Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 2

föreslagna organisationen. Chefen skulle endera döma helt och hållet på måfå, eller ock ligga I händerna på en person, som inspirerade honom. Lars Larsson förenade sig i Strindlunds och f. talmannens andraganden. Bergskollegium borde indragas och kormmerskollegium med förminskad personal för framtiden bibehållas under kollegial form. Peit:r Pehrsson från Örebro län tyckte presidentens i bergskollegium inträffade död jemte flera omständigheter hafva gifvit det bästa tillfälle man kunde önska sig för den omtalta indragningen. stman tyckte bergskollegii tjonstemän, personer med blott theorier, utan praktisk kunskap, vara jemförlige med ledamöterna i en viss musikalisk akademi, der många kunna spela, men ingen göra instrumenterna. a Liss Lars Olsson, Petter Persson 1 Adelorss och Per Nilsson begärde äfven återremiss. Anders Andersson från Skaraborgs län trodde att flera ledamöter här misstagit sig. Förändring vore af Kongl. Maj:t redan beslutad, hvarföre fråga nu endast vore om Rikets Ständers medgifvande till löneregleringar och åtskilliga tjenstemäns förflyttande på irdragningsstat. Statsutskottet kunde på ensam band ej föreslå någon indragning af bergskollegium. Tjenstemännens antal inom de begge verken hade äfven betydligt nedgått. Ståndet borde bifalla utlåtandet i förevarande del. — Punkten återremitterades. I 8:de punkten hade utskottet afstyrkt uppförande på ordinarie stat af 66 rdr 32 sk. bko, såsom ersättning till Kappleds gästgifverihemman i Småland. I anlecning häraf uppstod någon diskussion. Petter Mårtensson, understödd af Andreas Bengtsson, yrkade återremiss och uppförande på ordinarie stat af detta lilla anslag, enär gästgifverihållningen blifvit hemmanet påtvingad, utan motsvarande förmån at rotefrihet. Anders Bengtsson tyckte afslag härå vara att sila myggor och svälja kameler. Förre talmannen Anders Eriksson medgaf, att hemmanet är betryckt, men orsaken vore den, som ock kunde åberopas af en mängd andra, att landshöfdingeembetet föreskrifvit hållande af flera hästar, än som behöfvas, hvarföre rättelse genom skriftlig begäran derstädes bäst kunde vinnas. I motsatt fall skulle man nu gifva ett prejudikat för alla af samma anledning lidande. Anders Persson från Örebro län anmärkte frågan vara ej om att fråntaga hemmanet ersättning, blott om titeln: ordinarie eller extra ordinarie. Gästgifvaren borde vara belåten blott han får pengarna. Men att uppföra anslaget på ordinarie stat vore obetänkt nu, då man allestädes förehafver inrättandet af entreprenader. Petter Jönsson ansåg återremiss vara tjenlig, åtminstone för att upplysa utskottet om hvad förmåner gästgifvare pjuta, och om behofvet af entreprenaders upprättande. Rutlberg yttrade kortligen, att skulle statsanslag beviljas alla gästgifvaregårdar, blefve det en alltför betydlig summa. Bäst vore att följa allmänna lagen, som säger att häraderna sjelfve få bekosta slika ersättningar. — Bifölls. Petter Mårtensson reserverade sig. 41:e punkten, tillstyrkande anslag af 4000 rdr till Ultuna landtbruksinstitut, bestreds af Anders Andersson från Wermland m. fl. Anders Andersson från Skaraborgs län upplyste huruledes man i den utskottets afdelning, som behandlade frågan, kommit till det resultat, att Ultuna borde vara belåtet med 2000 rdr, men att efter en längre diskussion in pleno beviljats 4000, på skäl att jordbruket vid Ultuna skulle ställas på en helt ny fot, och i följd deraf missvexter vore att befara. Talaren vore dock af annan tanke: jordbruket borde heldre inrättas så att missvexter förekommas. Peter Pehrson från Örebro län instämde. Erik Persson trodde Ultuna kunna bära sig utan anslag. , Lors Larsson beklagade det förhållande, som blifvit vanligt, att ingen ny inrättning kan etableras, utan att anslag genast skola fordras. Ultuna fick för några år sedan nära 38,000 rdr bko, hvarföre med inkomst af arrendet, 4000 rdr och 3 å 4000-af lärlingarne, inrättningen borde kunna gå utan vidare anslag. Talaren ville bevilja på sin höjd bälften. Strindlund visste pluraliteten inom utskottet vara så kompakt, att en återremiss föga skulle verka, ehuru bondeståndets medlemmar derstädes allmänt motsatt sig anslaget. Petter Persson, Sone Persson, Carl Ersson och Wenander begärde återremiss. Till och med 4000 rdr vore nog. Anders Andersson från Skaraborgs. län ansåg en nedsättning Bbehöflig, men som det ej vore ovanligt att allt för statens räkning går dyrare än enskildes, och då Ultuna dessutom på intet sätt kunde sättas i parallel med de andra landtbruksskolorna, borde nedsättningen ej ske till mer än 2000 rdr. Återremitterades. I 42:e punkten har utskottet föreslagit anslag af 40,000 rår till Degebergs landtbruksinstitut, för Rio lägre landtbruksskolor, 9000 att lika fördelas, samt för en ny skola 4000. Härvid uppstod en långvarig diskussion. Lars Larsson har aldrig haft den förmån att åse Degebergs institut och dess herrligheter, men hört af många personer, som besökt stället, att derstädes föga annat vore att vinna, än hvad hvar och en annan praktiserad jordbrukare förstår att inrätta efter tillgångar och lokalförhållanden: Under flera års tid hade samma personer vid Degeberg aldrig sett någon bättre gröda än på andra ställen. Angående derifrån utgångne lärlingar visste talaren att de haft en och annan modell att visa, men resultaterna deraf hade blifvit föga vinstgifvande. Anslaget borde nedsättas till hälften, och då man af Degeberg ej har någon försäkran om fortfarande nytta, må denna: inrättning förminskas och ej göras till någon stat i staten. Andreos Bergtson trodde dylika inrättningar vara mest nyttiga för de stora possessionaterne, som derifrån hemta sina rättare. Anslaget kunde lämpligare användas till uppodlingsbelöningar för lägre, obemedlade jordbrukare, hvarom talaren vid innevarande riksdag väckt motion. Jöns Ersson från Wermland hade ej heller haft den äran att se Degnberg, och kunde således ej beskrifva det, men fann institutet kosta mer än det KITE Å malanag handa madatttas till hälften