Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 2

EE. TENN R EREroen bön. Achilles, som hela tiden hade varit ls kasom i ett drömmarnas land, och endast dunkelt hade fattat afskedsordens betydelse i ett främmande språk, kunde nu, mer till följe af sjelfva scenen än af orden, icke längre hålla sig på afstånd från sin herrskarinnas älskare. Dragen till honom af en helig vördnads mäktiga impuls, åstundade ban ätminstone en blick från martyrens öga såsom ett testamente. Han såg varsamt omkring sig, för alt se, om den halfsofvande vakten kunde observera hans rörelse, — kastade sig på sina knän framemot altaret, och sökte medelst denna ödmjuka ställning att gifva martyren ett bevis på sin manliga tillgifvenhet och vördnad. Alfonso tycktes värdera den värdige negerns känslor. Han kastade en blick på honom, medan hans älskarinnas trogne tjenare, helt och hållet öfverväldigad, utbrast i tårar. Hans snyftningar väckte tyrannens legohjor; men dessa tillskrefvo dem dödsfången, utan att förmena, alt ett menskligt bjerta kunde slå i en negers bröst. Dolores ögon hvilade på Alfonso. Lorenzo vaknade ur sin djupa betfaktelse, hof upp sin röst och sade: Nej, det är ingen dröm; — han skall full: bordas, I all sin makt en gång sig resa folken. Utsträckande derpå sin hand öfver Alfonso, fortsatte han: ,Herren låte framtidens stjernor lysa dfver vårt land; Herren upprätte och stärke Sydamerikas Förenta Stater till folkens välgång, som bo der; Herren styrke och uppehålle dig i din dödsstund såsom en martyr för denna höga id; Herren vare med dig i öfvergångsstunden från natt till ljus; Herren lede dig från steg till steg af evig fullkomning, att du må skåda hans makt och herrlighet; Herren förene oss med digi hans kärleks ljus i evighet! Amenlp — A men ! instämde Alfonso och Dolores högt i glädjefulla toner, hvilka: genomträngde den dödslika tystnaden och förorsakade ett matt genljud i kapellets