Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 1

af grefve Deym, de samtliga politiska fångarne, 400 till antalet, bestående af anslige, ordensI bröder, studenter och adelsmän, samt emottoIgos med jubel, glädjetårar och hviftningar från fönstren. Derjemte fordrade folket upphäfvande af finansvaktlinien, folkbeväpning och bildandet Jaf fristadsmilis. FRANERIKE: ) Ea kovflikt hade uppstått emellan en del af I netionalgardet i Paris och folket, ren som sluItats på ett sådant sätt, att någon förnyelse deraf icke torde beböfva befaras. Händelsen beskrifves på följande sätt: Den 46, kl. 4 middagen, tågade omkring 13,000 man af nationalgardet till Rådhuset, för att protestera mot ett den provisoriska regeringens dekret angående upphäfvandet af grenadieroch voltigörkompagnierna. De första legionerne, som visade sig, fingo passera förbi folket, ehuru grenadierernes mössor helsades med xså bas les bonnets! Men snart samlade sig en ofantlig folkmassa; ett rykte spridde sig, att nationalgardet ville få Ledru-Rollin afsatt, och nu blef jäsningen oerhörd. I detta ögonblick antågade företa legionen nedefter ksjen, men redan vid Pont du Charge spärrade folket vägen för den. Då legionen ville framtränga, och den andra legionen tillkom, börjades våldsamheter. Efter nära tre timmars förbittrad ordvexling och påträngande mot det, som en mur slutna folket, måste legionen vända om, med ofärrättadt ärende. Det har varit Emil Girardin, som i tidningen Siecle tillrådit detta steg Jaf nationalgardets eliter, hvilket skulle bidraga att skilja folket i två klasser. Imedlertid förIfelades ändamålet; ty den föranledde en af de me:t imponerande och storartade manifestationer, som någonsin i Paris förekommit. En kungörelse anslogs af Sobrier, Lohaigue och andra folkets mär,som sammankallade ett: möte på revoI lutionstorget. Redan kl. 41 var platsen och de tillstötande Elyseiska fälten öfvertäckta utaf en sammanträngd folkmassa, som kl. 42 satte sig i rörelse till rådhuset. Tvåbundradetusen menniskor, arbetare och personer af alla stånd, alla arm i arm, åtta i ledet, framtågade afdelningsvis, med en trefärgad fana framför hvarje afdelning. Intet vapen, inga igenkänningstecken, inga utmanande inskrifter, blott rop: vive la republiquel Den största ordning och lugn rådde inom det oräkneliga tåget, som gick fram utåt de låoga kajerna. Då det ankommit midtför rådhuset, uppställde sig anförarne och tåten af kolonnen (flere fingo ej rum) på Greve-platsen. Ledamöterne af den provisoriska regeringen nedkommo och emottogos med jubel, som icke tycktes vilja taga slut. I inspirerade tal uppfordrade folkets anförare styrelsen, att blifva på sin post, att icke frukta någon manifestation, samt att med säkerhet räkna på folkets kraftigaste stöd. Medlemmarne af regeringen förklarade på det bestämdaste, att de skulle hålla ut på deras plats till sista man och försvara republiken till sista blodsdroppen. Ropen mvive la republiquel besvarade deras ed, och i glödande exaltation uppstämdes Marseljäsen af den otaliga mängden. Den provisoriska regeringen satta sig i spetsen för tåget, som marscherade till bastiljplatsen och boulevarderna. Nationalgardet har dervid ingenstädes låtit se sig; Emil Girardins tidning Presse kan icke försäljas på gatorna, ingen kolportör vill mera bära omkring densamma. Han sjelf gör klokt deri att så fort som möjligt begifva sig bort, ty icke allenast folket är förbittradt emot hönom, utan också de af honom missledda nationalgardisterna, som nu inse det ofantliga misstag de begått, och de oundvikliga följderne deraf, samt fördenskull förbanna upphofsmannen dertill. I anledning-af denna tilldragelse yttrar xCommerce,: måtte nu fabrikanter, kapitalister och hela medelklassen besluta sig till ett helt annat beteende, bortlägga sitt misstroende, åter begynna sina företag, sina fester, sina penningtransaktioner, ty ordningen är betryggad, det har folket i går visat. Nya valen till nationalgarde hade blifvit uppskjutna, men det hade icke lyckats reaktionspartiet, klubtarne och korporationerna att få uppskof med valen till national-församlingen. Lamartine blef ståndaktig och hans vältalighet segrade. Han sade: tusende gånger heldre må folket betaga honom hans andel i regeringen, än fribeten i hans tänkesätt. Om man fordrade af honom, att han skulle rådslå och besluta under påtryckningen af de utanför stående massorna, om man begär att han skall ännu i tre eller sex månader längre utesluta hela franska folket ifrån all representation, ifrån allt yttrande om sin opinion, för att fo;tfarande lemna till Paris diktaturen, så ville han förr låta genomborra sitt bröst af kuorna innan han frångick det fattade boslutet. Provisoriska regeringen bestod blott af några få obeväpnade män, utan alla trupper, och som icke kunde ställa emot folket annat än sitt eget för. uft o. s. v. Talet emottogs med utomordentligt jube!, och ——K 2 e——— 00000