Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 2

ns NA hennes tjenare ombord, och hvarthelst hennes öde förer henne., q Alfonso tryckte ännu Lorenzos hand, darrande i alla sina lemmar, mindre !af fruktan för sin person, för hvilken fruktan han var främmande, än af oro öfver den:fara, som Dolores var utsatt för, så: länge -hon förblef i Buenos Ayres område, eller hvärhelst på denna sidan af La. Plataflodens mynning. Slutligen af omständigheternas:tvång föranledd att neka sig Lorenzos tröstande närvaro, lät han sin skötevän gå att föranstalta om ett möte, om hvilket, en timme förut, hans djerfvaste inbillningskraft ej kunde. hafva drömt, TREDJE KAPITLET. NEGERN. : Celeste gaf ett tecken medelst stark knacka ning på innandörren, hvarpå ytterdörren öppnades, hvars massiva jern var så tjockt, att det gjorde omöjligt för den uppmärksammaste lyssnare att urskilja en stafvelse af detsamtal, som egde rum. i fängelset. ä Benediktinern fann :gamle Domingo ensam Pp hans; embetsrumi nära hufvudingången till bygg vaden midt emot portvaktarens cell; hans gäster, tröttade af en fruktlös rådplägning, hade gålt sin väg och lemnat honom och hans snusdosa, hvardera på sitt sätt sysselsatta med att finna tråden till den hemlighet, som ombhöljde den exalterade skaldens varelse, Sennor Domingo förfelade icke att bjuda broder Celeste en pris snus, hvarförutan han, såsom det syntes, icke kunde tänka på att helsa eller möta någon, samt inbjöd honom artigt i rummet och bad bonom sitta ned. Celeste, som i sitt verldsliga umgänge bibehöll den högre socieletens sedvanliga ton, ville. icke genom en afvisande presterligstolthet nedslå den gamle fångvaktarens blygsamma gästvänlighet. Han sökte tvärtemot genom sin uppenbara nedlåtenhet: att. tillvinna sig den. gamle mannens synnerliga och otvifvelaktigt vördnadsfulla uppmärksamhet genom ett uppförande, som var