Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 2

ställa till premisser såtom gifna dsta just sådana uppgifter och såtser, som skulle bevisas, och sedan ifrån dessa rjelfgjorda premisser draga slutsatser till sin fördel; samt slutligen att, när detta falska eller lögnaktiga argumertationssätt drogs fram i dagen af motståndarne, helt: och hållet förbigå att sv:ra på deras anmärkningar, och i stället angripa dem med samma taktik, som förut, på någon annan punkt. 3) Hr Johanson säger sig böra kunna förutsälta, att bans tänkesätt öfver alla försök att inverka genom s. F. opinionsyttringar på sidan om den lagliga diskussionen och öfvertygelsens väg, skulle vara kända af något hvar. Detta tro åfven vi, men taga oss dervid friheten fråg2, om br J. icke händelsevis erinv2r sig en period under 4840 och 41 årens rikdag, då Aftonbladet framställde några erinringar i anledning af den deputation fiån Norrköping till aflidne konunger, som då egde rum, och afsåg att åstadkomma någon förändring afregeringens vid den riksdagen framlagda proposition till tulltaxa, i afseende på de absoluta importförbudens upphäfvande på slita ylleoch sidenväfnzder. Aftonbladet yttrade sig då icke i sjelfva hufvudfrågan, men anmärkte endast såsom en -e genhet, att konungen personligen, i sitt svar till nyssnämnda depuation, yttrade sig i en tendens, som stridde mot Hans M:j::s egen pyss förut 2flitna framsällaing till ständerna. Härpå följde då först åtskilliga kortare och längre artiktar i tidningen Svenska Biet, i hvilka å ena sidan med en jesuitisk lögnaktighet insinuerades, att Aftonbladet ville taga brödet ur munnen på den svenska arbetaren, och å den andra sidan 2nspelades på rättmätighetenp, att cj säga nödvändigbeten af att de, som förmentes blifva Idande, skulle utkräfva sjelfhämd; berättelser infördes om huru vid vissa tillfällen tryck pressar blifvit sönderslagna i Amerika o. s. v. Af dessa tidningar gjordes betydliga öfvertryct, och exemplar funnos utdelz2de bland. arb:tare på fabrikerna, och sammankomster höllos : dem emellan. Siutligen gjorde, såsom vid den tiden äfven omnämdes i tidningen, ett icke ohetydligt antal sådana tvenne serskilda gånger besök i Aftonbladets byrå, med anhållan om införande af tvenne serskilda skrifter, af hvilka den första var uppställd i någorlunda kumana termer och äfven meddelades, men den andra var ganska hotande till sitt innehåll, hvarföre ock:å red. icke insåg sig föranlåten att efterkomma de, på ett sådsnt sätt som skedde, framställda, önskningarra. om dess meddelande. 1 fsll br J. skulle behaga yttra sig huruvida han då var lika främmarde för och okunnig om ifrågavarande tillställningar, samt huruvida han anser, att de gingo ut på befordrande af ordning och säkerhet, så torde vi sedan få tillfälle att yttra oss vidare. — I fall man skulle döma efter den mängd orimligheter och rykten, som nu om dagarna kringlöpa bland de lägre klasserna, samt uppfattas och tros med den mest utomordentliga begärI:ghet, så skulle man verkligen kunna föreställa sig, aut en verklig yra fattat.och förvridit det sunda förnuftet hos en del menniskor. I dag bafve vi åter förnummit ett exempel härpi. Läsaren torde erinra sig, att vi i gårdagsbladet i förbigående omnämnde en af detta blads utgifvare, L;.J. Hjerta den 22 Dec. sistl. år väckt motion om afskaffande af husagan. Nu hafve vi af några, som varit på torgen i dag på morgonen, förnummit, att mycken förbittring ibland en hop personer derstädes varit rådande emot br Hjerta, i den tron att han hade talat emot tjenarne och begärt husagans skärpande. Ett så förvillande och osannt rykte torde utgöra en rättmätig avledning för oss att här införa hela förslaget sådant det den 22 Dec. på riksdagen upplästes, och hvaraf det bäst upplyses, att detsamma går ut på tjenarnes bäs:a. Hz L. J. HJERTAS MOTION OM HUSAGANS AFSKAFFANDE. Om rättvisa utgör ett af de förnämsta vilkoren för ett väl ordnadt och civiliseradt sambälle, och till en verklig rättvisa äfven hör, att den är lika för alla, det vill säga jemlikhet inför lagen, så långt den är förenlig med-det helas bestånd, så kan det icke annat än strida mot fordringarne på en sådan rättvisa äfvensom emot samhällets sedliga ändamål, om äfven inom privatlifvet den ene medborgaren! skall äga en af Igen sanktionerad godtycklig makt öfver den andra. Detta missförhållande är än mersz ögonskepligt om det endast beror af lyckans yttre tilliällighet, hvilkendera medborgaren skall äga den godtyckliga makten, och hvilkendera skäll vara underkastad densamma. Ett sådant missförhållande äger likväl rum genom den rättighet, som nu gällande tjenstebjonsstadga lemnar åt husbönder att tilldela sina tjenare husaga; det vill säga att emot dem utöfva fysiskt våld utan ansvar, så vida icke våldet är så svårt, att det lemnar skada efter sig. Det behöfver väl knappt närmare ådagaläggas, huru lätt en sådan makt kan leda till missbruk i en rå eller pyckfull husbondes hand, särdeles när man dermed sammanlägger det ytterst stränga ansvar, som allmänna lagen stadgar för tjenare, som tillbaka förgår sig: mot husbonden. Också äro exemplen på Sådana missbruk så talrika, att de ej här behöfva upprepas. Känd sak är så god scm vittnåd. Det torde RE —— LA ÄxX rsmc— Ja an fer Psst a