Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 2

nat undgå vår uppmärksamhet, dels att i den samma förekomma åtskilliga: uppgifter, som på ett visserligen ganska välberäksadt, men deremot. icke alldeles lika sanningsenligt, sätt åsyfta att till författarens fördel giva åtskilliga omständigheter ett annåt utseenda än de ega i verkligheten, dels också att-hr Johanson uti skriften vidrört sin ställning i det hela såsom politisk person och publicist och sökt gifva er karakteristik dersf, så tarfvar hans skildring i detta hänseende åtskilliga väsendtliga tillägg, för att få densamma fullständig och träffsnde. Det är af dessa orsaker, som vi anhålla att nu efteråt få bifoga några noter till skriften. 4) Hr Johenson omtalar de rykten, som satt bandtverkarnes sammankomster på börsen i samband med de sista dagarnes beklagansvärda uppträden, och partiandans inblandande af bans namn, såsom den der skulle haft del i nyssnämnda sammankomster, samt siger dervid: de tidningar som, organer åt denna partianda, i tiotal år egnat min obetydliga person ett brinnande hat, just derföre att jag icke kan eller vill besripa frihet utan ordning och säkerbet, hafva ej beller nu uraktlåtit att i mer eller mindre förtäckta ordalsg anspela på dessa rykten. — Vi hafva i gårdagsbladet blott erinrat, att någon sådan anspelning åtminstone icke förekommer i Aftonbladet i någon af de artiklar, hvzrest det talas om de ifrågavarande sammankomsterna. Men då br Johanson tillika talat om det brinnande hat, vissa tidningar egnat hans person, och det vid jemförelse af detta uttryck med en mängd föregående artiklar af honom i Svenska Minerva blir tydligt, att han med nämnde tidningar äfven och måbända synnerligen syftar på Aftonbladet, samt söker framställa sitt förmenta ifrande för ordning och säkerhet såsom orsaken till det brinnande hatet,, så nödgas vi härvid göra ett väsendtligt beriktigande. Aftonbladet, och enligt hvad vi tro, likaså Dagligt Allehanda, hafva aldrig haft något brinnande hat till herr Johansons person; men väl hafva de tid efter annan ansett sig böra inför publiken framdraga den kedja af vanställande uppgifter och vrängda framställningar, hvarmed han under ptiotal al år, sökt förvilla allmänna tänkesättet, begagnande dervid såsom organ än den ena, än den andra tidningen, såsom den numera upphörda Argus, Freja, Den Konstitutionelle och Svenska Minerva. Allmänheten har haft ett tillräckligt långvarigt tillfälle att i detta hänseende kunna, utan förhastande, göra sig till domare emell:n o:s och mag. Jobanson, så att vi nu icke behöfva annat än helt enkelt åberopa hvad härutinnan kan anses fastställdt och laga kraftvunnet på grund af facta och erfarenheten. Blott en omständighet är således härvid att tillägga, att då hr Johsnson talar om sin kärlek för ordning och säkerhet, hvartill förmodligen äfven måste anses höra kärlek för sanningen, så synes det hafva bordt vara honom väsendtligen angeliget, att på samma gång upptaga och söka gendrifva ett serskildt rykte, som går och gäller bland hela allmänheten, nemligen att han på den sednare tiden, utom sin kända ve:ksambet i Svenska Minerva, jemväl sått i en ständig och nära relation till utgifvaren af Söndagsbladet. Han kan till och med icke. vara okunnig om, att iblard Söndagsbladets mest vanställande artiklar och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande förekommit sådana, hvilka haft den likhet med hans kända tankegång och skrifsätt, att man allmänt ansett dem vara af honom sjelf helt och hållet konstituerade; och det är icke utan, att äfven en artikel i sista numret af Söndagsbladet, med tydlig syftning att genom lögnaktiga insinuationer upphetsa bandtverksklassen ech arbetarne emot Altonbladets och Dagligt Allehandas utgifvare; såsom de der skulle vilja verka till den svenska näringsidkarens skada, ha en stor och nästin identisk likhet både i form och tankar med de lögner, som förut under en lång tid bhfvit uppdukade i Sv. Minerva, angående de stora tidningarnas arbetande för. Englands. intresse, med förbiseende af det fosterländska. Det är således klart, att frågan om hr Jos bansons deltagande i eller föranledande. af sammankomsterna på börsen här är en bisak, eller åtminstone utgör en obetydlig del, i jemförelse med den långvariga publicistiska verksamhet, som under ett cupphörligt angripande af motståndarnes motiver, med förbigående aj deras skäl, haft, till syftning att förvilla begreppen hos den mindre skarpsynta. eller. oupplysta mävgden, just angående de frågor i näringslagstiftningen, hvilka synas hafva utgjort en af de flera anledningarna till den besynnerliga oro i sinnena, sem på ett så beklagansvärdt sätt kommit till utbrott under de secnare dagarne och kostat så många offer. 2) Hr Johanson säger, att han under sin verksamhet för illbakahållandet af frihetens missbruk och öfvergång till menings-despotism, i många år följt den grundsatsen, att icke inlåta sig i någon polemik eller förklaring öfver de personliga anfall och tillmälen, hvilka hans motståndare inom tidmngspressen sällan. låtit saknas,. Hvad vill detta säga, om man öfversätter det till sin rätta meaing? Ingenting anpat än att br Johansons takt:k ständigt varit, att undvika diskussion i sak, men angripa imotståndarne med falska beskyllningar; att fram