Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 2

lores skall lika litet misstaga sig om ditt beslut att förkasta hennes kärleksfulla uppoffring. Än en gång, jag besvär dig,, suckade Alfonso och: fattade konvulsiviskt sin väns hand, än en gång, jag besvär dig, båll fast vid det vilkoret. Jag känner Dolores, jag käoner hennes kärlek till mig, jag känner att jag fordrar af henne ett oerhördt öfvermenskligt verk; ja, jag fordrar af henne ett beslut, hvaraf jag sjelf knappt skulle vara mäktig — att slta mig i en sådan stund ur hennes armar — att uppoffra henne åt döden, såsom jag nu fordrar af henne i anseende till mig.n Lorenzo tog ordet då fången slutade. Jag hoppas till Gud, att pligtkänslan skall öfvervinna hos henne det brinnande begäret att gifva sig sjelf, till ett offer. , Hon måste känna, att just din aktning för dig sjelf, såsom man, icke kan tillstadja ett sådant kärleksoffer å hennes sida, och hon skall icke neka dig den sista trösten af ett afsked.n -.SSkymningen: har redan, öfvergått till natt, sedan jag kom hit, fortsatte Lorenzo efter en paus; nåskmoln i öka mörkret. — Jag vill nu lemna dig, ochunderrätta dörrvaktaren, att jag vid midnatten skall återvända, åtföljd af min broder med den heliga spisen. Jag skall nyttja en kalk, som tillhör mig sjelf; för att undvika vår sakristia. Till förebyggande af all misstanke, vill jag på vanligt sätt förrätta sakramentet i denna byggnads kapell, men, under föregifvande af hushållning, skola inga ljus upptändas, med undantag af det eviga ljusets lampa, som kastar sitt milda sken på altaret, men icke tillräckligt för att göra oss observerade. Icke destomindre för all möjlig händelse skall gamle Achilles, väl förklädd och starkt beväpnad, åtfölja oss i egenskap af en ålostertjenare, och sedan ledsaga Dolores: till m:r Walkers boning, samt derpå ombord på skeppet. Han skall aldrig lemna henne, — aldrig förlora henne ur sigte; han skall blifva