Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 3

våra egna kustarmåer, hvilket stora djupgående fartyg icke duga till. Om Sverige befriades ifrån sina få men ändock riksfrätande och onyttiga linieskepp, så skulle för det nuvarande anslaget till 35:te hufvudtiteln, ett mycket respektablare och nyttigare sjöförsvar kunna underhållas, utan extra anslag, af omkring 350 skärgårdsfartyg, de flesta med bombkanoner, jemte nägra välseglande fregatter, samt befäl och besättningar ändamålsenligare kunna öfvas, och med en sådan flotta kunde uträttas mycket, men ingenting, såsom sjöförsvaret nu är organiseradt, med en mängd odugliga och onyttiga fartyg, så:om linieskepp, korvetter, briggar och däckade kanonskonerter, oexercerade och odisciplinerade besättningar, och ett befäl, som, ehuru kunskapsrikt och kännare af mycket, isynnerhet utomlands, dock känrer allför litet af det som Sveriges sjöofficerare förnämligast borde känna, nämligen skärgårdsfartygen och deras rätta nytta och bruk, samt vår egen krigsteater, m. m. som dertill hörer. — Allt en följd af ett fåfängt system. Att det hittills följda sjöförsvars-systemet (hvilket utgår på, att underhålla ett kostsammare sjöförsvar än landet mäktar, d. v. s. en liten linieskeppsflotta och en liten skärgårdsflotta, för att blifva svage både på hafvet och i skärgårdarne) är förderfligt och icke rådligt att fortsätta, synes hvar och en litt kunna begripa af följande. År 4788, 89 och 90 års krig hade Sverige, genom franska subsidier, en lika stor örlogsflotta som Ryssland, men kunde dock med den icke slå fienden, utan vår stora linieskeppsflotta måste för det mesta ligga blockerad innanör Sveaborgs fästning eller i Carlskrona hamn. År 41790 utgick den 27 linieskepp stark, men återkom blott med 44 skepp. Hvad kunna vi då hädanefter hoppas af blott 5 å 6 dugliga skråf, men inkomplette skepp, ja, om vi än orkade till 40, på bekostnad att blifva utan skärgårdsflotta, till hvilket sednare vi nu synas vara på god vög, enligt sjöministerns förslag. År 14808 till 4812 hade vi ännu qvar 43 linieskepp, men hvilka icke lossade något skarpt skott på fienden under hela kriget. Ar 4816 var sjöanslaget 4,008,000 rdr, med 8 brukbara -och ö obrukbara linieskepp, samt 416 karonslupar. År 1834 var sjöanslaget 4,242,000 rdr, med 6 brukbara och 3 obrukbara linieskepp, samt 98 kanonslupar. År 1845 var slöanslaget 4,412,0009 rdr, med ö brukbara och 3 obrukbara linieskepp (intet komplett), samt 92 kanonslupar. Är 4848 vill man, för att bibehålla några onyttiga skepp, ytterligare nedsätta hufvudvapnet till 72 tanonslupar. Häraf synes ju tydligt, att systemet är falskt, och ätt, ehuru Rikets Ständer vid hvarje riksdag ökat anslaget till sjöförsvaret, hafva dock begge flottorna gått baklänges, eller blifvit allt svagare och svagare, i stället att sjöförsvaret efter 34 års fred nu borde vara mycket starkare, och ändock äro flere sjöartilleri-regementer, ty värr, indragne. Huru vill man med ett så beskaffadt sjöförsvar täfla om väldet på hafvet och i skärgårdarne, samt försvara landet: — En stor förändring af Sveriges sjöförsvars-system synes påtagligen nödvändig, om landet skall kunna påräkna någon nytta af sin flotta, och då de: är omöjligt att bevilja mera penningar till densamma, så finnes ingen annan utväg än att utrangera de minst nyttiga och kostsamn.a linieskeppen, briggar och kanonskonertar, samt öka de mera nyttiga och mindre kostsamma kanonsluparne och bombkanonerna, hvarigenom det nuvarande penningeanslaget blir tillräckligt, och ett kraftigare skärgärdsförsvar kan bildas, blott man vill gå verkligen patriotiskt till väga. Man må icke (åtminstone ännu) önska en djupgående krigsångfartygs-flotta för Sverige, innan skärgårdsförsvaret först är i ordning. En sådan skulle blifva ännu dyrare än en liniesteppsflotta, och alltid lika underlägsen som den sistnämnde; dessutom äro krigsångfartyg ännu icke bepröfvade i något sjökrig, och med propeller blifva de för djupgående i skärgårdarne, samt alltför ömtåliga emot kanonslupar med bomb-kanoner, således olämpliga till Svenska kusternas försvar emot en mycket öfverlägsen fiende. Mennågra mindre ångbogseringsfartyg, lika grundgåend? som kanonsluparne, till fortskyndande af skärgårdsflottans rörelser, skulle vara ganska nyttiga och borde finnas. Af alla nu uppräknade skäl äro vi fullt och fast öfvertygade, att de 300,000 rdr, som Statsutskottet nu tillstyrkt till en djupgående och svagt bestyckad ångkorvett eller 2:ne större ång-bogseringsfartyg, kunde mycket nyttigare användas, om nämnde summa bestämdes till byggnad af 2:ne mindre och grundgående skärgårds-ång-bogseringsfartyg af omkring 50,000 rdr st. och de öfriga 200,000 rdr tili 46 eller 18 kanonsupar med bombkanoner å 41,000 rdr st., hvilka tillsammans med de 2 ångfartygen skulle kosta cirka 298,000 rår, eller ock hela summan till 27 kanonslupar med bombkanoner, hvilka skulle kosta lika mycket som å1xgkorvetten, men skulle säkert, i skärgårdarne, piska och förstöra många ångkorvetter och andra stora djupgående fartyg. Lefve derföre ett större antal ef våra välbepröfvade och segervana kanonslupar! Och död åt våra föråldrade och onyutiga linieskepp!