Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 2

tentlig bortauktionering af en byggnadsplats, densamma betaltes med 42,000 francs öfver taxan. Lucien Bonapartes-sop, som i förrgår (d. 4) ankom till Par:s, just som hans kusin, Louis Bonaparte, derirån afreste, har aflemnat följande bref till den provisoriska regeringen: M. M. H. H.! Son till Lucien Bonaparte, uppfostrad i hans republikanska grundsatser, lifvad för Frankrikes storhet och lycka, kom jag, en trogen fosterlandets son, för att ställa mig till de ädle medborgares disposition, hvilka bilda regeringen. De känslor, som öfverväldiga mig, är den varmaste kärlek till fäderneslandet, och öfvertygelsen: att republikens välfärd och framtid från den dag blifvit befästad, på hvilken folket ställde sig i spetsen för regeringen! Liksom min fader, som aldrig bröt sin ed, svärjer jag, inför eder, trohet åt republiken. Pierre Napoleon Bonaparte.n Bland de många hedrande dr2g, som denna beundransvärda revolution har att framvisa, innefattar följande ett af de mest talande bevisen på den uppböjdla karakteren af denna stora hvälfning, der sjelfva massan af folken aflagt så många rörande prof på moderation, sans och menni:kokärlek. Den 27 företogs ett högtidligt tåg, sammansatt af förestånderskorna och beskyddarinrorna för småbarnsuppfostringsanstalterna och arbetshusen, med alla under deras vård varande barn, hvartill anslutit sg ett stort antal andra värnlösa barn af alla åldrar. Detta imposanta tåg begaf sig lingsamt genom stadens gator till den provisoriska regeringens residens. Andamålet med denna högtidliga ceremoni var att åt den provisoriska regeringens vård och omsorg anfärtro alla dessa värnlösa små, som saknade föräldravård, samt för deras bästa utverka en institution, i det högsinta folkets namn, som betryggade deras framtid och gaf dem till förmyndare detta ädla, sjelfuppoffrande folk, soma nyss utgjutit sitt blod, för att afkasta förtrycket och tillkämpa sig den första af sina rättigbeter — friheten. I spetsen för tåget befunno sig prinsessan Beauveau, hertiginnan de Moarmier, madame Lamartice, madame Jules Melles. Hela denna högtidliga procession var omgifven af en hedersvakt nationalgarde, samt beväpnade arbetare, och helsades öfverallt med de lifligaste uttryck af vördnad och sympati. Massan röjde öfverallt plats för tåget, samt helsade republikens fanor och baner med blandade uttryck af aktning och glädje. På främsta baneret stod skrifvet: Uppfostran åt alla barn af folket.o — Småbarns-uppfostringsanstalter; skolor; tid för undervisning.s — Fsmiljens id helgad. — Låten barnen komma till migl — På ett af de sista baneren stod: Förening af culterna. Allmän förbrödring — Elter förestånderskorna följde, bredvid hvarandra, och hand i hend, flera andliga af olika trosbekännelser: judiska öfver-rabbiner, katholska prester, och en protestantisk predikant. Folket, som så väl uppfattar alla stora ider, har emottagit denna ädelsinna e manifestation med den 1fligaste sympati. SCHWEIZ. I schweiziska mnationaltidningen förekommer följande: Tre bref berätta sammanstämmande, att den 29 Febr., kl. 1, 44, utbröt en revolution i kantonen Neufchåtel, nemligen först i La Chaux de Fonds och sedermera i Locle, hvilken slutades så, att Kongl. partiet var vid middagstiden besegradt på b-gge ställena och det republikanska på tig til bufvudstaden. BELGIEN. Brässel d. 3 Mars. I går berättades bär att ko-ung Leopold hade, i ministerisl-konseljen, begärt att man måtte gifva nödiga upplysningar om landets verkliga behof. Han ville icke att, för hars skull, blod blefve förspilldt, och skulle hellre lemna landet, om detta vore nödvändigt för landets lycka. Ministrarne bade då fullkormligt lugnat H. M:t, och försäkrat honom, ait Belgien hvarken önskade eller kunde önska någonting hellre, än att förblifva fortfarande under konung Leopolds regering. D:rpå hade konungen svarat: Då vill jag äfven till det yttersta förblifva i spetsen för regeringen.n TYSKLAND. Tyska förbundsförsamlingens manifest till tyska folket. Den tyska förbundsdagen, såsom Tysklands nationella och politiska enbets lagliga organ, vänder sig förtroendefullt till de tyska regeringarne och det tyska folket. Fyjrfattningsenligt befogad, att sörja för upprättbållandet af Tysklands inre och yttre säkerhet, uttalar förbundsdagen sin öfvertygelse: att båda blott derigenom kunna skyddas, att i aila tyska stater vidmskthålles en enig samverkan mellan regeringar och folk, och att den inaerligaste samhällighet mellan alla tyska stam. mar, med samvetsgrann trohet befrämjas. Pi denna endrägt och denna samverkan allena hvilar Tysklands yttre makt och okränkbarhet, samt upprätthållandet af dess inre lag-. liga ordning, såväl som säkerhet till person och egendom. Tysklands historia innefattar bevisen bärpå, likssom bittra läror om de sorgliga följderna deraf, att tvedrägt herrskar mellan regeringar och folk, och att enskilda stammar splittra och förlama tyska nationens krafter och sönderslita dess inre. Må denna dyrt köpta erfarenhet icke förgätas i närvarande oroliga tidskifte, och tjena till lårdom för den stormiga framtid, som måhända icke är afligsen för Tysklind! : Den tyska förbundsdagen uppfordrar derföre bögt:dligt alla Tyskar, som äro intresserade för