Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 2

att du är vid mindre godt lynne och förtretad af de minnen det der brefvet väckt. Brefvet, inföll Clothilda och skrattade tvunget; nej, jag kan, Gud nis, inte en gång unna dig den tillfredsställelsen att min sinnesstämning är tillfällig och förorsakad deraf; ty det bär brefvet,, fortfor bon, seende på ett fapper som hon höll i handen, och hvilket j:g tyckte mig igenkänna för detsamma hon fått vid den olyckliga förden till skogstorpet; det fick jag då jag kom och fann gamla Stina död.s Då har du inte kunnat möta honom som ban begärt? Jag fick det åtta dagar efter den då han sade sig skola komraa dt. 1 alla fall, hur kunde du tro, att jag skulle vilja se honoxa ännu en gång? Det var också ganska rätt; men låt mig se, fortfor hop, vecklande upp brefvet. pHen söger sig vilja taga afsked af dig... Han lemnar Sverige sedan hans barn r.u är dödt — nå, det har väl just inte qvarhållit honom. Det vari alla fall ganska rätt och passande af dig att inte råka honom på detta sätt. Passande,, upprepade Clothilda med ironi; ack, mamme, du har säkert aldrig älskat. Tror du väl att jag betänkte det passande? nej, visst inte; men då min kärlek bytt sg i förakt, så är det naturligt, att jag inte bryr mig om hvarken hans böner eller hans afsked. Men likväl, om han reser för alltid — j2g gillar imed!ertid fullkomligt din ståndaktrghet. Det kommer alldeles ingen ståndaktighet i fråga; och jag begriper knappt bur du, som är så förståndig, kan taga hans ord som afgjord sanning. Jeg är fullkomligt öfvertygad, att han aldrig ämnat resa någonstädes, utan i stället föreställt sig att jag, rörd öfver hans förtviflade uppsåt, skulle hasta till en försoning och glömma det förflutna, då han lät beveka sig at stanna qvar, ehuru jag inte förstår, att ban kan vara nog enfaldig att tro sig bli intressan! genom en så utsliten List.