Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 2

—— )Du tror då inte att han är rest? Jag tror på ingenting, sade Clothilda dystert, med ett utseende af så kall förtviflan, att modren drog henne till sig och sade ömt: Clothilda, mitt älskade barn, du får inte tala så; du är så ung och skall ännu kunna bli lycklig; tro mig, blott du inte sjelf med afsigt stöter ifrån dig den sällhet, gom du med förstånd och lugn skall kunna finna. sHvar skulle jag finna den? sade Clothi!da liknöjd och tankspridd. Milt barn, fortfor öfverstinnan med någon högtidlighet och tagande hennes hand i sin, nj2g har .änkt tala med dig om en sak, ehuru sillfållet kanske inte är så väl valdt; men lika godt, det skall en gång ske och du skall i alla fall vara förståndig, det är jag öfvertygad om, och betänka noga innan du svarar mig OT verstinnan höll upp cch väntade något yttrande af nyfikenhet eller deltagande ifråa Clothilda; men denna satt försjunken i tankar och tycktes alls icke gifvit akt på bennes mledning, och för att väcka hennes uppmärksamhet, sade öfverstinnan derför med ens: Spejer har friat till dig och ... Spejer, afbröt Clothilda förundrad; men, mamma lilla, det är omöjligt; hv:d i Guds namn menar han dermed? Förmodligen att han vill gifta sig mad dig, sade öfverstinnsn leende. Med mig, fortfor hon lika förundrad; men tlde efter ett ögonblicks besinning: :h, han tror förmodligen att jag skall ha tillräcklig förmögenhet aw rangera hans affirer och ge honom ett hem; han bar väl ledsnat vid sitt nomadlif, som han kallar det, och det är besynnerligt; men bur ban kan tro mig hafva tillIräcklig enfald för alt gå in på den der plinen, då jag i utbyte endast vinner äran af att bli håns hustru, det begriper jag verkligen inte l griper Jag ve : sade hon skrattande. 6 2 (Forts.)