Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 1

mn. 0 OMOTEINGGag UR. En — RER RERRRRRR—— m—R— Ls ER—E—E—— ende ait den skulle öfverallt bereda folkstyrelser. Det var således först, då alla ds gamla fördomarnes makt måste vika för farornais, och, Rysslands, Danmarks och Norriges förenade stridskrafter sattes i rörelse, för att hämma Sveriges konungs halstarriga fiendtlighet mot den djerfve verldsbesegraren, som en folkbeväpniog här i landet påtänktes, men i följd af brådskan, plazalösheten och oskickligheten, att ej. säga illviljan, vid dess organisation och utrustning blef landtvärnet, i stället att gifva en förebild för landets framtida förs.ars orgsnisation, snarare ett medel att fortfarande afskräecka fån bldandet af ett på folkbeväpning grundadt nationalförsvar. Likväl var det just ett sidant som behöfdes, då Finland gått förioradt och Åland lemnades i Ryska maktens bänder. Den Finska sjövanda kustbefolkningen för.tirkte ou Ryska sjömakten i dubbel min, då den förminskade våra egna krafter; och om vi äfven med ofantliga uppoffringar för en örlog:flotta skulle upprätihålla vår fordaa jemnlikbet med den Ryska i Östersjön, så förblef dock .en sådan vanmäktig att hindra fiendtlig landstisning ifrån Finska hsmnar och Aland, allt ifrån Norrbatten ända till södra Rosligen, samt hvarje vinter ucan all nytta. Då dessutom våra tillgångar icke medgifva en sidan töflan, skulle alla våra kuster vara utsatta för samma far2. Sveriges krigsmakt i stället att förut mot den östra grannen kunn2 bibehålli sin 2nfallsnatur, genom krigets genast skeende förflyttande till närheten af Rysslands hufvudstal, mås:e således nu ordnas för det vidsträckta rikets försvar. Anfsllens möjlighet på en kuststräcka af två bundra svenska mil gjorde en stående här all deles otillräcklig. En allmän beväpning blef nödig, för att kunna skynda att hindra landstigningar eller bortdrifva den fiende, sora lyekats att utföra dem; och under det att ett på sådan beväpniog grundsdt centralförsvar skulle blifva en borgen för bevarandet af de folkrikaste och förmögnaste delarne af landet, måste den äfven göras nog manstark, att i de der ifrån afligsnare delar motstå en fiendes försök att få fast fot och derigenom framtränga i bjertat af riket. En folkbeväpning blef derföre den enda säkra grundvalen för vårt försvar; och oaktadt folkets ännu rådande häpnad öfver landtvärnets öde, blef dess nödvändighet erkänd och: å nationens sida löftet om den uppoffring en sådan erfordrar, genom rikets ständer, redan 1810 gifvet och 1812 förnyadt. Det fordrades inedlertid en sådan fosterländsk anda, som 1809 bemäktigade sig svenska folket, då, midt under angreppen på :dess sjelfständighet, den åter uppgående Jagbundna frihetens sol ingjöt nytt hopp och skingrade enväldets mörker; det fordrades dessa redbara sinnen, som framhböllo medborgsmannapligternas heliga kraf midt under mäsvgdens förtviflan öfver. landets lidanden, för att förmå nationen till uppfattandet af folkbeväpningens princip; och om denna princip icke genast kunde förverkligas: om exira roteringen blef ett svagt medel, att med den privilegierade jordens krafter biträda uppoffrinsarne af den oprivilegierade: om förstärkningsmanskapet blott blef en öfvergång, hvarunder le förmögnare klasserna ännu sökte undandraga ig de fruktade obehagen af deltagandet i krisarnes mödor och faror: om slutligen sjelfva len nuvarande allmänna beväringsinrättningen, huru hufvudsakligen grundad på denna prinip, icke motsvarar alla dess fordringar, så kam let dock icke nekas, att Sverge derigenom relan tagit ett så betydligt steg till det stora mået, att det vore olyckligt för landets frsmtid, m lagstiftande marten läte förmå sig att stanja på halfva vägen. Man kan med skäl säga olycklig; ty om ock vårt läge gjorde oss mer ryggade för anfall, än verkligen är fellet; om luropas politik skulle innebira någon garanti ör intresset att upprätthålla vår sjelfständighet; m vår förening med Norge och danska folkets tällniog kan afskräcka vår östra granne från röfringsplaner, då vi med odelade krafter kun a möta anfallen, och om således ett krig icke ynes vara att nu befara, eller under närvaande förhållanden fordra några stora förbereande ansträngningar, så är det dock påtagligt, tt sjelfva obestämdheten i systemet och halfeten i organisationen, skola föranleda betydligt törre årliga uppoffringar af nationen, än som ljest behöfdes; och detta måste i ett fattigt ind medföra ekonomiska lidanden, hvilka, då e ovilkorligen ingripa i folkets moraliska och äringsörhållanden, med skäl kunna kallas Blyckligan. Också har betänkligheten af vårt försvarsverks tillfreåsställande skick utgjort föremål för så il enskild som allmän uppmärksamhet. Ehuru, Il följd af ståndsrepresentationens sammansättng, de klasser, som mest lida deraf, ega allt r ringa kraft att göra sina billiga anspråk gälKA 1