Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 1

eV K. UM stöflors, hvars konterfej i träsnitt Calle nyss köpt af en visgubbe för sex styfver. Vet pappan, sade Clothilda då öfversten kommit fram, att Calle verkligen,... . Men denne, som nu trodde att han ändtligen len gång ämnade göra allvar af sina så många gånger upprepade skrämskott, afvaktade icke :slutet, utan stick af som en raket ned till sädeslasset, som öfversten lemnat, klättrade upp och åkte långsamt sin väg med utseende af en triumfator. Det är fan till skilnad det ena året mot det andran, sade öfversten förnöjd, utan att ge akt på Clotbildas ord; pi fjol var det inte mer än bundrasjuttio räkar på lilla plöjan, och i år är det öfver tvåhundra.n Ja, roen så tyckte jag du sade att det var mindre i år på norca gärdet ocksån, sade öfverstinnan. Ja ja visst, men obetydligt likväl; det ligger så högt det emot plöjan, och i den här torra sommaren så... Men hör du, det var sant det, kan du inte släppa till några grofva dukar eller lakan, sädesmattorna räcka inte till, de skulle köra med flere par så att det kommer in i gväll, kornet rinner ur så förbannadt att det är flere kappar i hvar kärra. ) Jag tycker just inte mycke om att lemna ut mina lakan, sade öfverstinnan, ej serdeles belåten med förslaget; de fara ju så illa dermed, slita sönder och köra fsst dem i bjulen; jag känner till det der.y Ahman får säga till att de akta dem. —Il: Hollab! vänta der! skrek öfversten, som vVarsi nat en karl ner på ladugården, men som denne förmodligen var döf efter han kunde ignorera det basunlika anropet, fortfor han vänd till! Lindström, som kommit ut för att borttags j kaffekopparne på bordet: Spring ned och säg i it det förb— döförat, smeden, att han kommer app, jag vill tala vid honom. I