Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 1

MARUaKkat UC IUUISUGKEST. RIESDAGEN. — Det intressantaste och märkvärdigaste, som passerade i Ridderskapets och Adelns plenum i lördags, var det anförande, som afgafs af herr kapten G. M. Stiersvärd. Denne ledamot, som i sex år varit i fransysk tjenst och derunder lärt i grund känna den fransyska mibtärorganisationen, samt efter återkomsten till fäderneslandet utgifvit af trycket flera samlingar af författningarne om armåsn, utom andra skrifter, har utarbetat en fullständig plan för Sveriges landtförsvar, grundad på en mindre stem af infanteri, artilleri och kavalleri samt för öfrigt nationslbeväpning i tvenne afdelningar af exercerad trupp och landstorm, hvarigenom försvarsstyrkan skulle betydligt ök2s, det lägre bfälets vilkor betydligt förbä:tras, och likväl årli. besparing af 700,000 rår bonko på landtförsvarsbudgeten uppstå. Denna plan, som; utgör en hel volym och åtföljes af i detalj utarbetade kalkyler för hvarje vapen särskildt, äfvensom för organisationen af befål, staber, utredning m. m., ingaf hr Stiernsvärd såsom kontraförslag vid föredragningen af Statsutskottets betänkande om fjerde hufvudtitelo. Många personer af facket, som sett detsamma, hafva gifvit stort loford åt de praktiska insigter och den sakkännedom , som författaren deri skall hafva ådagalagt. Vi meddela här nedan sjelfva anförandet till Ridderskapets och Adelns protokoll, hvari br S jernsvärd framlägger grunderna för det af honom följda systemet. Under uppläsningen deraf såg man på läktaren bland andra hr öfverstelöjtnanten Hezelius, som var en -ärdeles uppmärksam åhörare deraf, och af hvars penna mår, emedan han icke är vän af systemet, utan tvifvel snart torde få se några invändningar deremot i Tiden eller Postoch inrikes Tidningar. — Det torde i alla fall ej vara för mycket sagdt,; att man från framlåggandet af hr Siiernsvärds arbete kan räkna en vändningspunkt i systemet för vårt militärförsvar. Det stora missfö; hållandet emellan försvarsanstalternas otillfredsställande skick och de dryga kostoaderna derför, har mer och mer blfvit så allmänt insedt, att en reorm deri blifvit ett af landets största behof, och då nu en positif plin till en sådan reform, utarbetad af en man af yrket, kommit i dagen, så kan denna fråga åtminstone icke mer falla, utan, miste upptagas på allvar. Vi meddela här ned:n hr Siiernsvärds anförande: Jsg har trott mig köra påkalla Ridd. och Ad:s uppmärksarohet vid ett ämne, af stor vigt för fiderneslandet och som Rogeringen redan gjort till föremål: för R.. St:rs pröfning, iieml. landtförsvarets organisation. Behofvet af en genomgripande förändring med Sveriges försvarsväsende uppstod egentligen med Finlands förlust. Väl hade redan förut varit frågasatt, huruvida indelta armeåen och båtsmanshållet motsvarade den kostnad, som de erördrade, eller uppvägde de olägenheter; som leras anskaffaings-och underhållssätt för den ordb:ukande klassen medförde; men så länge Finland var ett afgörande hinder för direkta! infall af Ryssland på moderlandet, så länge de ndra grannrikena icke egde någon folkbeväpRing, utan hufvudsaklgen endes! värfvade trupper, hvilkas antal icke lätt kunde förökas, men synnerhet sedan Sveaborgs anläggning och skär-: sårdsflottans organiserande gifvit åt Finland en)p örmodad, om ock öfverskattal, försvarskraft;! insågs Sveriges stående armå, betydligt förökad: ned de värfvade reaementer, hvilka fåstnings-! ystemet i rikets södra och vestra orter gjort! lödiga, då vara tillräcklig. Regeringen var: lessutom vand, att jordbrukarnes för rikets till-! älliga b:hof åtagna tillfälliga uppsffringar, god-) yekligt och ansvarslöst förvandlades i ständiga : kyldigheter, och kunde så!edes påräkna, att! enoa silt maktspråk, med en tredjedel föröka l ndelta armeen medelst utskrifning af det eljest: taf rustoch rothållet blott för 1744 års krig! tagna vargeringsmarskapet. Man tänkte såle-S es icke då på någon förändring, åsyftandejt vad som nu förstås med ett nationalförsvar. Jen ständiga armeen var allt. Den ansågs till-S äcklig för subsidie-krigen, möjligen under en d då den politiska jemnvigten spelte en rol om diplomatienn, tillräcklig för alt afvärja anlen från Dinmark och Norrige; och såsom io et troddes, tillräcklig för att förstärka Finskalv tridskrafteraa. Franska revolutionen med dessit arkaste stöd konskriptioren framstod då ännuln som olycksbådande för monarkerna, och re-( ringarne hatade således all folkb2väpning, tro-lls RR 2 a As Tee rr jr rg 5S mm