Aftonbladet – 13 mars 1848, sida 3

Kaptenlöjtnant Rask, som förde briggen Kiel, kämpade också en stund efter Najadens förstöring, men strök derpå sin flagg och förblef ombord med allt sitt manskap, för att, som han väntade ock det icke förgäfves, sedan åter komma i verksamhet. Då kapten Ho!m var kommen i land, rodde han lill briggen Samsöe, som nu hade flyttat sig litet bort, och då han fann den i säkerhet och fullkomligt försvarsstånd, rodde han tillbaka till Lyngör; der träffade han löjtnant Mechlenborg, som var ankommen från Österrisöer med 3 kanonslupar, och hade förenat sig med löjtnant Zartman, som kommenderade 2 andra kanonslupar. Han afsände då löjtnant Sandholt vester ut för att hitkalla flere kanonslutar. Med de 5 kaponslupar kapten Holm redan hade, beslöts att förnya kampen mot den segrande fienden, fastän han icke trodde sig i stånd till att eröfra linieskeppet, dock så vidt som möjligt att hämnes för det lidna nederlaget. Plötsligt syntes då den hvita parlamentärflaggan vaja på Diktators mast. Löjtnant Zartman blef sänd ombord, för att höra hvad fienden ville. Chefen på linieskeppet förklarade nu, att om man icke brukte kanonsluparne emot honom, ville han på ögonblicket sända alla de fångar han hade ombord, i land. Kapten Holms svar blef, hvad man kunde vänta, ett afslag, och genast började han sända såväl Diktator, som briggen Calypso, för och akter in, det ena yrundskottet efter det andra. Nu var turen hos fienderne att vika. De satte alla segel till, och som vinden åter gynnade dem, lyckades det dem att undkomma; men kapten Holm var dem i hälarne med kanonsluparne, och underhöll, trots fiendernes skrå, som haglade honom om öronen, en väl riktad eld på dem. Deras förlust var ögonsynlig; beständigt blefvo döda kroppar utkastade genom kanonportarne; till slut vann dock fienden så långt försprång för sluparne, att kapten Holm, som märkte att briggarne Kiel och Laaland, hvilka hade blifvit besatta af fienden, icke ännu voro komne under segel, fann det derföre fördelaktigare, att vända om och genom äntring återtaga dessa briggar; men huru förundrad blef han icke vid sin återkomst till Lyngör, att se den kära Dannebrogsfläggan åter svaja på begge briggarne. Denna likaså lyckliga som obegripliga tilldragelse, måste tillskrifvas kaptenlöjtnant Rasks utmärkta rådighet. Han hade nemligen förutsett, att bataljer icke var slutad med fregatten Najadens förstörings utan att det förestod fienden en värre kamp, än den första af de i skärgården rimligtvis tillitande kanonslupar. Han öfsverlemnade sig derföre lugnt till fienden, och blef, som ofvan nämdt är, med sin hela besättning qvar på briggen. Då karonsluparna förnyade angreppet, fingo engelsmännen så brådtom, avt de hals öfver hufvud öfvergöfvo både Kiel och Laaland, och i samma ögonblick slog Rask sig lös med sitt manskap, fångade till och med några af fienderna, och återtog äfven briggen Laaland så hastigt, att fienderne icke fiogo tid att antända den. Kl. 6 om morgonen ankom kaptenlöjtnant Dietrichson med Arendals kanons!upar och jollar. Om khan hade ankommit 2 timmar förut, så hade linieskeppet Diktator och briggen Calypso varit förlerade; men Dietrichson rådde ej för att han kom för sent; ty han hade hela natten måst kämpa med 2 fientlija briggar, som kastade sig i vägen för honom, och först sedan han hade så tilltygat dem, att de måste fly med nedskjutna rår, sönderrifra segel och grundskott i bogen, blef det honom möjligt att framtränga till Lyngöer. Då linieskeppet hade kommit utanför skären, sågs det ligga öfverhalt, först till den ena och sedan till den andra sidan, för att täppa grundskolten, som det fått af kanonsluparne. Sedan stodo skeppet och briggen till sjös. Att engelsmännens seger blef dyrköpt, är otvifvelaktigt. I första delen af drabbningen emot Noajaden, uppgafs linieskeppets förlust till 30 man döde och sårade; men delta är blott en obetydlighet emot dem, som föllo under kanonsluparnes angrepp och jagt, då våra kulor verkade långskepps. Af sistnämnde märkvärdiga drabbning synes, att der underlägsne djupgående fartyg kunna reltrera in i skärgården, der kunna ock starkare djupgående fartyg gå efter och förstöra eller taga dem; hvilket är ett varnande exempel för en svag l:nieskeppsflotta och underlägsne djupgående ångfartyg. Tvärtom förhåller det sig med grundgående skärgårdsfartyg, hvilka icke kunna förföljas eller stängas i skärgården af djupgående skepp eller djupgående ångfartyg. Dessutom hafva små låga krigsfartyg den fördelen att de sällan träffas ifrån höga fartygs batterier, der kanonerne stå tvärs åt sidan, och att de små låga, hvarpå känonerne stå i medellinien, alltid skjuta mycket säkrare och gifva farligare skott, hvilket gifver deras artilleri en betydlig öfverlägsenhet, som erfarenkelen i alla skärgårdsbataljer nogsamt bevisat; oberäknadt det stora biträde, som en grundgående skärgårdsflotta kan och bör gifva landtarmeen med sina kanoner (kom ihåg Ratan m. m.) och sina stora besättningar, till diversioner i fientliga armåns rygg och kustflank, hvartill ytterligare kommer skärgårdsflottans stora nödvändighet, för att kurna mota fiendens grundgående skärgårdsflotta, hvilket icke låter sig göra med stora, djupgående skepp eller djupgående ångfartyg. Läsaren må nu sjelf döma, hvilken sort krigsfartyg, som, med afseende på Sveriges vidsträckta skärgårdar samt mest klippoch grundbeklädda kuster (alldeles olika Englands och Frankrikes 1ena, öppna kuster) synes oss nyttigast och förmånligast, att först och främst anskaffa i tillräcklig mängd och väl öfva, då Sverige nu mera icke har råd att bygga och underhålla en så stor linieskeppsflotta eller nog många djupgående krigsångfartyg, som rimligtvis skulle kunna täfla om väldet utomskärs i Östersjön. Utom här anförde sjöbataljer med kanonslupar och kanonjollar emot stora seglande fartyg, hafva vi ännu väl 30 dylika krigshändelser att meddela, uti hvilka alla linieskepp, fregatter eller andra seglande och djupgående fartyg blifvit besegrade eller sett sig nödsakade att fly för kanonslupar och kanonjollar. —A Q0om0 Va Till Redaktionen af Aftonbladet! (Z777 Länsmannen Almqvist har vid kansliförhör inför Stockholms landshöfdingeembete erkänt och afbedt sitt lagoch pligtstridiga förfarande uti den tjenstrapport, som han den 15 sistlidne Augusti afgifvit hh Eaoonmo 9 Tape