Aftonbladet – 11 mars 1848, sida 3

blifvit ledd att i:ke inskränka sig till den enkla frågan, om kärandens befogenhet att fordra ersättning för kontraktsbrott. Det var en beklagansvärd omständighet för begge parterna, att kontraktet öfverskred begges förmåga. En annan omständighet, som talarens lärde vän icke hade förklarat, var att man först nu, år 1848, begynte rättegång om skadeersättning för ett kontraktsbrott, hvilket påstods hafva egt rum 4845. Om m:r Bunn hade önskat skadeersättningen, hvarföre hade han dröjt så länge med det juridiska anspråket derpå? Hvarföre hade han icke framställt det på en tid, då alla möjliga upplysningar i frågan voro här i landet tillgängliga? I fall detta käromål verkligen härrörde från m:r Bunn, så borde han redovisa för dröjsmålet; men det är icke osannolikt, att det vore tillställdt af annat folk, och af heit andra bevekelsegrunder. Visserligen hade svaranden tillåtit sina juridiska rådgifvare det inkastet, att mille Linds bifall till kontraktet vore tillvägabragt genom svek, men för det vådliga i denna tillåtelse kunde ett fruntimmer i svarandes serskilda ställning icke göras ansvarig. Imedlertid vore det lätt begripligt huru en sångerska, som just var på vägen att stiga i rykte, likt m:lle Jenny Lind, på den tiden då kontraktet afslutades skulle kunnva låta förespegla sig att den kongl. Drury-lane-teatern vore landets förnämsta scen och mötesplatsen för hela den fashionabla verlden; ty hon tyckes efteråt hafva tänkt, att m:r Bunops förslag innehöll rättfördigandet för det förfarande hon iakttog emot boncm seden. En väsentlig omständighet var, att klaganden icke var i besittning af Meyerbeers musik till operan Fältlägret, hvilken var en af de två pjeser, hvari kontraktet uttryckligen förklarade m:ll Lind böra uppträda, och det var klart, att då denna musik icke var offentliggjord i tryck och käranden icke kade uppgjort någon öfverenskommelse med Meyerbeer om dess bekommande, så var käranden, tvärt emot -kontraktet, icke försedd med den musik, med hvilken svaranden skulla debutera. Detta var ett brott emot kontraktet å kärandens egen sida. Utan att för öfrigt klandra m:r Bunn, kunde svarande ombudet icke underlåta anmärka, att i hans vid rättegången åberopade bref förekomme uppgifter, hvilka icke voro -öfverensstämmande med sanuvingen. M:r Bunn hade t. ex. sagt, att kontraktet blifvit bevit.nadt af lord Westmoreland. Kontraktet bar under rättegången blifvit framlagdt inför domstolen, men lordens namn förekommer icke derpå. Man hade paraderat just med lordens namn, såsom en bekräftelse på svarandens frivilliga samtycke, men det tycktes nu vara sannolikare att kontraktet blifvit undertecknadt i brådskan mellan ett par af m:ll Linds entreer på teatern i Berlin, under ett slags våld, utöfvadt på svarandens fria vilja af kärandens enträgenhet. Hvad slutligen angick skadeståndsbeloppet, så vore det löjligt att uppskatta klagandens förlust efter en sannolikhetsräknin göfver hans förmodade vinst. Efter åtskilliga andra anmärkningar, hvari general-atorneyn ådagalade flera grundlösa föregifvanden i käromålet, slutade han med att yrka svarcndens frikännelse från kärandens anspråk. Sedan domaren lemnat en kort öfversigt af målet, afträdde juryn, och återkom efter 40 minuters öfverläggning, då den tillerkände käranden ett skadestånd af 2500 (30,000 rdr banko), fjerdedelen af den fordrade ersättningssurmman. 4 ETT PROFETISKT SKÄMT. I Glasbrenners ;Komischer Volkskalender för 4848, som utgafs sistlidne Jul, förekommer äfven ep så kallad Framtidskalender,, med innevarande års händelser för hvar deg utsatta på gyckel, ungefär som almanackornas vanliga väderleksspådomar. Med öfverraskning har man nu återläst följande, bland händelserna för Februari: . Den 26. Firman Louis Philippe Fils uppgör sitt Vinstoch Förlust-Conto, och finner med bestörtning, att husets Passiva långt öfverstiger dess Activan. RR TE