Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 2

ord, att Republikens erkännande från Englands sida ofördröjligen kommer att följa. Provisoriska regeringen erbjöd d. 25 om morgonen alla främmande ministrar skydd. Påfliga nuntien svarade straxt, att han ansåg sig icke behöfva någon vakt, enär han hyste fullt förtroende för Parisarnes ädelmod. Österrikiska och Preussiska ministrarne mottogo skyddsvakter, men alla de andra undanbådo sig dem. Den 28:de e. m. före:irädde amerikanska ministern, hr Rush, åtföljd af sin sekreterare och major Poussin, på stadshuset inför den provisoriska regeringen, till hvilken han höll följande tal: Mina herrar! I egenskep af Förenta Staternes representant och i enlighet med mitt lands intressen och lagar, samt på grund af det uppdrag mig af mina inom Frankrike boende medborgare blifvit lemnadt, begagnar jag, då afståndet från mitt lind hindrar mig att derifrån afvakta förhållningsordres, det första tillfälle att lyckönska eder, öfvertygad, att min regering gillar det förfarande, hvartill jag sålunda gifver uppslag. Afvenledes ken jag icke underlåta ait försäkra eder, att minnet af det förbund och den gamla vänskap, hvilka med hvarandra förenat Frankrike och Förenta Staterna, ännu hos oss lefver uti sin fulla styrke. Jag är fullkomligt öfvertygad, att mitt land högljudt och allmänt skall höja sin röst, för att önska Frankrike välgång, lycka och ära under skydd af de samhällsinrättningar, hvilka det nu, under förbehåll att de stadfästas af nationens allmänna vilja, antagit. Alla 2merikaner hängifva sig åt den lfliga förboppning, att dessa institutioner skola för menniskoslägtet blifva af de lyckliga följder, för hvilka nationens storsinta handlingssätt under de sistå tilldragelserne lemna en så tillräcklig borgen. Under dessa institutioners skydd hafva Förenta Staterne sedan 70 år kaft att fröjda sig öfver en ständig välgång och ett städse fast regemente; och om Förenta S:aterae allijemt öfverlemna åt andra länder, att sjelfve välja sin regering, utan att de förra bärutinnan på något sätt inblanda sig, så skola de likväl naturligtvis glädjas öfver att se denna stora nztion blomstra under de institutioner, hvilka tillförsäkrat dem sjelfva socal ordning och offentlig frihet. Tillåten mig, mine herrar! att begagna samma ord, hvilka den store, ädie Washington, den odödlige grundläggaren af vår republik, vid en, den närvarande fullkomligen lika händelse, begagnade, och sluta detta tal med att till mna Ifligaste lyckönskningar tilllägga den förhoppnirg, att de begge republikernes vänskap måtte vara lika försäkrzd, som deras bestind.s — Arago svarade, att ledamöterna af provisoriska regeringen utan öfverraskning, men med liflig fröjd mottogo de försäkringar, Förenta Staternas sändebud afgifvit; Frankrike bade väntat intet mindre frin en bundsförvandt, med hvilken det nu, genom att hafva proklamerat republiken, blifvit så nära förenadt. Hr Arago slutade: Provisoriska regeringen teckar Er för de välönskningar, Ni uttalat för Frankrikes storhet och välgång. Gerna upprepar den med Eder Washingtons ord, under fullkomlig tillförsigt att dessa ord innefatta icke blott em önskan, utan ock skola blifva en verklighet. — Hr Dupont (de YEure) närmade sig härpå gesandten och yttrade: Tilllåt, att, då jag fattar Eder hand, gifva den försäkran att franska folket så skall trycka amerikanska nationen i handen., — Gesandten aflägsnade sig härefter jemte sina följeslagare, beledsagad 2f ledamöterna uti provisoriska regeringen. Vakten skyldrade, och ropet: alefve Förenta Staternas republik!! skallade. Under förrgår natt mördades en skildtvakt af nationalgarde!, af tvänna banditer. Folket fasttog mördarne och lemnade dem uti auktoriteternes. hand. Uti ett qvarter 2f Paris arresterade nationalgardet på ett värdshus 26 män och qvinnor samt lemnade dem uli rättvisans hand. I förrgår afton (den 27) gjordes flere poster af nationalgardet uppmäks:mme på ep person, hvilken åsatte korsmärke å vissa hus och således syrtes anvisa dem till plundring. Man utdelade denne mans signslement. Han var klädd uti en hvit blus, Straxt eftersatte flere patruller mannen, och en bland dem mötte honom i närheten af gatan Trsnsnonsin. Man tillropade honom: wer dal. och befalide korom stanna. Mannen närmade sig officern, hvilken gick före sina soldater, och aflossade mot denne ett pistolskott, hvilket lyckligtvis icke träffade. Plötsligen aflossades ett skott och banditen störtade död till jorden. Men berättar att i dåg (den 29) ett temligen allvarssmt handgemäng uti Maisons-Ls:fitte egt rum emellan ett band plundringslystna och nationalgardet. Under denna dag hade en pöbelbop utryckt mot detta ställe sarat yttrade sig vilja upprifva bryggan. Nationalgardet på stället skyndade fram, men, då det icke an:ig sig nog starkt, så efterskickades förstärkning från Saint-Germain. En skara nationalgardister skyndade jsmte dragoner hastigt fram, Striden började och sedan de semmanroaze hoparne i lagens namn erhållit uppmaning ett åtskolas, men ej åtlydt den, sprängdes de med våld. Atta af pöbeln dödades, någre sårades. Slottet räddades. Regeringen hsr reden vidtagit kraftiga åtgärder, för att lemna trakterne kring Paris skydd till person och egendom. De plundringar och ödeläggelser, hvilka från den 24 om aftonen ända till den 27 här föröfvades, begagnade för öfrigt revolutiopen blott till förevändning för ett helt annat ändamål. Uti Paris finnas, såsom bekant, mellan 43 och 20,000 personer, RTR RER —— VV — rr rr rr