Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 2

FE SEEN mest prosaiska och tölpaktiga rodnad, då jag öppnade salongsdörren och inträdde. Men derinne fanns ingen utom öfversten, som ifrigt demonstrerande vandrade fram och åter på golfvet, vid sidan af brukspatron U., en gammal herre, med ett skinande, gladt och godmodigt ansigte, mycket korta underkläder, kattunsvest, spegelblanka, ofantligt stora, nästan fyrkantiga stöflor, och urkedja med berlocker, som ringde samman på hins runda mage. I förmaket omkring bordet sutto öfverstinnan, tant Ebba och. friherrinnan från Kåltorp, vid bvars åsyn mamsell Beatas yttrande föll mig i sinnet om en löjtnant, som brukade åtfölja henne, och verkligen stod också vid fönstret en lång, ung man, lutad öfver och nästan 2lldeles bortskymmande för mina spanande blicksr Clothilda, som sydde ifrigt i en båge. Vid det prat, frågor och välkomsthelsningar mitt inträde gaf anledning till, såg den unge mannen upp, och helt förvånad igenkände iag Spejer, min muntre reskamrat mellan Krokek och Åby. Vi förnyade vår bekantskap, och han tycktes alldeles icke förlorat det lefnadsglada lynne han då visade; och äfven jag smittades af hans munterhet, ty med förtjusning hade jag märkt en flyktig rodnad på Clothildas-ansigte och ett uttryck i hennes ögon, då de mötte mina, som liknade det jag en gång förut sett, och hvilket gaf mig så mycket att fondera på; men. nu: tycktes det mig att en bestämd betydelse låg deruti; jag visste inte då ännu att betydelsen af en qvinnas blick är kanske det svåraste, om icke omöjligaste, problem att lösa. k Jag simmade i ett hf af sällhet hela aftonen, ty tusen små omständigheter, hvilka endast en pojke, förvillad och kär öfver öronen, sont jag, kän tillägga någon vigt, syntes mig såsom säkra bevis att Clothilda brann af såm