Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 1

Hur är det med eder patient, mor Greta ?, sade öfverstionan; jag tror han är likadan, det är för bedrifl gt. Ack se hennes nåd är der sade mor Greta och steg belt och bållet in i kammaren, pja ja vars han är I kadan, och sanna mina ord, vi få lik i huset snart. Jag blunda te lite i natt som var, och str:x så tyckte jag att jag klef i en hel äggbale och ve mej, hade jag icke allmänt samma drös natten innan gamla Stina dogn, ti Åh det ska vi väl in!e tro; men kära mor Gretas, säg mig till strox i fall han skulle vakna ech ha sans; jag vill då sjelf ge honom den der mix!urn, som doktorn ordinerade i går. Har ni någon snö-upps att lägga på hufvudet? så fort den smälter, så ligg genast ny izenn, sade öfverstinnan, i det hoa med mamsell Baata lemn:de rummet. Mor Greta kom nu in till mig, gäspade mycket högljudt, gick fram till solen, fattade ullstrumpan och sade halfhögt, i det bon mycket fumligt trädde hit och dit med-stickorna: Nej ve mig jeg ser ett grand utan glasögon, ja bli fälle så förtrocklad när jag fick lille Johan så sjelfvaste ögona strök med, för allt sen så ser jag som en stackaren. Ändtligen sedan hon efter flera fruktlösa försök, lyckats klämma fast glasögonen öfver näsan, gick hon fram till sängen och beskådade mig, och då jag dervid smålog, utropade hon med den allra högsta förundran: mkors i herräns namn, jag tror att herrn är alldeles klok. Ja, jag hoppas det åtminstonen, sade jag ännu leende och ämnade öfverhopa henne med frågor, men gumman var redan utom dörren: Några minuter derefter inträdde öfverstinnan, följd-af mor Greta och lilla Calle; den sednare ville genast rusa fram till mig, men öfverstinnan fattade honom i armen och gick sjelf fram till sängen. i