Aftonbladet – 9 mars 1848, sida 1

ger och köld, och endast, genom umbäranden a -jalla slag, kan utgöra skatterna, och att, om mar -loafkortadt beviljade anslagen å första hufvudtiteln skulle man derigenom nödgas göra större inskränkningar i de öfriga anslagen. Härvid torde få an märkas, att då Kongl. Maj:t dels på enskildas -ellei korporationers begäran och dels på sina ministrar: I hemställan ser sig föranlåten till Ständerna göra I framställning om saker af nytta och uppgifver de kostnader, som derför blifvit beräknade, inträffar det ofta att dessa kostnader uppgå till högre belopp än tillgångarna medgifva, emedan med visshet kan förutses att Ständerna deri göra jemkningar, men då Kongl. Maj:t begär anslag å första hurvudtiteln, bör man antaga, att Kongl. Maj:t tagit tillgångarna i I beräkning, och icke äskat mera än som, i förhållande till tillgångarna, är oundgängligen nödigt, hvilket också i det ifrågavarande fallet bevisas deraf att Kongl. Maj:t icke begärt för Kronprinsen mera län ?, af hvad Kongl. Maj:t såsom Kronprins sjeli bade sig anslaget. Slutligen har man talat om det ökade bidrag, som troligtvis erhålles från Norge. Jag har fullt förtroende till våra bröder norrmännen, men jag tror icke att vår statsreglering bör vara beroende af hvad de möjligtvis komma att i detta fall besluta. Jag bifaller utlåtandet. Herr BOHNSTEDT: De, som talat mot utlåtandet, stödja sitt afslag på olika skäl och ledas, som mig synes, af ej otydligt olika motiver, hvilka alla jag icke kan gilla. Några göra det af enskild missbelåtenhet med några lagars promulgerande, hvilka likv.l tacksamt upptagits af nationen i allmänhet; andra, emedan de sannolikt önska någon förändring i regeringssystemet, af hvilka kanske ej alla vilja denna ändring i framåtskridandets anda. Åsigterna om sättet att ernå detta, torde äfven vara ganska olika. Åter andra af ren besparingsprincip. Detta sista motiv ensamt gillar äfven jag, men tror oss ej derföre böra inträda på en mindre värdig bana. Det må vara sannt, att första hufvudtiteln är proportionaliter större i Sverge, än i många andra länder, men jag tror ej att fordringarne på välgörenhet och uppoffringar af konungahuset äro så stora i andra länder, som hos oss. Den begärda summan är stor, men Sverge torde ej vilja se sin Kronprins ej värdigt kunna emottaga sin gemål i detta fattiga, men alltid gästfria land: Vi böra fästa afseende på det ädla bemödandet af vår Konung att rättvist och till landets bästa reglera lagar och näringar, industri och rättsförhållanden; understödja dessa hans bemödanden, som hafva många och småsinnade hinder att bekämpa, deriblaånd ej minst-svårighet att få fullt utbildade statsmän till tådgifvare, svårighet att af Rikets Ständers öfverläggningar och beslut leta sig till landets rätta opinion, och derför ej nedtynga hans kraft genom framställningar, som tyda på missbelåtenhet med de, kanske ännu ofullständiga, men säkert småningom avancerande förbättringar, hvarom hans karakter gifver hopp. Jag hade ej ämnat vidröra detta, men ansett det nödvändigt, då jag förmärkt sådane känslor här ej otydligt röja sig. Jag har af dessa yttranden ytterligare stadgats i min föresats att tillstyrka bifall till utlåtandet. Herr SUNDLER: Ehuru jag skulle hafva önskat, att uti ett så ömtåligt ämne, som förevarande, diskussion icke egt rum, anser jag mig likväl nu, sedan så mycket derom blifvit taladt, skyldig att tillkännagifra min åsigt; och under sådant förhållande, att H. E. H. Kronprinsen för närvarande åtnjuter att anslag af blott 25,000 rår, och, såsom förmäld, blir i behof af 3 å 4 gånger så mycket, bifaller jag utiåtandet. Hr RHODIN: Ehuru jag anser det hafva varit rättast af utskottet att gifva ett bestämdt svar på den kongl. propösitionen, och icke för bifall till densamma Tföreskrifva vilkor, drager jag likväl icke i tvifvel, att utskottet haft giltiga anledningar till sitt förfarande, och med förutsättning häraf, synes det resultat, hvartill utskottet kommit; vara grundadt på billighet och rättvisa. I detta grannlaga och för diskussion mindre lämpliga ämne inskränker jag mig till att bifalla utskottets förslag, desto heldre, som jag är förvissad att jag kandlar i öfverensstämmelse med mina kommittenters åsigter. Hr WEDBERG: Under den tid jag efter erhållen permission var frånvärande, Har ärendet förevarit i stats-utskottet, hvadan jag i dess behandling derstädes icke deltagit. Jag vill icke klandra statsutskottets förfarande, men endast beklaga att kongl. propositionen inkommit omotiverad, hvaraf följden blifvit, att densamma på sitt sätt afslagits. Likväl tviflar jag icke att statsutskottet på annan väg erhållit ledande underrättelser, som föranledt det vilkor statsutskottet föreslagit. Hvad resefvanternas förslag beträffar, att nedsätta summan till 78,000 rår för hans kong! höghet kronpriosens hofbållning, så tvekar jag icke, då fråga är att välja emellan detta belopp och de föreslagna 400,000 rdr, att an-. taga det sednase, i föjjd hvaraf jag bifaller utlåtandet. .. Hr GRAAÅ: Det ämne, som nu utgör föremå! för öfverläggning, är af den grannlaga natur att, efter mitt förmenande, det varit önskligt att diskussionen; då en sådan ej kunnat undvikas, icke erhållit den utsträckning, som nu varit händelsen; men dål. redan så många af ståndets herrar ledamöter gifvit: sin åsigt tillkänna, vill äfven jag uttala min. Ehuru ! ag icke delar opinion med reservanterna inom stats-l, utskottet, håller jag likväl dessa reservanter räkning för den grannlagenhet de vid ärendets behandling akttagit. — Det ökade anslag, som i det af statsutskottet förutsatta fall blifvit såsom hofhållningssumma för hans kong! höghet kronprinsen tillstyrkt, är icke så betydligt, att någon nedsättning lerat bör komma i fråga. Det understiger tvärtom nyad under framfarna tider varit rikets thronföljare likartade fall beviljadt. Jag anser för min del inledning saknas att göra någon förändring i statsitskottes förslag och bifaller följaktligen utskottets itlåtande. : Häruti instämde br Eftlung. Hr GUSTAFSSON: Vid början af diskussionen ttrades en omständighet, som i sig-sjelf synes vara iktig, att -nemligen statsregleringen borde på en ang i sin helhet företagas till pröfning, på det att Nan icke, genom att bevilja för stora anslag på de örsta hufvudtitlarne, skulle se sig nödsakad att allt ör mycket afpruta på-anslagen å de sednare. Imedertid, om man nu skulle uppskjuta med pröfningen f första hufvudtiteln, i afvaktan på de öfriga, tror ag att dermed ingenting Vore. vunnet, enär statsitskottet icke tillstyrkt beviljande af det begärda käde anslaget, utan att dervid fästa det vilkor attf nslaget! ej kommer att utgå förr än från det år, vans kongl. höghets förmälning eger rum, och, I jetraktande deraf, kommer jag till den öfvertygelse tt utlåtandet bör bifallss. Jag är dessutom förvisad att om beloppet kommer att utgå, mycket deraf lifver användt till barmhertighetsverk och underlöd åt behöfvande, samt att uppmuntra konster och etenskaper. Hr BIÖRCK: Äfven jag instämmer deruti, att rågan är af grannlaga beskaffenhet, och att diskusa nan da. 8 so oo LLA tanana dan bändnänaA BRN —-—AA cc AMG PA LS (7y ee fler ÅA