Aftonbladet – 9 mars 1848, sida 1

jag af mina kommittenter icke erhållit några särskilda föreskrifter, utan lemnats full frihet att, under iakttagande af hvad grundlagen stadgar, följa min egen öfvertygelse. De invändningar, som mot utlåtandet blifvit framställda, hafva redan af så många talare blifvit vederlagda, att jag i detta afseende icke har något att tillägga. Jag förklarar derföre blott, att jag bifaller utlåtandet, och att jag gör det i den öfvertygelse, att den föreslagna tillökningen i anslaget för hans kongl. höghet kronprinsen måtte blifva ett medel för hans kong!. höghet att kunna utsträcka sina välgerningar icke allenast till fattige i allmänhet, utan ock till beköfvande näringsidkare. He MUREN: Jag har begärt ordet, icke för att förlänga diskussionen, utan för att öppet förklara min ledsnad deröfver och beklaga, att diskussionen gått för långt utom ämnet. Man har veat afslå den begärda tillökningen i anslaget för hans kongl. höghet krowprinsen, bland annat, på grund af den nöd, som man uppgifvit skall blifva en följd af de nya näringsförfattningarne. Jag hemställer, hvilket sammanhang detta kan hafva med förevarande fråga. Jag, likasom många andra, skulle visserligen hafva önskat att konungen begärt mindre anslag, men då så ej skett, måste jag, anse summan vara behöflig, och bifaller utlåtandet. r ÖSTBERG: Utan att förlänga diskussionen, vil jag blott förklara det jag på de skäl hr Lagergren anfört, bifaller utlåtandet. Hr BERGLUND: Under åberopanda af hvad hr Norin anfört, yrkar jag återremiss af utlåtandet. Hr WETTERBERG: Jag skulle tro, att det för en nation som den svenska icke är värdigt att pruta på anslaget till konungahuset; och jag bifaller utlåtandet. Vid anställd votering bifölls utlåtandet med 39 ja mot 49 nej.