Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 2

29 Dec. 4813. Aberopandet af denna konven-lk tion visar alltför tydligt, att med uitrycket nintegrit, icke förstods annat, än dessa nitton kantoners tillvaro, och beståndet af deras gränser, men alldeles icke något kantonernas oförinderliga förhållande till edsförbundet; ty i samma konvention förekommo icke en gång grunddragen till något slags förbundsförfattning. Samtidigt med Wienerkongressens förklaringf hade den nya edsförbundsurkunden blifvit upp-fi satt och i det närmaste vunnit samtliga stän-n dernas bifall. Hade kongressen velat bestämmalt något visst förhållande emellan kantonal-suve-(f räniteten och edsförbundets myndighet, så skulled den omöjligen kunnat hänvisa på en tidpunkt, d 1 r l rs RN rr 4 AA som icke erbjöd någon måttstock för en sådani bestämmelse. Det är öfverflödigt att serskildt genomgå de andra 8 artiklarna i Wienerkongressens förkla-s ring; ty de innehålla helt och hållet afsöndradelb bestämmelser öfver områdesförökning, gränsför-!d hållanden och ersättningsfrågor. S s r f Hufvudresultatet är alltså: i hela den vigtiga urkund, hvilken på det bestämdaste antydde vilkoren för den borgen, som lemnats för oafhängigheten, förekommer ingenting, som skulle kunna härvisa på någon inskränkning i förbundets framtida sjelfständiga utveckling. Tvärtom, och på det att till och med icke stillatigandet skulle kunna tolkas såsom mnågot tvifvel härom, slutar det hela med följande betraktelse: Enfin les Puissances intervenanes aiment å se prsuader, que le patrivtisme et le bon jugement des Suisses leur pråscriront la conavenance, ainsi que la nåcessit de se sa crifier mutuellement le souvenir des diff. rens qui les ont divic:, et de consolider nVoeuvre de leur reorganisation, en travaillant å la perfectionner dans un esprit conforme au bien de tous, sans aucun retour sur le passån. Sedan Edsförbundssdagen, genom sitt beslut den 27 Maj 1815, förklarat sitt samtycke till den den 20 Mars daterade kongressakten, undertecknades den 20 Nov. 1815, i Paris, 2f samma höga makters befullmäktigade, den urkund, hvilken, i öfverensstämmelse med de föregående löftena, på det formligaste och högtidligaste tillförsäkrade Schweiz den oföränderliga neutraliteten och sjelfständigheten. På sådant sätt lades grunden till det nuvarande internationala rättsförhållandet. Det låg hvarken i de höga makternas ställning eller vilja, att härigenom i sin inre politiska organism eller sin vidare utbildning och utveckling, inskränka Edsförbundet, hvilket icke hade uppstått genom den tidens bändelser, utan redan 1 århundraden egt sjelfständig tillvaro under de mest olika former. Men väl visade de höga makterna stort intresse för det skyndsamma återställandet af Schweiz i dess förhållanden till naboländern2, likasom för dess kraft och enhet, och för alla medel, som kunde gifva det förmåga att värna sin oafhängighet och sin neutralitet. Förklaringen af den 20 Nov. 4843 uttrycker detta tydligt sålunda: De makter,som undertecknat förklaringen af den 20 Mars, erkänna formligen genom närvarande urkund, att neutraliteten och okränkbarheten af Schweiz, likasom dess oberoende af hvarje utländskt inflytande, ingå i hela den Europeiska politikens sanra intressenn. Af dessa minnesvärda händelser och de åberopade urkundernas tydliga ord; hemtar eds-; förbundsdagen den fullständiga öfvertygelse, att sjelfva edsförbundsförfattningen aldrig gjorts till föremål för någon borgen, och att den Schweiz tillförsäkrade neutralitet aldrig blifvit). bunden vid vilkoret af vissa former för edsförbundets inrättningar. Denna statsrättliga åsigt vederlägges icke, på ringaste vis, genom det i noten af den 18 sistlidne Januari vidrörda påståendet, att flera kantoner skulle genom de höga makternas. medverkan hafva förmåtts bifalla förbundsurkunden, och att de gjort detta först då, när de, såväl af edsförbundsdagenr, som af de höga makterna sjelfva, fått den försäkran, att deras su-l; veränitet och deras religion aldrig skulle lida något slags minskning genom förbundet. Edsförbundsdagen har, åren 4812 och 1815, med alla krafter ansträngt sig att förmå ifrågavarande kantoner att ansluta sig till förbundet; den bar dervid sökt upplysa dem, att edsförbundet icke vidare inskränkte deras suveränitet, än förbundsstärdernas gemensamma intressen påkalla; men aldrig har den utfärdat någon försäkran em förbundets oföränderlighet för alla tider. Edsförbundsdagen har sig äfvenså bekan, att: den understöddes a: de höga makterna genom samma slags föreställningar och uppmaningarl till de tre ständer, hvilka en längre tid vägrade ansluta sig till förbundet. Men det torde vara svårt att säga hvad andel i dessa ständers beslut, som ifrågavarande bemödanden egt, i förening med omständigheternas tvång och edsförbundsdagens kraftiga åtgärder. Så mycket ärlj historiskt visst, att allt detta icke förde till målet hos Unterwelder, utan att denna kanton först till följd af en milittrisk besättning genom edsförbundet beslöt att förena sig med detsamma. Äfven kan väl icke betviflas, att ifrågavarande tre ständer icke hafva genom de främmande makternas inverkan kommit i något annat rättsförhållande till utlandet, än hela det öfriga edsförbundet. Edsförbundet kanicke uttrycka denna tanka vickrare, än det skett afi de höga makterna sjelfva i derss noter af den 8 April och 28 Juli 4843, till ståndet Nidwalden, med följande ord: De förbundna monar-! kerna känna blott ett Schweiz, blott schweizire af samma förbund, samma endrägt, samma åtaganden. De skola alltid 1åla fjerran ifrån sig allt hvad som äfven för ett ögonblick kunde förlänga en olyckligtvis förhandervarande söndring, eller medföra ett älventyr för förbundet.. E:t talande bevis på, att de höga makternas bem: dlinz vid nyssnämnda tillfälle icke kunnat