Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 2

förbundsdagen hänvisa på, att grunden till nyssnämnda områdesförökning är af de höga makterna tydligt och öppet tillkännagifsen, uti inledningen till kongressakten af den 20 Mars 1815, och att neutralitetsförklar:ngen af den 20 November 4813 icke uppställde något nytt vilkor. Ehuruväl nu, genom flerfaldisa rådslag om en förbundsrevision, genom schweiziska ständernas förklaringar, och genom allmänna omdömet, på öfvertygande vis uppenbarar sig, att edsförbundet, ihågkommande sina häfder och sina intressen, är vidt skildt ifrån eftersträfvandet af en sidan förbundsförfa:tning som skulle åsidosätta kantonernas suveränitet och schweiziska statens federativa karskter, så tror det sig dock böra värna den hvarje stat tillkommande konstitueringsrätt, såsom grundvilkoret för all nationalsjelfständighet, och såsom en befogenhet, hvilken det icke någonsin har afstått. Af samma skäl måste det bestämdt afböja hvarje speciellt skyddsförhållande, som vill göra sig gällande i den ifrågavarsr. de noten, med hänseende till särskilda kantoners eller förbundets organisation. När edsförbundsdagen vidare förelögger sig frågan, hvarföre granskningen af schweiziska förbundets statsrättliga ställning just kunnat i närvarande ögonblick blifva ämne för diptomatiska meddelanden, och derigenom på visst sätt få en praktisk betydelse; så upptäcker den i den ifrågavarande noten den upplysning, att dels de sednaste händelserna och förbållandena i Schweiz öfverhufvud, dels några särskildt vidrörda omständigheter, gifvit föranledning dertill. Medan edsförbundsdagen i allmänbet åberopar sitt föregående utförliga svar af den 6 December 1847, miste den än en gång motsätta sig den åsigten, att tolf och två halfva suveräna ständer hafva fört ett krig emot sju suveräna ständer, och derigenom förtryckt dessas suveränitet. Efter fruktlöst begagnande af alla fredliga medel, var edsförbundet nödsakadt att upplösa ett genom förbunds-urkundea otvetydigt förbjudet och freden inom Schweiz hotande separatförbund, samt göra den lagliga förbundsmakten gällande. Edsförbundet kunde och ville icke derigenom upphäfva dessa ständers suveränitet; men det miste öfvarlåta åt deras folk, på hvilka suveräniteten beror, att sjelfva konstituera sig. Atervändandet på militärisk fredsfot ligger. i det gemensamma iniresset; det har redan till största delen inträffat och kommer att inträffa fullständigt, så snart förbundsmyndigheten så anser ändamålsenligt. Någon inverkan på kantonernas eller deras invånares lagliga frihet äger på intet sätt rum. Huruvida förändringar i förbundsförfattningen må kunna företagas med enstämmighet, eller med en viss pluralitet af ståndsrösterna, är en fråga, hvilken på det närmaste sammanhänger med den edsförbundet oafkortadt tillkommande konstitueringsrätt, och hvars afgörande följaktligen ej kan vara andra staters ssk. Sättet för fullkomnandet af de politiska institutionerna i Schweiz är alltså en uppgift, som kantonerna äga alt lösa sinsemellan, då de genom inga statsfördrag äro inskränkta vid den sjelfständiga utbiliningen af sina förbundsinrättningar. Om än edsförbundet alltid ser sig i sista in stansen hänvisad på sin goda rätt och sin förmåga, så kan det likväl icke medgifva, att de uttryckliga garantier, som innehållas i de ofvan åberopade statsfördragen, ensidigt återtagas; det hyser för öfrigt fullkomligt förtroende att de höga makternas rättskänsla skall erkänna ifrågavarande garantier till hela den vidd, som gifvits deråt genom ifrågavarande fördrags tydliga ord. Men likasom det gör detta gällande å den ena sidan, så har det å den andra både fast vilja och intresse att icke gifva främmande stater ämne till grundad kl:gan uti internationala hänseenden; och med anledning häraf kan edsförbundsdagen icke underlåta påpekandet af ett factum, som det med förvåning inhemtat. Den hårda beskyllningen, att Schweiz skulle vara tillhåll för en propaganda, hvilken arbetar på undergräfvandet af samhällenas religiös, sociala och politiska grundvalar, har i den nyare tiden flerfaldigt blifvit spridd genom en illvillig press, inoch utrikes. Edsförbundsdagen har ansett något svar derpå under sin värdighet. Men sedan denna beskyllning funnit gensvar och förtroende, ja till och med försvarare, bland åtskilliga staters högsta myndigheter, så nödgas den bryta sin tystnad. Den protesterar högtidligt mot detta grundlösa föregifvande. Schweiz:ska kantonernas styrelser känna ingenting om en sådan propaganda; de ega ej heller kunskap om några flyktingar, hvilka genom straffbara anslag skulle hafva missbrukat den dem förunnade tillflykt. Det är myndigheternas allvarliga vilja att mota dylika syften, hvilka skulle bereda förderf lika mycket åt deras eget land, som åt främmande stater. Edsförbundsdagen hår ytterligare en pligt att uppfylla, då den tackar E. E:s suveräna regering för de önskningar, som densamma yttrar för upprätthållandet af landets inre fred och den nära föreningen emellan kantonerna; -edsförbundsdagen betygar icke mindre sin tacksamhet öfver de i noten uttalade tänkesätt af aktning för schweiziska statens värdighet och oberoende. Det skall blifva dess allvarliga sträfvan att förverkliga dessa önskningar, och den är öfvertygsd att så mycket mer lyckas häruti, ju mera det schweiziska oberoendet finner sig fullständigt erkändt i öfverensstämmelse med orden i neutralitetsakten af den 20 November 4813, nemligen såsom ett oberoende af hvarje främmande inflytelsen. ij Edsförbundsdagen har slutligen den-äran att försäkra E. Exc. om sin utmärkta högaktning. Bern den 43 Februari 1848. RIESDA GEN. Samtliga Riksstånden bafva i dag baft plena.