Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 2

Welchers ord 1 Bidens deputeradekammare. SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDETS SVAR på stormakternas interventionsnot. Detta svar antogs, enligt hvad redan (i M 49) är nämndt, vid edsförbundsdagens slutsammanträde den 43 sistl. Febr., med 49 röster. De saknade rösterna tillhörde likväl ej någon tillkännagifven skiljaktig mening, utan afgåfvos icke för tillfället: — de för Appenzell Innerrhoden och Neufchatel derföre, att representanterna derifrån skulle dessförinnan hemställa frågan till sina kommittenter, och Appenzell Åusserhoden samt Wallis derföre, att deras representanter icke voro tillstädes. Också beslöts att protokollet skulle. bållas öppet till de öfriga rösternas afgifvande framdeles. Svaret är ställdt till hvart och ett af de storz makternas sändebud särskildt, men har till dem alla följande gemensamma lydelse: När E. Exc:s suveräna regering, mot slutei af förlidet år ansåg sig föranlåten att, i gemenskap med andra makter, erbjuda Schweiz en vänskaplig bemedling till aflägsnande af det då varande oro!iga tillståndet, nödgades edsförbundsdagen, med betygande af sin tacksamhet för den härvid yttrade välmenta afsigten, afböja samma bemedling. Vid uppfyllelsen af detta sitt åliggande byste edsförbundsdagen den förväntan, att edsförbundets förhållanden icke skule erbjuda ämne eller anledning till vidare diplomatiska meddelanden. Ehuru dess åsigt i detta fall ännu är oförändrad, bar den genom den nya gemensamma noten af d. 48 Januari 1848, med ledsnad inbemtat, att den irrat sig i sin förväntan. — Edsförbundsdagens hr president, till hvilken enssm denna not är ställd, bar gifvit edsförbundsförsamlingen kunsk:p derom, och denna anser sig så mycket mera förpligtad att deröfver yttra sin tanka, som grundsatser angående den statsrättliga ställningen emellan Schweiz och utlandet samt det förras inre organisation, i noten uttalas, dem edsförbundsdagen icke kan mottaga med tystnad. Den ledande tanken, hvarpå notens innehåll väsendtligen beror, är följande: Genom de höga makternas medverkan vid återställelsen afSchweiz åren 1844 och 4813, skola dessa trädt med detsamma i ett fördragsenligt vexelförhållande, samt blifvit berättigade att under sitt hägn taga de hufvudsakliza grunderna för den schweiziska förbundsorganisationen, och att, såvida de ansågo dessa i fara, träda tillbaka från de förbindelser, som de ingått i afseende på Schweiz. Denna uppfattning af det ömsesidiga statsrättsförbållandet kan likväl edsförbundsdagen icke dela. : Visserligen yttrades en medverkan af de hög makterna vid återställelsen af Schweiz på den tiden, och den måste yttras för så vida, som vigtiga internationala frågor voro att lösa, till ex. förhållandet med området och fastställelsen af gränserna mellan Schweiz och naboländerna. Likaså intresserade sig de stora makterna för de dåvarande 19 kantonernas bestånd, under anspråken från en del ibland dem på föråldrade rättigheter till vissa områden. Men utvecklingen af sjelfra förbundet skedde politiskt sjelfständigt, om också under indirekt inflytande af de iser, hvilka beherrskade nyssnämnda tid och dess händelser. Edsförbundsdagen kan såsom bekanta ämnen förutsätta dessa års bistoria och de mellan edsförbundet och de höga makterna förefallna underhandlingar; och: det har derföre så mycket mindre anledning att här ingå i enskildheter, helst då de väsendtliga och statsrättliga punkterna finnas nedlagda uti omisstydliga förklaringar och fördrag, hvilka bilda grunden för det nuvarande tillståndet. Sedan art. 6 j Pariserfördraget af d. 30 Maj 4812 uttalat såsom grundsats, att iet oberoende Sciweiz skall fortfara att styra sig sjel — sysselsatte sig kongressen i Wien med fastställelsen af det schwe;ziska området och de vilkor, hrarpå oberoende och neutralitet skullc blifva cetsämma försäkrade. Den införde dess: vilkor i sitt protokoll för den 49 Mars 4812 under titel: Wienska kongressens förklaring angående schweiziska angelägenbeterna. Så som grund för denna förklaring anföres uti in ledningen det allmänna intresse, som fordra oafbruten neutralitet till förmån för Schweiz jemte de höga makternas vilja att genom öt verlåtelse af landsträckor försk:ffa Schweiz me del att upprättbålla oberoendet och neutralite ten. Uteoående från dessa åsigter, förklara d