Aftonbladet – 7 mars 1848, sida 3

af Kongl. Maj:t äskad hofbållningssumma för Hans Kongl. Högbet Kronprinsen af Rikets Ständer beviljades; och under den korta tid, som sedermera förflutit bafva de disponibla tillgångarna å ståjens sida, tyvärr, visst icke förökats, utan tvärtom be.ydligen minskats, bvarföre jag ej kan inse någon annan utväg att, utan tillbakasättande af flera anzelägna behof, uppfylla det ifrågavarande anspråket, än medelst ökande af de redan nog dryga skatterne, dertill jag åtminstone icke vill medverka. Att anticipera på kommande ständers rätt att bevilja hvad, omständigheterne framdeles möjligen kunna kräfva, vore dessutom både obebörigt och opolitiskt. Må det vara åt dem förbehållet, som verkligheten få skåda hvad statsutskottet nu trott sig se i perspektiv, att för det ifrågakomna ändamålet anslå hvad de pröfva skäligt, efter noggrannt bedömande af statens då varande tillgångar och öfrige behof. Jag anhåller om återremiss af utlålandet, med yrkande, att statsutskottet måtte, utan allt omsvep, besvara den kongl. propositionen. Hr GILLBERG: Då vårt anslag till konungahuset, sedan 1810, ökats så betydligt, att det nu är nära dubbelt högre, än vid nämnde tid, samt i proportion till statsiokomsterna, knappast något annat land i Europa har så stor civillista, kan jag, med minnet fästadt vid vårt lilla rikes tillgångar, ej medgifva den af statsutskottets majoritet föreslagna tillökningen i Första Hufvudtiteln, utan anser något högre icke för närvarande böra beviljas, än 50,000 rdr årligen, i likhet med br Norins reservationp. Hr SPÅNGBERG : Ionan jag ingår uti någon speciel granskning af de på ståndets bord nu hvilande 3:ne första bhufvudtitlarne afstatsregleringen, anser jag mig böra avmärka, det enligt min åsigt oformliga uti alt statsutskottet icke inkommer till ständerne med statsregleringen i sin helhet, innan någon hufvudtitel företages till pröfning. Vid föregående riksdagar, utom kanske den sista, bafva riksstånden alltid på en gång och i ett sammanhang pröfvat hela statsregleringen, och ett sådant sätt att gå till väga lärer väl vara nödigt, om man vill med opartiskhet pröfva de uppgifne behofven och de äskade anslagen. I annat fall torde kunna inträffa, att nödiga behof å de sednare hufvudtitlarne få stå tillbaka för mindre nödiga på de föregående. I afsennde å förevarande statsutskottets utlåtande N:o 38, skulle jag för min del vilja understödja K. Maj:ts nådiga proposition, men då det mäst uyttiga och behöfliga måste stå tillbaka i brist af medel, och då det är kändt att konungahuset visat sig vara ett föredöme för sparsamhet, hvarigenom det betydliga anslaget, som nu utgår till 4:sta hufvudtiteln eller 686,700 rdr utom de 200,000 rdr bko årligen som i egenskap af ränta å den skuldsumma högsalig konung Carl Johan betalt för Sveriges räkning, samt dessutom det anslag som från konungariket Norrige utgår; bör kunna bereda fullkomlig belåtenvbet; och då H. Maj:t får kän. nedom af den myckna fattigdom som felaktiga ekonomiska författningar, hvaribland kredit-, näringsoch lösdritveriförfattningarna otvifvelaktigt skall åstadkomma, är jag öfvertygad det H. Maj:t ej onådigt uppteger, det svenska folket genom sina ombud snarare skulle önska samma hbufvudtitel nedsatt än förböjd. H. K. H. Kronprinsen skall säkerligen på samma grund finna sig belåten med det närvarande anslaget, som under lika förhållsnden för 3 år sedan ansågs tillräckligt, och då han följer sina höga faders beprisade sparsamhet, skall säkerligen finna sig vid hvad detta fattiga land har att disponera, och rätta sin egen hofhållning derefter. En omständighet som vid detta tillfälle icke torde böra lemnas oanmärkt, är att det yngre konupgabuset utom H. K. H. XKropprinsen, utgöres af flera medlemmar, i hvilkas apanage billigheten snart torde kräfva nödig förhöjning. Jag yrkar således återremiss å utskottets utlåtande, och har för min del ingenting emot det nuvarande anslaget måtte förhöjas till 50,000, att utgå från och med det år H. K. H:s förmälning inträffar. (Forts. följer.)