Aftonbladet – 7 mars 1848, sida 3

och Ekonomiutskotten, biföllos. — ———A Diskussion hos Borgarståndet angående Förste Hufvudiiteln. Första punkten om ökadt anslag för Hans Kongl Höghet Kronprinsen. Hr PALMER: Före denna riksdags början trod des temligen allmänt, att Kong). Maj:t skulle fram ställa nådig proposition om nedsättning af stats anslagen, åtminstone af dem, som utgå till först: hufvudtiteln. Man tog sig anledning till denna tro dels af den efterdömliga samt öfver hela lande kända sparsamhet, med hvilken hofbållningen be strides, dels deraf, att konungen vid Norriges siste stortbing, proponerat 22,000 specie riksdalers minsk ving på den norrska civillistan. Skulle ej, tänkte man, konungen med samma faderliga buldhet om: fatta sina Svenska, som sina norrska undersåter! Emellertid har Hans Moaj:t nu äskat en förhöjning och sådant har naturligtvis väckt en temligen all män förvåning. Afven jag är en af de tusende sinom tusende, som vågatatt i underdånighet bäpne deröfver. Till den i fråga varande kongl. propositioner måste jag säga nej af flera skäl och hufvudsakligen derföre, att Sverige, i proportion till sina till gångar, redan betalar mera till sitt regenthus, än något annat konungarike i Europa. Attsådantär förbållandet, ses af följande tabell. 93LI3AG 03IION ussnadsg ud3jog UuarduBI 11018 (8ra) PueloH OMIAUBIT I (er8v) (9787) (9187) 000008 TTT ITV II TA 865 TFL99 BLETIBST9 06Zr88TT S9SKr008 OMQ A8 JIPI 83596LS89 :1983n uvjpåpnq BPH TT 108 001988 : 232 000008F 1eJ23un 0008938 JA EMI sapales 0000089 103)0 uvIsJAID up aIpurmu 008305 ur ospulw 000083t 224)9 1038u 000000g SS j längesedan i Paris utkomna statistik: Hr VALLEY: Jag håller mig endast till saken, och åberopar hr Norins reservation, utihvilken jag nom utskottet instämt, då jag ansett att något annat förhållande nu icke eger rum, än det, som vid istlidne riksdag förefanns, och enär det tillhört utkottet, ott besvara hvad i den kongl. proposition blifvit framställdt, men icke att intränga på gissingarnas gebit. Emedlertid, då jag är öfvertysad, att denna min åsigt icke vinner främgång öfergår jag till den mening, herr Schartau i sinreervation uttryckt, nemligen att bevilja 75,000 rdr, ikväl under det vilkor utskottet föreslagit. Hr TAUSON: Öfvertygad, att derigenom upp; ylla mina kommittenters önskan och uttala på amma gång deras sanna meningars åsigt, lemnar ag mitt ja, till statsutskottets förslag. Hr BJUHR: Sverige styres af en absolut despoisk magt, som oinskränkt både stiftar och skipar ogar, osh som vi måste underkasta oss. Denna tyrelsemagt är fattigdomen. Då det nu är fråga m att inskränka statslyxen, så tvekar jag icke, tt förena mig med de reservanter, som bestämt 5,000 rdr åt H. K. H. Kronprinsen, att utgå från et år Hans Kongl. Höghets förmälning eger rum, amt yrkar alltså återremiss. Hr BILLSTRÖM: Då framställningen uti den ongl. propositionen är bestämd och ovilkorlig, hae statsutskottet enligt mitt förmenande, derå bort fgifva ett bestämdt och oviltorligt svar, utan att låta sig på gissningarnas område eller bygga sitt tlåtande på förhållanden som icke i någon mån äro Nförlitligen kända. Om en sådan anledning till egäran om ökadt anslag verkligen förefunnits, som en statsutskottet förmodat, nemligen att Hans ong). Höghet Kronprinsens förmälning snart vore ww emotse, så är jag fullt öfvertygad, att detta för ikets Ständer icke hållits hemligt, utan i den ongl. propositionen öppet uttalats; ty lika säkert, om det är att underrättelsen derom skulle med lädje hafva emottagits, lika säkert är det ock att, id anslagsfrågans afgörande, tillbörligt afseende erå hade blifvit fästadt. Men nu förefinnes icke en ringaste antydning i berörde afseende. Från Tdringarnes sida synes mig ställningen vara fullomligt enahanda som vid nästlidne riksdag, då en