största fördel att ansluta oss till ett redan befintligt system, som hvilear på rationella grunder och som förr eller sednare blir universelt. — Vi hafva en aning om hvad som skulle vara bättre än både decimaloch duodecimalsystemen sådana de nu förekomma. — Det vore nemligen, om man i räkning begagnade enkla tecken för tian och elfvan samt flyttade nollan till tolfvan. Häruti innefattas alla de fördelar som kunna önskas; men då detta icke antogs för tusen år sedan, så är det försent och blir nu mera en blott utopisk id. Folkets tröghet att vilja lära sig något nytt är ock ett motskäl. En sådan tillvitelse borde ej kunna göres ett folk, som utan förvillelse rör sig med nära hundrade slags ibanknoter, 3 slags mynträkning, 7 skegs vigt, 2 slags mål och 2 slags mått. — Vi hafva dessutom aldrig förordat, att en förändring skulle gå våldsamt tillväga; vi hafva blott föreslagit att det metriska systemet finge brukas. Genom en sådan förordning tvungos ju ej de gamle, beslutande, att lära sig något nytt; lika litet om deras föreställningssätt om storheter behöfde rubbas. 4. De, som vilja en reforma i mått, mål vigt och mynt med tillämpning af decimalsystemet och på ren vetenskaplig grund utan att begära det omöjliga, att de nya värdena skola passa in precist på de gamla, äro ännu ganska få, men till dem kan man tryggt säga förfäras ej du lilla hop ty de strida för en sanning, som om ej den nu blir allnänt insedd, genom sin inneboende kraft, sjelf i en framtid skall göra sig gällande. Då sedan 4789 en dyrbar tid och många ris papper blifvit förödda på kommittebetänkanden och yttranden öfver betänkanden etc., så är troligen på den vägen intet att hoppas. utan, enär 18923 irs förslag är enligt 89 R. F. att anse såsom förfallet och 4847 ärs myntindelningsprojekt faller, återstår blott att genast vid denna och sedan vid de fösjande riksdagarne till dess frågan går igenom; väcka motion om det metriska systemets anegande i sin helhet.