Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 3

terliga upplysningar och anmärkuingar i detta ämne, hvilket vi så mycket hellre trott oss böra villfsra, som vi till alla delar underskrifva de deruti framstöllda åsigter. Efter som vi kunde tänka riket och undersåtarne drägligast vara. Carl IX. Under denna rubrik framlade vi i Aftonbladet AM 15 en öfversigt af det befintliga, anmärkningar mot det tilltänkta och ett förslag till ett nytt systematiskt helt. — Sextio års sträfvan, att få något bättre, torde bevisa, att det befintliga icke är så ypperligt. — De mot det tilltänkta gjorda anmärkningarne måste vara grundade, emedan de ej blifvit vederlagda, så vida man icke förutsätter, att de bättre vetande anse under sin värdighet att rätta och upplysa de tvifvelsmål, som utan anspråk på! ofelbarhet blifvit framställda blott för att få sanningen utredd. Det förslag vi afgifvit hvarken har elier kan hafva något anspråk på att kallas: ny uppfinning; det är blott metriska systemets principer tillämpade hos oss, liksom Holländarne förut tillämpat dem hos sig, samt idna fullföljd ända till mynträkningen. Vi bedja derföre för korthetens skull i det följande få benämna det afgifna. försleget till mått, mål, vigt och mynt: Metriska systemet, och detta emedan vi tänkt oss möjligheten af, att idn en gång skall göra sig gällande i hela den civiliserade verlden, och derföre icke bör bära ett namn, antydande på ett enda folk. Sedan behofvet af reformer i dessa hänseenden icke längre kan lemnas utan afseende, så tillbjudes 4823 års förslag till mått, mål och vigt tillhopa med 4847 års mynt-indelningsprojekt; och från cf! håll försäkras, att det sålunda hopkomna skulle öfverträffa allt hvad i dessa hänseenden af andra nationer äges.. — De brister, hvaraf 4823 års försleg lider, hafva vi tillförene antydt; vi tillägga blott här, att det icke kunde blifva bättre än det blef, enär de utmärkte män, som upprättade detsamma, voro, från att tillämpa sitt hela vetande, hindrade af en kongl. instruktion, som bjöd att blott jamka. — Då man med uppmärksamhet läser Vet. akad. und. betänkande, så finner man icke desto mindre ej otydligt uttrytkt all det metriska systemet vore önskvärdast att äga. Vi hemställa nu om ej tider kunde vara inne att tillegna oss hvad man vet vara bäst och nyttigast? — De finnas, hvilka alltid anse vådligt att, hvad man kallar taga steget fullt ut. — I representationsfrågan och dylika samhälls-institutioners reformer äro långsamma öfvergångar för att mogna begreppen, måhända af nöden; men i dennal fråga är bevisligen en jemkning lika besvärlig, som en tillfyllestgörande reform, utan att medföra den åsyftade vinsten. Om t. ex. man vetenskapligen utreder, att en måtltenhet af 40 tum skulle äga storal företräden, är då visare att, tid efter annan, tillägga en tum på alnen för att jamkningsvis nå målet, än att på en gång förlänga den till 40 tum? 1847 års mynt-indelningsprojekt har nu blifvit af B. U. behandladt och förekommer inom kort till afgörande hos R. St. — De serskilda meningarne! inom B. U. hafva varit många, men kunna dock sammanföras till hufvudsakligen fyre. 4. Kongl Meits proposition, att mynt-enheten skall vara ett stycke myntsilfver, innehållande 75 procent finsilfver och 25 procent koppar, vägande 6,, lod, kallad riksdaler kurant och indelad i 400 delar, kållade penningar. Detta förslag kunde vari så godt som något annat, om man icke inser nödvändigheten af att besluta något systematiskt helt, för att i all framtid slippa jemkningar; och om icke tolflödighe en pikallade en förändring. Ehburu lifligt vi önska tionderäkningens införande, så kunna vi dock ej önska css en reform, som, i sig sjelf ett hugskott, aflägsnar möjligheten af ett system i sin helhet, ty om tionderäkningen införes i mynt utan att på samma gång införas i mått, mål och vigf, så torde den! sednare förändringen aldeles uteblifva, och det emedan man lägger den nya räkningen ensamt tilll! last, att den icke står i harmoni med den gamla in-! delningen af mått, mål och vigt. Förenta Staterna, ! Neapel och Ryssland m. fl. lemna härpå erfaren-!! betsbevis. Det blir således, långt ifrån att utgöral! en lättnad eller en förberedelsa till införande af ti-l! onderäkningen i mått, mål och vigt, ett Jinder, !! och hvad värre är, ett tillkännagifvande, att RB. S.!! icke önska iakttagandet af de vetenskapligt rationella förhållandena emellan grundenheterna, utan j blott tiondedelningen inom hvart slag för sig, hvarl igenom reformen ytterligare påkallar ändring. Vil t s l 1 1 1 fästa oss icke mycket vid ord, men då men uppkallar er underafdelning i mynträkningen med det kollektiva namnet penningar, så beskyller man språ-! ket för fattigdom på uttryck. 2. Friherre Wredes förslag, att ., lod silfver af ofrannämnde halt skulle blifva enhet och kallas krona, samt att kundradelen deraf skulle kallas styfver, är också så godt com något annat, beroende ! helt och hållet på tycke och smak, såsom utgånget från tillfällighet och godtycke. Vi kunna icke här undertrycka den supposition, att, om frih. Wrede ansett möjligt att få ett helt system på vetenskapliga grunder hvilande, icke ett sådant förslag ifrån honom utgått. Tiondedelen af denna enhet blefvel! lika med 2,, sk., hvilket passar vida sämre inl! med det gamla än tiondedelen af det föreslagna metriska systemet, som är 6 sk., af hvilken summal återigen alla sedan 4850 slagna mynt och utgifna sedlar äro jfemna multiplar. D.n K. prop. och!S detta förslag hafva det gemensamma felet, att mynt-! enheten icke står i ett rationelt förhållande till vig-! ten, liksom att d sakna särskild benämning på tiondedelen, hvilket är en nödvändig stödjepunktS för tanken och hvarigenom minnesräkningen betyd-5 ligt underlättas. Emot dessa begge förslag, liksom! emot dem af 40 sk. rgs och 8 sk. rgs, kan föga sägas, sedan förslagsmakarne frigjort sig från alla theo-Å rier och behandlat frågan ,efter snille och smak; men för dessa förslag bjudes såsom skäl endast hyvotheser, t. ex. godt pris på ållting, blott myntheten sänkes i värde; hvarföre ej då gå till bot-? en med saken och sätta myntenheten till 6 sk.? 3 i finge ju då allting för ännu bättre pris? 5 Skulle, mot förmodan, någondera af dessa tvenne örslag antagas, så bedja vi, att någon barmhertig g nennpiska måtte i beslutet få in den klausul, att ntet nytt mynt måtte präglas eller nya sedlar utifvas på grund af ett sådant system, förrän sig visat, huruvida ett allmännare bruk i bokföring ch räkenskaper ger anledning till den förmodan, tt folket finner sig med förändringen belåtet. Jenna försigtighet torde äfven befinnas helsosam, m man rätt begrundar tolflödigheten. D 3. Duodecimal-systemets anhängare åberopa gamd nal häfd hos alla germaniska stammar, att duo-d lecimöal-systemet är lika rationelt som decimal-In Ysteme!, och folkets tröghet att lära något Nytta. I — Vi hafva tillförene y:trat, att det, som är gamsi nalt i vetenskepligt hänseende, kan vara intresa ant att känna; men att pålägga sig begagaandetly f en sak, blott derföre att den är gammal, är julo tt förakta all forskning, endast derföre att desslr: esultater äro nya. — Hade våra förfäder ägt kunlif kap om de fördelar ett systematiskt helt i mått,!st ii