Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 2

rrådt att låta ryska ministeren befalla handelns återgång, utan öfver den första transaktionen eller sjelfva handelns afslutande och det svåra peccatum emot folkrätten, som deruti skulle innefattas. Genom denna vändning åt sakep, förenad med ett skickligt hocus pocus att under deklamationerra bortblanda och und:nskjuta pröfningen af sjelfva de detaljfrågor, som borde bestämma omdömet, gjorde Argus: regeringen en sior tjenst, ty afbönen för Rys-lsnd var en gång gjord, och om denna bloit kunde försvaras, så förföll naturligtvis äfven h-la ansvaret för återgången, och med detsamma var äfven den princip befästad, som låg den ryska politiken om bjertat. — Beklagligen fanns vid den tiden ingen annan tidning, som hade nog sjelfständighet att då lägga i dagen dessa volter, och på riksdagen fästade man alltför liten uppmärksamhet vid konststycket. Detta spel var sålunda, sås:m läsaren torde inse, alldeles af samma art, som det den redlige, sedermera drifvit i Slitöfrågan, för att söka förvilla sinnena. En anmärkningsvärd apostill till det nyssnimnda konststycket är cck, att den gamle bekante, icke länge sedan i ett af sina bref upptog och puffsde för tidningen Argi manierande al skeppshandelsfrågan. Och detta var samma gamle bekante, som just under den nyssnämnda riksdagen år 4829 af patriotisk antipati mot den ryska politiken försk:ffade regeringen 70,000 rdrs tillökning i det ordinarie anslaget till krigsbudgeten. Dessa omständigheter kunna ru eferåt vira intressanta att ihigkomma isammanhang med den relstion, som på sista tiden egt rum emell:n den redlige och den gamle besanten, samt med den sednares förseglade tystnad rörande den ryska politiken.