Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 2

Fn nn Aa nn dn hållanden, i hvilka ni såsom afdelningsbefälhafvare stått till mig, hafva alltid varit högst angenäma, och jag hoppas att ni funnit detsamma å er sida. Mottag, herr öfverste, försäkran om min utmärkta bögaktning! G. HH. Dufour, Ofverbefälhafvare. nt DE vi taga oss friheten göra våra läsare i allmänhet och resp. kolleger i landsorten isynnerhet uppmärkssmma derpå, att den redlige, i Svenska Minerva i de sednare numrorna af nämnde tidning icke haft ett ord till svar eller vederläggning å Aftonbladets artiklar om den Ryska politiken i de Svenska angelägenheternav. Han tiger som ett godt barn, och deri gör han utan tvifvel klokast för sig sjelf. En sådan tystnad tillhör dessutom mannens taktik, hvilken för öfrigt är sig så lik vid alla tillfällen, alldeles såsom strutsens method att gömma sig när man jag r honom, eller bäfverns sätt att bygga sitt bo, att den,som en gårg känner densamma, äfven kan precist förutsäga hvad han ämnar företaga sig. Detta blir i närvarande fall troligen att han kommer att fortsätta tystnaden under ännu åtta eller fjorton dagar, eller till och med något längre, till dess han tror att allmänheten kan hafva glömt innehållet af de argumenter cch facta, raed ett ord, den bevisning, som framlades i Afionbladets artiklar, men derefter begynna de gamla lögnerna ånyo. Under tiden är mannen likväl icke alldeles overksam, utan underbåller en guerillaeld genom Sördagsbladet, som han förser med ammunition ur sitt förråd af kalomnier. I sammanhing med de ifrågavarande artiklarna om den ryska politiken, bör, till undvikande af en oriktig uppfattning, nämnas, ait Aftonbladets mening med den und-rsökning och bevisnirg, som i nämnda artiklar fö ekommer, ingalunda är att fcamställa den tanken, som om den predliges, försvar och agerande för den ryska politiken skulle hafva börjat först på de sednare åren. Den sträcker sig ända så långt tillbaka, som till år 4828. Det var under den riksdag, hvilken börjades nämnde år, som tidningen Argus för första gången gafe:t egentligt handteg åt den ryska politiken, men hvilket handtag ock var bastant. Det skedde i den på sin tid mycket namnkunniga så kallade skepp:handelsfrågan, och det Argusiska beteendet dervid är så karakteristiskt, att en belysning deraf icke torde finnas ointressant nu, såsom en bilaga till de öfriga bevsen på den ,redliges nit för Rysslands int.e:se; så mycket mera sam händelsen fogat så, att den rätta karakteren af det sätt, på hvilket Argus betedd2 sig i skeppshandelsfrågan, aldrig tillförene kommit att serskildt påpekas. Det är väl bekant af den mängd tryckta haudlingar och skrifter, som förekommit i skeppshande!sfrågan, äfvensom det ännu lefver i många personers minne, hurusam regeringen härstädes, år 41825, ingick kontrakt med handelshuset Michaelsson et Benediechs, såsom ombud för ett engelskt handelshus, om inköp af åtskilliga gamla skepp vid flottan; men att en mycket hetlefrad spansk chargå daffaires, som då befann sig härstädes, gjorde reklamationer emot denna handel på den grund, att skeppen förmodades vara ämnade att i andra hand försä!jas till en amerikansk republik, som då lg i krig med Spanien; äfvensom att Spanioren dervid på ett mycket pcckande sätt understöddes af ryska regeringen. Det är likaledes väl i minnet hvilken allmän harm det vickte, att vår regering af den pekande tonen lät sig kujoneras ända till den grad, att handeln af flera skepp fick återgå, ceh plumpa ersäitningar, till följd deraf, måste u:betalas från Svenska statsverket, utsn att räkna allt det fusk, som i denna affir egde rum, och om hvars rätta källor en framtid kommer att gifva ännu flera ganska kuriösa upplysningar. Förhållandet var neml. väl, att fartygen voro ämnade till den amerikanska republiken, men de voro likväl sålda af staten till en privat man, och svenska statsverket sjelf hade här intet att göra med de politiska förhållandena. Det fanns således välen förevändning, men intet rimligt skäl, som, på grund af traktaten, kundo hindra eller förbjuda svenska nationen eller dessregering att sälja de gamla skeppen till enskilda, och om dessa nyttjade dem på ett olofligt sätt, så hade det varit emot köparen i England, som reklamationerna bordt vändes. Om konungen i Sverige icke genast hade visat en fullkomlig undergifvenhet för Rysslands anspråksfulla mellankomst, utan begärt frågans hänskjutande först till andra makters afgörande och bemedling, så hade den skamliga och förlustgifvande återgången säkert icke heller behöft göras. I samma min riksdagen. nalkades, blef naturligtvis denna, för den svenska sjeliständighetskänslan så kränkande, affär äfven föremil för en Llifligare uppmärksamhet. Regeringen befann sig i en svår ängslan, och goda råd voro dyra, så mycket mer som under den ny:s! föregående tiden anmärkningar i tidningarna förekommit, och grefve Anckarsvärd hade begärt del af handlingarna, hvilket vägrades, samt i synnerhet tidningen Argus visade en fruktansvärd mine emot vederbörande. Men hvad hän-) der? Regeringen hade en l-damot, hvilken redan flera år förut hade gjor! sig förtrolig med utgifvaren af Argus; och det är egentligen samtidigt med denna bekantskap och. den stora tilldragelsen, då H. E. Eagerbjelke en gång lärer gått arm i arm — bras dessus, bras dessous, som. det kallas, när det skall vara rätt fint — med redaktören af Argus, som man kan spåra begynnelsen. af den sednar2s omsadling i politiken. Genom honom å ena sidan, och, såsom det berättades, genom hr Askelöf å den andra, som då. stod i ett intiset förhållande till Rysslands minister, framl, H. Exc. van Sucehteten, bearbetades då Argus så, att han skulle på en gång rädda den ryska politiken och frälsa regeringen undan allmänhetens harm och KonIstitutionsoch Statsutskottens fördömetse. Men huru skulte detta låta sig göra, efter allt hvad mm Rett, 2 ARMY meaR POE