Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 2

NN UD MM OO ÄRR PO AR BRG budgeten. Dessa omständigheter kunna ru ef teråt vira intressanta att ihigkomma isammani hang med den relstion, som på sista tiden egt: rum emell:n den redlige och den gamle besg kanten, samt med den sednares förseglade tyst-sg nad rörande den ryska politiken. n RIKSDAGEN. U Diskussion hos borgareståndet öfver lagutskot-r te!s utlåtande M 13, i anledning af väckt)! motion, angående införande af ett stadgande i 5:te kapitlet utsökningsbalken, i afseende på tid för verkställande af utmätning ila sterbhus. d Hr Stenberg: De skäl, hvilka uti förevarande utir skottsbetänkande åberopas för afslag å motionen,a hafva icke synts mig vara fullt öfvertygande, hvar-t före jag utbeder mig att få upptaga dessa skäl tillla bemötande, och dervid tillika få utveckla de grun-fi der, hvarå motionen sig stödjer. Vid förslagets afgifvande här jag utgått ifrån den s! grundtanke, att, ändock något bestämdt stadgandei n ämnet icke finnes, den mening likväl ligger uti redan t gällande lagbud, att ett sterbhus bör till dess till-s gångar förblifva oförskingradt, och sålunda vara från fi utmätning fredadt under den tid efter gäldenärs d död, som lagen medgifver för boupptecknings hålhb lande och urarfvagörelse-ansöknings ingifvande. Och is då min åsigt i detta afseende icke tillvunnit sig: höglofl. lag-utskottets bifall, tillhör det mig es att i främsta rummet redogöra för min uppfattning u af de till frågan hänförlige lagrum. ti Uti 10 kap. Å. B., som handier om hurul:des skuld vid dödsfall bör betalas, stadgas i 4 S, att!s! då person aflider och lemnar skuld i boet, den skall si af oskifto gäldas, samt att arf eller testamente icke d får uttagas. innan alla skulder äro betalte, äfvensom dd arfvinge frisäges från hvad som kan brista i fullA betalning, sedan egendomen blifvit använd, då han ti ej lyftat något arf. oj Uti de efterföljande 3:ne SS af samma kapitel sl stadgas, om arfvingars ansvarighet, då de; utan fö-p regången laga bouppteskning, samt med eller utan ri veiskap om ogulden gäld i boet, uttaga arf, det uti lg sista 8 säges, att om tillgångarne icke äro tillräckfi lige till skuldernas betalande, med boet skall förhål-!b k i las såsom i H. B. urskiljes, hvarmed påtagligen hänk tydes på det i sistnämnde balk förekommande stadgande, om hvar och en borgenärs rätt och företräde S till betalning, då ett bo:aäfträdes till konkurs. m Dessa lagstadganden visa huru mån lagstiftaren v varit om samtlige borgenärers rätt uti afliden gäl-,e denärs bo; och att boets tillgångar äro en tillhörigmr het, gevensam för alla fordringsegare, samt att en-lu dera böra alla skulder i Boet fullt betalas, eller ock sl böra samtlige tillgångar afträdas till konkurs, på ej det att hvarje fordringsegare, efter den rätt till be-g talning, hvilken han före gäldenärs död sig förskaf-!g fat, må få sin apdel i tillgångarne utskiftad. ej Nionde kap. Å. B., som handlar om laga uppti teckning: af afliden persons bo; bjuder i X S, att iir den aflidnesalla tillgångar, i löst och fast, fordrin-st gar och gäld, skola, såsom de befunnos vid dödsie fimmanr, upptecknas och egendomen värderas, samt si instrumentet öfver denna uppteckning underskrifvas!h under edelig förpligtelse; till hvilken förrättnings a verkställande lagen i 2:8 lemnar delegare i bo ett iv rådrum i allmänhet af högst 3 månader efter-döds-a fallet. d Uti detta stadgande ligger hufvudsaklig vigt påin bestämmelsen, att boet skall upptecknas sådant det!h befanns vid dödstimman. Detta stadgande kanld icke fullkomligt fullgöras, derest icke egendomen h qvarblifver i boet. Sannt är väl, att värdering sker e å egendom äfven vid en utmätning, och vid en bouppteckning skulle man således, derest en del afib egendomen blifvit efter dödsfallet utmätt; kunna lv rätta sig efter det värde, som blifvit åsatt egendo-b men vid utmätningstillfället, men lika sannt torde 0 ock vara, att bouppteckningsmännen icke äro ovilP korligen bundne af ett sådant värde, utan berättia gade-att sjelfve se egendoraen och derå sätta värde. t Dessutom har lagen, genom det rådrum som lem-lfi nats. sterbhusdelegare till boupptecknings. hållande, h påtagligen velat sätta dera i tillfälle att tillförlitligt ä öfrverse och ordna boets affärer, för att derefterhb kunna med säkahet beslata, antingen de höra öf-ir vertaga samtlige skulder3 betalande, eller söka ur-0 arfvagörelse och afträda. tillgångarne; hvilken för-vV mån i väsentlig. måtto skulle dem Betagas, i fall del vore skyldige att lemna. tillgångarne: till. utmätning f 3t den förstkommande, som anmälde sig efter döds-å fallet. Måagfaldiga förhållanden kunna verka, att!( delegare i bo äro näst efter dödsfallet osäkre om ls boets rätta ställning. Uti en handlandes bo, t. ex.,n kan en stor del af tillgångarne bestå uti fordringar, hk hvilka väl till siffertalet synas betydliga, men som lt vid närmare efterforskning befinnas så osäkra, attc någon ogentlig tillgång deraf icke kan hemtas. Far-T tyg kunna vara stadde å utrikes sjöresa, deraf denll påräknade. vinsten kan genom sjöskada eller förän-l! dring i konjunkturen helt och hållet omintetgöras. s Skulla, i förlitande på slika tillgångar, delegare i!f bo näst efter dödsfallet bestuta sig till skuldens be-fl talande, kundo de lätteligen störta sig i olycka, ochi för fordringsegaren blefve följden, att den förstkom-s mande erhölle betalning, men den sistkommandel blefve utan. Särskilt stadgas uti 6 af åberopade li kap., att, om uti gäldbandet bo. efteriefvande make !; leller arfvingar sälta sig i egendomen, såsom det! Iheter, utan föregångem uppteckning deraf, förlora de ! Ibouppteekningsförmån och skola ansvara för fullaj Igälden. Med att sätla sig i egendomen kan här! licke menas annat, än att disponera öfver ech anJvända egendomen; och då en sådan åtgärd är geInom berörda lagstadgande sterbhusdelegarne förbjuIden vid ett för dem genska stort äfventyr, Ser Jagl! icko huru de kunna genom utmätning tvingas atti. lutlemna egendomen från boet. Den tillhör icke :Idem, utan de äro blott vårdare af egendomen. Det -lär medborgenärernes rätt, som främst är i fråga, och dem ohörde kan ej någon åtgärd lagligen vidtagas till rubbning af boet, under den mellantid, . som här är i fråga. Vidaro finner man uti 47 kap. 42 S. H. B. den bestämmelse, att inteckning, som meddelas uti gäldenärs fasta egendom, sedan han är död, icke medför förmånsrätt.. Genom detta stadgande har således lagen allmänneligen uttalat den crundsats, att en fordringsegare efter gäldenärs död icke kan förskaffa sig någon förmånsrätt på medborgenärernes bekostnad, eller utfå sin fordran med annan rätt än han under gäldenärs lifstid sig förvärfvat. Till egenskapen af en utmätning hörer dock ovedersägligen, att fordringsegaren, för hvilkens räkning utmätning t hålles, vinner företrädesrätt till betalning utur Vär-Idet af den utmätta egendomen. Och då så är, tror jag äfven att deraf måste följa, att en utmälning, e!hållen efter gäldenärs död samt innan tiden för bör i uppteckning och urarfvagörelse tilländalupit, står i strid med legezs mening. v o Vänder man sedermera TA al man 8 25 kurslagen, så finner I efterlefvande meke och arf. wW 2 (MM (ID IM PF EN MA