Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 2

sinfoni, såsom sig bör, i oafbru!en följd, och dessutom merendels ej kunnat åstadkomma mera än en enda repetition för arbeten, hvars storartade anläggning och komplicerade konstruktion erfordta så mycken omtanka och noggrannhet i utförandet. Den brist, somdessa omständigheter föranled, är inom vår musikaliska verld alliför känbar, för att icke påkalia ett allmännare deltagande för det försök att fylla densamma, hvilket utgör målet för näroce förenings verksamhet. Man har anledning st: vänta ett sorgfälligt val, äfvensom en vårdad exekution, och äfven den måitiliga abonnemenisafgiften bör i sin mån bidraga till att bereda förstaget popularitet. Körernas inöfning ledes af br Josephsson, som med outtröttligt nit arbetat för föreningens tillvägabringande, och. dirigentskap:i ar uppdraget åt konsertmästaren hr A. Berwaid.. Konserternas antal under den återstående delen af vintren är bestämdt till fyra, ec3 aloanementsafgilten för hvarj2 person är 4 rdr ko. — Mindre teatern, som erbjudit publiken en rik omvexling af nya pjeser, lir i västa vecka komma att prestera eit nytt, större dramatiskt stycke: Hin ondes son, bearbeiuinz after franskar, och som är ämnadt att uppföras första gången till benefice för hr Björknxen. — Af säker hsnd hifva vi erhållit den underrättelsen, att det i Friskytten omtalade och för några dagar sedan i Aftonbladet reproducerade ryktet om att m:ll Jenny Licds omtalade receit för någon s. k. olyckans son skulle angå hr hofsångaren Bergs döfstumma son, saknar all grund. PV — Vi hafva icke förr än i går kommit att läsa tidningen Svenska Minerva för tisdagen, som bland annat sysselsätter sig med åtskilliga funderingar rörande de tal och stålsr, som förekommo vid den middag, som reformvännernas sällskap bade i Petersenska huset söndagen den 20 Februari, och åt hvilken imiddag Minerva gifver titeln: reform-bankett,, användande dervid kursif stil och citationstecken, likasom om sällskapet sjelf skulle kal!at sammanträdet så, hvi:ket likväl icke var händelsen. Minerva menar, att många saker destomera omtalas i det allmänna, ju mera envist tidningspressen derom iakttager tystnad), att pförhållandet äfven synes vara sådant med åtskilliga tal och skålar vid det ifrågavarance tillfället; att de stora tidningarne hade försigtigt fingret på munnen angående ett par tal, som vid tillfället skulle löpt af stapeln, att det imedlertid är dessa af de stora indragna talen, som publiken finner utaf hela tillställningen hafva varit det inptressantaste, och om hvilka derföre en hel hop berättelser cirkulera i umgängeskretsarne; att grefve Anckarsvärd skall uti sitt svar till den för honom proponerade skålen med uppmaning att åtaga sig ordförandeskapet och ledningen ireformvännernas utdömda och redan mögliga sällskap, hvyilket man nu ville få på benen igen, hafva svarat, att hans år icke tilläto honom att åtaga sig denna befattning, men tillika beklazat, att den stora reformfrågan nu vore så fallen, och att intresset för densamma hade för närvarande, jemfördt med tillståndet för 7 till 8 år sedan, betydligt afsvalnat, för hvilket förhållande hen, med en allvarsam men icke otydlig apostrofering, skall bhafva gifvit de stora tidningarne skulden. Men vi måste låta Minerva fortfara med egna ord: I anledning häraf säga berättelserna, att herr Lars Hjerta, som fick allas ögon rigtade på sig, icke kunnat underlåta att förstå piquenr, som man säger, och derföre äfven upplåtit sin mun för att svara. Hr Dalman, som vet och känner sitt subordinationsförhållande, då hr Hjerta är närvarande, skall efter berättelsen härvid hafva varit stum som en ostra, och endast liksom gubben Didrik i verlden sköljt ned förtreten. Men hr Hjerta måste deran, såsom är nämndt;. hans rättfärdigande af tidningspressen och närmast af 639 qvadrattumsbladet skall likväl bafva funnits föga tillfredsställande; men så mycket mera blandade känslorp lära några uttryck uti hans haltande och stammande föredrag hafva.hos sällskapet väckt, uti hvilka han anspelar på, att för representationsfrågan nu vore bättre utsigter än någonsin, i följd afde rörelser, som föregå i södern och de vindar som derifrån blåsa.n Denna berättelse i Minerva innehåller en anrättning af blandad lögn och sannisg,hvilken icke är så illa stufvad. Det är likväl icke först nu som vi hört, att nyfikenheten sysselsatt sig med ifrågavarande middag och de dervid hållna talen; och bland de absurda tydmingar och tillsatser, som berättelserna fått medan de cirkulerat, har; till och med förekommit, att en af skålarne skulle varit af revolutionär syftlning. Allt detta torde gifva en giltig anledning att lemna publiken någon närmare kännedom om rätta förhållandet. Först och främst bör det märkas, såsom redan nyss blifvit erinradt, att så vidt vi vete, var ändamålet med middagen ingalunda att göra den till någon reformbankett. i samma stil med de fransyska, såsom Minerva vill låta påskina. Händelsen var helt enkelt, .att många riksdagsmän af de Tliberala åsigterna sedan länge hade önskat, att ledamöter af särskilda stånd måtte kunna träffas. gemensamt vid något tillfälle, dels för att göra bekantskap, dels för att få höra hvarandras tankar, huruvida öfverläggningar ånyo borde begynnas rörande representationsfrågan. Någon politisk opinionsyttring eller demonstration genom pressens tillbjelp, medelst tals hållande -loch publieerande efteråt, var icke afsedd, Btt bevis derpå är, att alla de som yttrade sig blefvo för tillfället anmodade derom; och att licke ens något programm i afseende på hvilka I skålar skulle föreslås var uppgjordt, så att icke -Inågon af sällskapet eller af talarne för till fället på förband visste bvilka ämnen någon af Ilde öfrige ämnade vidröra. Icke beller hade Iltidninsarna några referenter nå stället närva-: