Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 2

— vuwv— SS ——Ls——————— .X.hlsl— I sanning, fröken visade nu ett så lysande prof på sin skicklighet, att man skulle tro er uppfödd i stallet; och om ni en gång med I:ka säkerhet kommer att sköta de äktenskapliga tömmarne, så blir ni verkligen lika mycket att beundra, som er man att sfundas.n Clotbilda såg på mig med en så ytierlig förvåning, att jag var nära att utbrista iskratt; men straxt derefter antog hennes ansigte ett uttryck sf välbehag; hon räckte mig handen med en blick, så varm, att jag kände mig helt förbryllad, och sade hjertligt: vUrsäkta mitt dumma pojkstreck, herr Leonard.n : Jag hade aldrig hört henne nämna mitt dopnamn, mer än den gången jag trodde mig drömma vid pianot, och den förtrolighet, som låg deri, kom mig i ögonblicket att glömma hela min vrede, och helt och hållet försonad ställde jag mig upp på slädan igen, föresättande mig att nu bättre b behålla den plats, som nu syntes mig så afundsvärd. Och nu bar dit af i föll fart nedåt allen. Hästen dansade ech kråmade sig framför den lilla lätta slädap, hvilken flög som ett nötskal fördt af vinden öfver snön. Clothildas ögon lyste af en fröjd, som jag aldrig förr selt hbenn: via, rosorna på bhecnes kinder blefvo allt högre af kölden och farten och syntes inan met kring heones mössa. Aldrig hade hon synts mig vackrare och aldrig hade jag vari! mera lycklig, ty minnet af den blick jag fåt och tinen i hennes röst, då ben uttslade mit: lnamn, icke detta försmädligr tert Predbirp uan det namn som, sd Rn det svälvat öfver hennes läppar, tyck:es vg så vackert, allt dett: grannare emot det mörka brä