Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 1

enkskItR ARRREE—EEIOI—E IOE— ET EEE EI I ——X XXX ———— s————————— flyter af hvad jag förut yttrat, att detta ingenting bevisar. Då erfordrades ofta, att inom en fami!j, som icke egde någon stor enskild förmögenbet, betrygga det kongl. husets medlemmar emot den regerandes godtycke, som sjelf lät utreqvirera hj fhållningskostnaderna efter sitt välbehag. Nu kan ej sådant ifrågakomma, och det euda, hvarmed en och annan kan beställsamt söka verka på våra tvifvelsmål, är påståendet, att i andra länder folket får med vida större summor bidraga till regentfamiljens underhåll. En blick på dessa länders budgeter och de så kal!ade ,civil-listornan, som motsvara vårt hofbållningsanslsg, visar oss deremot hela osannfärdigheten i detta påstående. Om man ock antager i beräkning, utöfver vår egentliga Riksstat, de ugifter, som genom Ritsgäldskontoret och förvaltande verk bestridas, och således beräknar våra, emot i andra länders budgeter upptagna statsutgifter svarande anslag, till mellan 14 och 43 millioner rdr banko, så uppgår likväl vårt bofhållningsanslag till omkring en sextondedel, då det i intet enda europeiskt lan?, med undantag af Wärtemberg och Grekland, bestiger sig till ett sådant förhållande, och äfven i dessa icke uppgår till mera än !4g:del. I Eagland lärer det knappast vara Wsy:del, i Frankrike ZY ygdel, i Österrike Yjr:del, i Bäjernl3s:del, i Spanien Yyg:del, o. s. v. Och i sjelfva det hittills enråldsstyrda grannriket Danmark skall det icke uppgå till mera än Y4,:del. eller hälften af det förhållande, söm äger rum hos oss. Detta utvisar, om än jemförelsen i någon del, till följd af olika beräkningssätt, icka kan vara fullt noggrann, i allmänhet, att vårt land bidrager i vida större proportion till sia konungafamiljs underhåll än något annat; och det bör öfvertyga en hvar, awt Rikets Ständer icke utan goda skäl finna det betänkligt, att ytterligare föröka detsamma. Då nu härtill kommer, att Bondeståndet bäst varit i tillfålle att erfara det hopp, som Svenska folket gjort sig, att vid denna riksdag se sina skattebördor lindrade, uppbördsoch redogörelseverket förbättradt, näringarse underlättade genom förlag och räntenedsättning, hvartill allt erfordras, under förberedandet, att statsverkets ringa öfverskott och Bankovinsten användes, så synes det vara vår pligt att uttala den öfvertygelsen, att någon förhöjoing i H. K. H. Kronprinsens hofhållningganslag icke kan al Rikets Ständer vid denna riksdag erbjudas; och vågar jag derföre yrka återremiss å Statsutskottets utlåtande, med anhållan att utskottet måtte yttra sig öfver den här af mig föreslagna princip för hofhållningsanslagets beviljande, och med nytt förslag, i enlighet dermed, inkomma. Stockholm den 49 Februari 4848. B. Gudmundsson. — Samt tillade muntligen, att, som utlåtandet redan vore af detre öfriga stånden bifallet, han icke fullföljde sin begäran om återremiss derå, heldst i anslagsfrågor tre stånds sammanstämmande beslut utgör Rikets Ständers. Med Bengt Gudmundsson instämde Christen Andersson från Malmöhus län, Ola Persson från Blekinge och B. P. Skantze från Hallands län. LARS LARSSON från Elfsborgs län: Ibland de många prof af välbetänkt och till trefnad ledande föredömen, hvarigenom Hans Maj:t Konungen förvärfvat det rättmätigaste anspråk på nationens oskrymtade tillgifvenhet och hvars efterföljd tvifvelsutan skall leda till allmän fördel och belåtenhet, intager det höga exemplet af hushållning och indragen hoflyx ett af de första rummen bland: våra förhoppningar .— ett exempel, som alltid skall vinna efterföljd. och för framtiden rotfästa sig i folkets hjertan. Med dessa höga tänkesätt synes likväl den ifrågaställde förhöjningen å H. K. H. Kronprinsens hofhållningsanslag icke rätt väl öfverensstämma, och då jag för min del icke fullt kan antaga de af Statsutskottet för dess tillstyrkan af nämnde förKöjning begagnade argumenter, hvarmedelst utskottets ledamöter uppträdt såsom ett slags giftomän, dertill de hvarken varit ombedde eller erhållit någon an;ydan, i följd hvaraf ock på dem icke orätt torde kunna tillämpas ordspråket, att den som går obulen till, går också otackad ifrån, helst Kongl. M:ts . ämnet aflåtne nådiga proposition alls icke innenåller, att den begärda förhöjningen härledde sig rån förutsättningen om H. K. H. Kronprinsens nära örestående förmälning, så ock i betraktande af landets Enappa tillgångar relatift till de ovanligt stora anslagsbehof, som vid denna riksdag blifvit anmälda, samt nödvändighsten af en ändamålsenlig statsförvaltning, äfvensom isynnerhet med afseende derå, att tiden för ny riksdag icke är särdeles aflägsen, kan jag i:ke annat än anse utskottet hafva nog lösligt behandlat detta maktpåliggande ärende. Man skall härvid kanske invända, att utskottst begagnat den försigtighet att, vid anslagets tillstyrkande, beslämma dess utgående först från början af det år H. EK. H. Kronprinsens förmälning inträffar; men derpå svåras, att, vill man dandla öppet och ärligt, bör hvar sak vara för sig; åtminstone vill jag allenast handla för sak, ej för person. Om nuvårande anslag ansetts för ringa, hade det heldre bordt ökas till hvad skäligt kunde vara. Vid en kommande riksdag, då andra familjförhållanden inträdt, skall säkerligen förnyade anspråk i detta afseende icke uteblifva, och lika säkert kunna vi då emotse förevändningen, att de förut beviljade 400,000 rdr voro för annat ändamål afsedde. Imedlertid, då utlåtandet redan vore af tre stånd bifallet, åtnöjde sig talaren med att gratulera medstånden att uttänka lämpliga utvägar för fyllande af alla de anslagsbahof, som blifvit under denna riksdag ifrågaställde. : Härmed förenade sig Erik Persson från Gefleborgs län. EFRAUM LARSSON från Elfsborgs län yttrade sig skriftligen emot utlåtandet, tilläggande muntligen, att då frågan redan vore afgjord, han endast ville såmedelst hafva sina tankar i protokollet förvarade. —Ö-rä— — — — — — .:X NN alla kunNnoerna Jågna Ii an rad Afwunrn.t nå huane