Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 1

knä och talat -om sagor för dig när du va) liten.n Ja ja, det kan väl vara, återtog Calle, synbirligen ångrande sin förhastade mening cm gamla Stinas ändalykt. Men det var bra durma sagor. Du tyckte inte så dår, sade systern leende, steg upp och närmade sig bordet, der tant Ebba och öfversten voro fördjupade i den allvarsammaste öfverläggning om det ännu vore tid at! flytta spader tia. Om du tillåter mig säga min mening, sade den alliid artiga tant Ebba, som, om hon legat i själtåget, säkert inte skulle glömt att be om ursäkt, i fall hon råkat vändaryggen åt någon, så stänger du derigenom ruter ess, som ligger under tian.n nJag tror fen tar alla kungar, försäkrade öfversten med den trovärdigaste ton, utan att ge akt på tant Ebbas artiga erinran. Tant Ebba visade den yttersta häpnad, och kastads en hastig och förfärad blick bort på mig, för att utröna om jag hört öfverstens tanklösa och vågade utiryck, men lugnade sig med en undergifven suck, då jag ifrigt tyckte: studera tidningsarne, utan att hvarken höra eller se. Clothilda, som stannat bakom hans stol lade armarne om hans hals och side med en röst, så smekande och ljuf, att den kunnat beveka en Hottentott: å Pappa lilla, jag ville ba dig om någo. Ja vänta ... vänta lite, stör mig inte nu sade öfversten, som med en triumferande min oeckade det ena kortet på det andra, så ati