Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 1

Ja visst; du skall få en tofs så lång som en hästsvans,, försäkrade Clothildaf skrattande. Vet du hvad, Thilda, du kunde gerna följa med mig ned på isen och åka skridskor, för rättarens Lasse har huggit sig i foten, så han kan inte komma med, och det är så ledsamt att Vara ensam.n Du kan ju taga Azor och Passe med dig, så har du ändå sällskap. Ahl den krukan Åzor, som bara står och gnäller och darrar och inte törs sätta en fot På isen en gång; nej, följ med du, det är så vackert väder; får jag bemta dina skridskor, jag vet hvar de ligga, sade Calle, öfvertalande och läggande armarne om hennes hals. Nej låt bli, du stryper mig ju, din krabat, och det är inte rätta sättet att beveka mig. Och Clothilda sökte lösgöra sig från Calles bastanta omarmning. Du skall i stället få följa med mig, om du är snäll, jag skall be pappa att jag får fara ut med Sally litet, efter du säger att vädret är så vackert; jag ville helsa på gamla Stina.n . Ack, hvad du är dum, Thilda; då är det väl mycket roligare att åka skridskor, än sc på gamla Stinas onda ben; jag har föjlt med dig en gång och det var så tråkigt, så jag kunde dö. Jag kan aldrig begripa hur du kan uthärda reed den der Stina, hon är så döf som en stock och bara pratar om sin eviga gris; som vargarne tog; jag tycker det hade varit aldrabäst om vargarne tagit henne med. Så du pratar, Calle, om mammas garala amman, sade Clothilda, med missnöjd och föreåar d tan YY xTon som så ofta haft dir i st