Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 3

ringare. Denna uppgift har redan en gång förut, år 1832, blifvit gjord i tidningen Argus, som då väldeligen predikade emot muvemanget och föreställde den svenska allmänheten huruledes detta odjur tvingade regeringarne att kasta sig i Rysslands armar,. Aftonbladet vederlade osanningen redan då, med utdrag ur engelska parlsmentsdebatterna, som visade att Canning aldrig hadå yttrat sig på det sättet; ehuru han visserligen väckte de absoluta mak:ernas förskräckelse genom uttalande af sin sympati för borgerlig och religiös frihet öfver hela verlden, hv:lket uttalande af en allmän grundsats dock är något helt annat, än att väpna folken mot sina regeringar med revolutionens brandfackla. Ännu återstå likväl några biomständigheter, hvilka i sin mån icke äro betydelselösa i och för bedömandet af den frågan, huruvida vår man arbetar för ett främmande intresse i pos htiken. Det är ganska väl kändt, att Svenska Minerva, med sin ringa cirkulation, icke kan gifva större inkomster, än som åtgå för att betala dess ordinarie redaktörs lefradskostnad, om de ens förslå dertil!. Det oaktsdt har br Joharsson nu icke blott skrifvit i flera år i den vdningen, utan till oc med varit den hufvudsakligen verksamme ledamoten derstädes, samt synnerligen visat sig på sin post när det gällt frågor, hvaruti den ryska politiken kunnat vara intresserad. Hvad kan väl då gifva anledning dertill, att en person ihr Johanssons ställning sålunda utan vedergällning öfvertager lednirgen af och arbetet i en tidning? Månne det sker endsst af oegennyttigt nit för det allmännas sak, då mannen i allt fall icke har annat att lefva af än sin penna? Vidare känner man att han flitigt umgås med Söndagsbladets redaktör och i tysthet leder denne samt gifver honom råd i afseende på hans anfall emot de liberala tidningarne. Man miste då fråga sig, hvad slags rimligt intresse han kan hafva att, jemte sitt arbete i Minervs, jemväl uppoffra serskild tid såsom rådgifvare åt Söndagsbladet, eller öfverbufvud att pläga umgänge med en person af Sjöbergs qvelitet, om icke någonting annat ligger derunder. Man lefver ju i vår tid icke bara af vackert väder. Slutligen vet man ock, att hr Johanssor, på de sednare åren, mycket varit tillsammars med den gamle bekante, och detta närmande anses allmänt hafva varit den starkast bidragande orssken, hvarföre den sistnämnde nu sednmast ånyo vändt sig bufvudsakligen emot det libersla partiet och, likasom Söndagsbladet, bjelpt till att upprepa historierna om det engelska intresset m. m., hvilket miste förefalla så mycket märkligare och mera betydelsefullt, om man erinrsr sig huru lifligt och häftigt hr Crusenstolpe för några år sedan skref emot den ryska politiken. Vi hafve till och med hört berättas, att skildringarnas författare, efter det tolfte brefvets utgifvande, på ett ställe under tårar beklagat sitt förhastande att hafva utgifvit det, och yttrat, att han blifvit förledd dertill ef hr Johansson; men vi kunne dock ej gsrantera tillförlitligheten häraf. : En serskild omständigbet, i sig sjelf en bagatell, men likväl utgörande ett drag i taflan af det hela, är cck, att man sedan den tiden, då hr Johansson fick sitt finger med på nyssnämnda båda ställen, så väl i Söndagsbladet som i den gamle bekantes skrifter, några gånger selt mycket granna fleuretter utströdda för härvarande ryska ministern och dess familj för deras välgörenhet, m. m., hvilken egenskap till och med blifvit framställd såsom undantag emot förhållandet inom de högre kretsarne i allmänhet. Vi betvifla icke att dessa granna loford varit förtjenta; men det förefaller likväl något eget att, utan egentlig anledning, se den ryska missionen sålunda serskildt frambållen. Det finnes visserligen ännu mycket mer att anöra i detta ämne; men för närvarande kan det sagds, om man lägger det tillsammans med den p:edl:gesp annars oförklarligt flitiga och oaflåtliga bemödanden att söndra Borgareoch Bondestinden vid riksåagen ifrån hvarandra i alla sådana frågor, der nationen måste önska en utveckling af våra inrit!ningar, som kan gifva ezhet och kraft åt den politiska organisationen, vara nog för att sätta läsaren i tillfälle att bedöma, huruvida misstankan, att bearbetningar i ryskt intresse från det nu angifna hållet ega rum på våra svenska angelägenheter, utgör elt blott inbillningsfoster, eller om det hemtar stöd af verkliga för handen varande fakta. sö POE ONES er INSER (Insändt.) VYAT OA T TyTn mr nm TRA Tar