Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 3

Men om, oaktadt alla dessa omständigheter, man ändock föreställer sig att England hade ett intresse att komma i besittning af Slitö, och Tför sådant ändamål hada skaff:t sig agenter inom pressen häri landet, för att befordra detta ändamål, såsom mannen i Minerva påstått, så jär väl ingenting naturligare; än att dessa agenter skulle, under de minga år som Slitöfrågan I varit å bane, sökt att bearbeta opinionen till Englands förmån i. detta bänseende, hvilket likväl icke egt rum, då t. ex. såsom vi redan förut visat, Aftonbladet, som skulle vara den Iförnimsta agenten, hvarken under hela tiden Isedan sista riksdag eller under den mnuvarar.de sjelf haft en enda artikel om Slitösaken, innan den nu sednast förekom; ehuru det knappt lärer vara att betvifla att, om förhållanderna på förhand blifvit belysta i sin rätta dager, såsom det skett nu efteråt, sådant torde hafva gifvit saken en annan utgång hos Ständerna. Slutligen är det någorlunda påtagligt, att om. loaktadt alla dessa omständigheter, ännu någon förmodan kunde återså, att England hade haft lett nog starkt intresse i Slitös2ken för att söka skaffa sig köpta agenter här på stället för detsamma, så hade väl engelska ministern i sådant fall i första ruromet bjudit till att köpa sådana skriftställares tystnad, af hvilkas motstånd den Ikunde finna sig besvärad, och hvilka genom sitt bandlingssätt i allmänhet gifvit all anledning till den förmodan, att de icke önska nåI gonting bättre, än att få sälja sin penna. Det Ihade åtminstone ledt till mera ändamål och I varit troligare, än att samma regering köpt agenter, som icke gått ett steg för att befordra dess intressen. Mannen i Minerva har visserligen också ide Itvå sednsre numrorna af nämnde blad föregifll vit, att verkligen lysande penningeanbud år 1,4839 gjordes till en litteratör härstädes — hvarmed han utan tvifvel menar sig sjelf — för att förmå honom att verka till förmån för de engelska intressena,; och då vi i ett föregående nummer fr:mställde vår misstro till Idenna uppgift, så har han sednast försäkrat, på ära och tro, att det uppgifna factum är sannfärdigt och ,kan på ed styrkas, om så påfordras. Det lårer likväl ursäktss, om publiken icke skulle finna en sådan borgen antaglig. Den man, som dels flera gånger sadlat J om i grundsatser och, så att säga, gått kompassen rund i politiken, och som i åratal icke rört lsig med annat än lögner, för att bearbeta ett lvisst ämne, har redan derigerom på förhand lgifvit all möjlig anledning till den slutsiztsen, att hans ära och tro, särdeles rörande samma Isak, deri ban förut oupphörligen ljugit, icke lär värd så mycket som en tändsticka, samt att han åtminstone betöfver gå några år hos preIsterskapet, innan någon ed bör kunna tillåtas honom. ) 1 fall meningen är alt vinna någon trovärdighet för uppgiften om de lysande anbuden, synes det derföre alldeles nödvändigt Jatt låta publiken få veta genom hvem de skulle blifvit gjorda; eljeet faller hela historien, likaIsom den nyss förut uppdukade anekdoten oml den numera aflidne Sundbladts engelska agentIskap, endast in i det löjliga. Helt annorlunda bindande omständigheter sätta deremot utom allt tvifvel, att mannen i Minerva, om han icke är köpt af Ryssland, åtminstone handlar alldeles som om han vore Idet. I detta hänseende är det icke allenast Janmärkningsvärdt huru omsorgsfullt Minerva lundvikit vidröra, än mer att upptaga till beIsvarande något af de argumenter som vi, i de föregående 2rtiklarne, framställt, såsom bevis på Iden ryska politikens intresse i Slitöfrågan; äfvensom att han icke låtsar eit ord om den dementi, som vi gifvit angående dikterna om Aftonbladets lifliga agiterande i denna fråga. ReIdan detta sistnämnda skulle i och för sig sjelf lutgöra ett bindande bevis; ty det är omöjligt att föreställa sig, att mannen kunde så många gånger och under loppet af en så lång tid söka l visa sig angelägen att röra på den saken och lunderhålla sina läsare med dikter om detta den Tliberala pressens agiterande, så framt ban icke Idermed haft något slags syftemål. Men rätta Ibeskaffenheten af detta syftemål blir först klar när man, jemte det nyssnämnda förhållandet, Itager i betraktande dels buru han, i glädjen öflver Slitösakens utgång hos Ständerna, genast Isökt åt densamma gifva färg af en politisk deImonstration, samt råkade förlöpa sig ända derhän, att gifva regeriogen en varning att hejds Isigo, och att på samma gång framhålia Konung Carl Johans politik såsom mönster, dels ock huru han, i Minerva för sistlidne tisdag, förlrådt sig ega kunskap om innehållet af en not; som vårt hof skall hafva adresserat till de stora makterna rörande Schweizerfrågan, och bannar regeringen skarpt derför; ehuru denna not icke förut varit synlig i något offentligt tryck och således måste blifvit honom särskildt kommunicerad från någon mission härstädes. Detta löppna försvar. för den ryska politiken fortsattes äfven i thorsdagens Minerva, der vår man Ibitterligen klagar, att man i alla länder, der I missnöje och partier finnas, ser den engelska Iopolitiken uppträda i förstånd med, och såsom Iobeskyddare utaf, radikaler, anarkister och uppIororsmakaren. Det faller sig naturligtvis icke Iså noga, att denna uppgift är en osanning; det är i alla fall samma språk som föres ifrån Rysslands och den heliga alliansens sida i allmänIhet, så snart England icke velat göra ett med Idee stora makterna, att med våld inblanda sigi Jnationernas inre angelägenheter. En annan osanning har ock fått följa med på köpet, då Minerva uppgifver att Canning år 1824 i enngelska parlamentet hotade, att om England Inskulle råka i ett spändt och isoleradt förhålInlande till Europas öfriga makter, så ville har Islunga revolutionens brandfackla öfver på fasta landet och väpna folken mot deras rege) Såsom exempel på, huru lätt den redlige har att byta om åsigter, må anföras följande anekKr tr AA ajalfva Af travärnd:. LL