Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 3

Int yldia CH SLAVE el Ch fys IVLILde SVIN HNyeSland skulle få uppgöra al!a vilkoren blott och bart efter egen önskan, kunde det icke gerna upptäcka något fördelaktigare, än att hafva tillreds en sådan station, hvarifrån det å ena sidan icke vore mer än några timmars segling till liffländska kusten, så att flottan med ett ångfartyg kunde när som helst, om det åfven vore hvarje dag, förses med proviant eller förstärkning af manskap, och å andra sidan föga längre tidsrum erfordrades att utlöpa derifråa och göra en landstigning på hvilken punkt som helst af det södra Sverge eller de tyska kustländerna. Denna fördel är så ögonskenlig, att då en sådan punkt redan finnes i Slitö hamn, det måste synas i hög grad sannolikt, att denna hamn till och med utgör Rysslands förnämsta ögnamärke, såsom blifvande operationsbas för dess stridskrafter till sjös, i händelse af ett krig, så mycket mera som den ryska flottans vanliga stationsplats i Kronstadt är, i anceende till dess aflägsenhet och den långa, svåra skärgården, högst otjenlig såsom utgångspunkt för alla offensiva krigsoperationer, fastän lämplig till försvar för den ryska hufvudstaden. Men om Ryssland, af nu nämnda skäl, alltid måste hafva Slitö hamn i sigte såsom en hufvudpunkt för framtida ockupation, i händelse af en kris, finner man tillika lätt, att det är fördelaktigare och mest förenligt med ett sådant syftemål, att den förträffliga hamnen befinner sig, sisom nu, tom och utan någon sjöfart eller handel, och likasom färdig att när som helst uteslutande emottaga den ryska flottan, utan att Ryssland under tiden behöfver kosta något på dess underhåll, eller äfventyra att genom den synliga besittningen deraf väcka! jalusi och diplomatiskt bråk med de främmande makterna. Det är nemligen på visst sätt detsamma, som om Sverge sjelf frivilligt höll bamnen till hands åt Ryssland — ty att under närvarande förhållanden något motstånd emot en 5fverumpling af Slitö från ryska sidan icke är! möjlig, derom lära vål alla vara ense — och ett sådant förbållande måste ju vara angenärmare för Ryssland, än om det till och med sjelf! skulle vara egare af platsen; hvilket troligen medförde stora kostnader för dess befästande,l m. m. Är detta sannt, så följer deraf äfven naturligt, att Ryssland måste se med missnöjen, eller med pen billig orc hvarje sådant förslag! eller åtgärd ifrån Sverges sida, som kunde, vare sig omedelbart eller i en framtid, medföra en inskränkning i denna stora fördel och öfvervigt, som Ryssland derigenom eger i Östersjön. Ifrån svensk stindpunkt åter, eller om man cke vill afse Rysslands utan Sverges fördel, så vill det synas, att Sverge icke kan finna nåsonting egentligt önskvärdt, ja, knapt något 2ngenämt eller tillfredsställande uti Rysslands öfvervägande herravälde i Östersjön. Snarare förekommer det oss, att om antingen de tyska kustländerna egde en stark sjömakt, eller Engand, som har en sådan makt, egde någon af lessa länder och hade någon af sina flottor der stationerad, så skulle den täflan eller det motstånd, som vid en brytning kunde från nämnde makts sida uppstå mot Ryssland, vara till fördel ch icke tillskada för Sverge, emedan de bådal nakterna höllo hvarandra i schack, cch den andra sjömakten naturligtvis aldrig kunde utan motstånd tillåta att Ryssland anföll och intog någon del af Sverge, för att få en ännu större öfvervigt, likasom Ryssland åter skulle vara Sverges bundsförvandt, om den andra makten ville utvidga sitt välde på Sverges bekostnad. Vi veta väl att ej så få finnas, som hafva stark sympati för den ryska politiken och de ryska grundsatserna öfverhufvud; men utan misstag lärer kunna påstås, att dessa känslor icke delas af svenska nationen i allmänhet, utan att derföre fiendskap emot Ryssland behöfver följa deraf. Antaga vi nu, att Ryssland besoldat en eller flera skriftställare bär i Sverge, för att befordra dess intressen, så är det klart att sådana icke med något hopp om framgång kunna uttryckligen angilva att de arbeta för Ryssland, Men deremot skola de lika naturligt begagna alla tillfällen för att söka indirekt och negatift verka för sitt mål och uppväcka hos allmänheten en öfverdrifven farbåga för vådan afett förment engelskt intresse. Med afseende på Slitöfrågan serskildt skola de naturligtvis söka tillskapa och arbeta upp den föreställningen, att England skulle hafva en liflig. åtrå efter att ega Slitö, fastän det är ögonskenligt, att huru högt man än vill uppskatta. den möjliga fördelen för England af en nederlagsrätt derstädes, och under förutsättning att det till och med tilläts England att taga platsen i besittning för sin räkning, så kunde vinsten af den tillökning, Englands handel möjligen erhöll genom den transito denna plats erbjöd, icke på långt när uppgå emot kostnaden för ett marinetablissement på stället och dertill:nödig befästning, De riksdagsmän, som bitit på den utkastade kroken angående det förmenta ofantliga engelska intresset i Slitö-frågan, hafva tydligen låtit förvillX sig af den förespeglade omständigheten, att England har fasta stationer för sina örlogsflottor i flera andra haf; men de hafva förbisett de i hög grad olika både politiska och kommerciella intressen, som dervid ega rum för England. Ifrågavarande stationer ligga nem). antingen i granskapet af Englands egna rika transantlantiska kolonier, som erfordra beskydd af en örlogsmarin, eller ock, såsom stationen vid Gibraltar, utgöra nyckeln till inloppet af ett haf, eller, såsom stationen på Malta, befinna sig i närheten af Grekland, Sicilien, Levanten och Norra Afrika, på hvilka ställen England öfver allt har stora kommerciella intressen att: bevaka, och der en mängd engelsmän äro bosatta, till en del bland en mussulmanisk befolkning, der säkerheten till lif. och egendom icke är den pålitligaste och skulle vara än mera tvetydig, om MM När Il. I åar FF a mata att hurnuna anfall