Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 3

(Insändt.) OM SALPETERNÄRINGEN. I Aftonbladet JM 25 d. 4 Februari finnes en artikel införd: Några vigtiga ord, till dem det angår. Enligt författsrens förmenande, har hushållningen med salpeterväsendet varit en kolossal dårskap, både för staten och för jordbruket. En person, som detta angår, vågar likväl med fullkomlig sakkännedom och sann öfvertygelse opponera sig emot bemälde fautiva och förhastade påstående, och härmedelst lemna artikelförfattaren en vänlig tillrättavisning och trogen upplysning om svenska salpeternäringens förhållanden, och om nödvändigheten att bibehålla och atvidga denna binäring i riket. Konung Carl Johan, under hvars regeringstid salpeternäringen inympades på svensk jord, med allvar och framgång börjades och alltsedan haridkats, insåg utan tvifvel med säker fältherreblick angelägna behofvet, att uti riket låta producera detta grundämne till krut, att i tillräcklig mängd alltid kunna vara i beredskap, till rikets försvar och bergshandteringens oafbrutna gång, oberoende af möjligen inträffande politiska förhållanden med utlandet. Det frågas nu: kan det blifva statens fördel, att årligen låta 90 å 400,000 rdr gå ur riket för en vara, som man kan producera sjelf af inhemska måterialier, för att gynna handelsvinsten? eller är det klokare och mera rättvist handladt, att låta en större summa, t. ex. 136 å 440,000 rdr blifva qvar i riket, som komme svenska skattdragande odalmannen till godo, emot lemnad valuta af salpeter, hvarförutan eldvapen och bergborrar äro onyttiga ting till ändamålet? — hvad annat än handelsintresset talar för import af utländsk salpeter? hvarigenom svenska allmogen skulle förlora inkomsten af en binäring, hvartill den af Konung och Ständer uppmuntrats under förloppet af flere decennier; för hvilket ändamål den byggt lador, inköpt och underhållit dyrbara kopparpannor och annan kostsam redskap? — Salpeteruppbörden och kronouppbörden inträffa merindels samtidigt och summan, hvarmed salpetern injöses, återgår i statskassan medelst kromoutskyldernas inbetalning, till betydlig lättnad för den skattdragande landtmannen. . Bemälte artikels författare tror sig ock veta, att salpetertillverkningen skadar jordbruket, som skulle vinna mycket mera afkastning, om den beredda salpeterjorden användes till gödning, i stället för att läggas i pannan till utlakning!? — Detta föregifvande är ett echo af en ofta nog uttalad och af okunnighet utspridd falsk opinion, hvaraf motsatsen kan intygas, ej allenast af många enskilda skickliga och belönta jordbrukare, utan ock af hela församlingar i de norra länen, der salpetertillverkning nu mest idkas, nemligen de hafva af erfarenhet funnit, att salpeternäringen uppbjelper åkerbruket, att jordbruk och salpetertillverkning med fördel skötas i bredd med hvarandra, utan att den ena behöfver drifvas på den andras bekostnad; att, hvad som frångår åkerbruket är obetydligt; att jordbruket merändels ger en obestämd afkastning, hvars resultat man i förväg aldrig kan beräkna; men att salpeterladorna under nuvarande förhållanden gifva årligen en jemn afkastning, såvida deras numera förenklade skötsel icke försummas och afsättning ej tryter; att penningar för öfrigt äro något, hvarmed landtmannen kan uträtta mycket, om han är i tillfälle att förvärfva dem; att salpetertillverkning och försäljning är ett absolut behof för mindre sädesbördiga provinser och fjelltrakter, der åkerbruk aldrig kan blifva lörande, men der boskapsskötseln är i tilltagande genom ängarnes förbättring medelst öfversilning,ioch der penningar ej kunna förvärfvas genom