Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 1

Det der är likväl blott kända saker, som finnas i parlamentsakterna och Edinburgh Review att träffa, när och hvar man behagar. Den värde talaren har sagt, att den medlidsamme medborgaren i Sverige skulle blifva uppäten. Domen är faslig, och han menar väl naturligtvis ej, att han sjelf, utan att hans förmögenhet skall blifva uppäten af de fattige. Jag beklagar i sådant fall hr Hjerta, om ban bekänner sig till den svenska statskyrkan. Jag vill blott tillägga några ord i afseende på den permanenta styrelsen för fattigvården, som här förordats och af hr Cederschiöld blifvit tillstyrkt länsvis, samt af hr Hjerta utsträckt till staten Sverige. Må man blott betänka huru många embetsoch tjenstemän det skulle -erfordras för att från hvarje socken, och ej endast från hvarje sådan, utan, inom de större socknarne, från hvarje distrikt, få uppgift på dem, som ega anspråk på att vara fattige, för att kunna få andel af de dertill anslagne medel, och man skall lätt finna att sjelfva förvaltningskosinaden dertill skulle måhända upptaga mer, än hvad till samtlige fattiges underhåll erfordrats, om ingen styrelse varit. (Forts. följer.) smemrmssorsn KV