Aftonbladet – 28 februari 1848, sida 1

SvIu, och Hyllad Jomineriulla DCSaridiopgat OCH ALLE ster, för detta ändamå!s vinnande, skola komma att förebringas, torde icke vara svårt att förutse. Förslaget felar i grundsatsen vidare och 3:0 deruti att, enligt detsamma, all egenskap af välgerning och barmhertighetsverk försvinner från fattigförsörjningen. Den som tror sig verka för mensklighetens lycka och förbättring genom eft fullkomligt uteslutande af det religiösa elementet i detta hänseende, hvilket bjuder kärlek och barmbhertighet å ena sidan, ödmjukhet och tacksamhet å den andra; som vill ända till det yttersta förvandla dessa ömsesidigt förädlande känslor ända till förbittrande pligt utan tillfredsställelsa, och till pockande rätt utan förnöjsamhet — den misstager sig, enligt min tanka, svårligen. Icke bestrider jag nödvändigheten deraf, att ju fattigvårdspligten bör i lag bestämmas, men jag bestrider den grundsats, som tror, att alit utan undantag bör eller kan ernås på denna väg allena. Jag har äfven sagt, att förslaget är skadligt till sina följder. Såsom stöd härför torde det vara nog att hänvisa till hvad som redan blifvit yttr. dt . angående dess principlöshet. De fattiges förfärliga tillväxt i bredd med en lika förfärlig tillökning i kostnader: förslöande; af all enskild omtania och allt bemödande bland denna klass; en bitter, trotsig, lättjefull och oförnöjsam sinnesstämning — detta allt, och mycket derutöfver, faller så uppenbart såsom corollarier af förslagets falska grundsatser, att jag anser allvidare utveckliog i detta afseende vara mer än öfverflödig. Men om någon skulle tvifla på riktigheten af dessa slutsatser, välan! så hänvisar jag honom till en erfarenhet — den största, men också den bittraste, som funnits. Må han rådfråga Englands historia i denna del, och draga nytta af dess exempel. Han skall då finna, att Englands gamla fattiglag i det! väsendtligaste alldeles fullkomligt liknade den, som nu af herr C. blifvit föreslagen. Afven der ställdes fattigvården uteslutande på det legala området; ven der anbefalldes, att alla oförsörjda skulle för med allmänt arbete på socknarnes bekostnad; äfven der bestämdes, att hvar och en, som ej ansågs kunna förtjena nog till sitt uppehälle, skulle af fattigmedel erhålla fyllnaden i sina behof. Och hvart detia system ledde, derom kunna fattigtaxornas oerhörda belopp (vid slutet uppgående, för England allena, till 8,683,461 St., eller mera än 456 miliioner rår rgs) folkets förfärliga utarmande, ja hela samhällens afträdande af all sin egendom, och slutligen de ofantliga ansträngningar som gjordes för att återkomma från en så förtviflad belägenhet, lemna ett varnande vittnesbörd, som icke borde vara för 0ss förloradt. Jag har vidare segt, att förlaget är overkställbart i sin tillämpning. Den 4A1:sta punkten i förslaget innehåller, att inom bvarje län skall arbetsförtjenst beredas åt alla länet tillhörande personer, som sig dertill anmäla. Först och fråmst måste jag härvid anmärka en obestämdhet i meningen. Alla skola erhålla arbetsförtjenst — men af hvad slag? — Gräfning, stenhuggning eller annat groft arbete, hvartill egentligen endast den råa kraften erfordras, passar visserligen för det största antalet, men ganska många skola säkerligen äfven anmäla ssig, män och qvinnor och äfven barn, som, i-anseende till svaghet, lyten och ovana vid dylika arbeten, äro dertill aldeles oförmögna, men som deremot genom : bandafärdighet i ett eller annat fabriksslöjdeller näringsyrke äga alldeles tilräcklig utväg att sig sjelfva försörja, om tillfälle lemnas till färdighetens användande. År då meningen, att arbetsförtjenst äfvenledes skall finnas för alla dessa, eller skola de allena afvisas, och att uteslutas från den allmänna förmån, hvars beredande utgör sjelfva grundtankan i hela förslaget, neml. att arbete ovilkorligen skall tillhandahållas åt hvar och en, utan undantag, som det fordrar? I det ena fallet är stadgandet uppenbarligen overkställbart och i det andra lika uppenbart orättvist. i Huru skalf dessutom ett allmänt arbete under sådana omständigheter kunna hbandbkafvas? — Oml: detta lösa arbetsfolk, som säkerligen till största de-! len kommer att bestå af lata och liderliga personer, som ingenting vilja uträtta, utan blott stå och bän-l: ga öfver spaden, hvad skall då ske? — Den na-! turliga utvägen, att en sådan lättjefull arbetare ej) vidare mottages, kan här ej användas, ty denne sva-l: rar trotsigt med lagen i hand, den ena dagenisom lt den. andra: här skall jag blifva antagen. Skall. då käppen tillgripas? eller på hvad sätt vill man! reda sig? Förslaget säger att underbållets storlek skulle läm-i pas efter personernas större eller mindre arbetsför-; måga. Nå väl! tror man verkligen det vara verk-s ställbart, att med minsta sannolikhet till rättvisa,!e kunna bedöma den verkliga arbetsförmågan hos hvar och en af denna jemrande och hycklande fattigbop, samt i siffror bestämma densamma till 0, 1, 4., 2,,! 0. 8. V.? Tror mean slutligen det vara verkställbart,f att en fattigstyrelse, som omfatter hela länet, skalllf kunna lemna nödtorftig vård åt alla fattiga inom j ett så stort distrikt, såsom förslaget bjuder? — Dess-h utom, så framt denna vård skall lemnas rättvist, d. V. 8., enligt hvad hvar och en i sjelfva verket be-!r höfver och genom sin vandel! förtjenar, (och dettalr måtte väl ändock vara meningen), så är det också,!t efter mitt begrepp, alldeles. solklart, att dertill ovill-!r korligen fordras den närmaste personliga kännedom !c om hvarje individ. Huru är denna åter tänkbar bos en länsvis centraliserad styrelse? och kan den värda motionären, eller någon annan, verkeligen tro, t :tt allt detta kan saramanplåstras med några atte-!, ter?! — : Jag har slutligen påstått att förslaget är obestämdt l sin uppställning. S I 2:dra punkten af förslaget stär. att de fattiga icke må erhålla understödet kontant, utan i na-n ura, men i den 3:dje punkten föreskrifves att fyll4 adsmedlen skola utgå med t. ex. 45 eller 50 eilerp 5 rdr, allt efter som arbetsförmågan är större eller v nindre. År detta bestämdt eller ens sammanhänande? — I den 3:dje punkten står äfven, att sta-le en skall utgifva de medel som erfordrgs för de fat-s; iges underbåll utöfver befintliga tillgångar.s Ten hvad är befintlig tillgång? menas dermed den nom hvarje socken vanligen befintliga fattigkassan? ti ller menas den afgift, som för närvarande utgår ily ch för fattigvården? eller något annat? eller finnes ägon begriplig mening deruti? med ett ord, är detta är en tydlighet och bestämdhet som anstår en lag? — n lag af endast fyra punkter. Jag har nu slutat min granskning af förslaget. De Iycket hade visserligen Varit att tillägga, men k fvertygad om obehöfligheten al. någon större fulländighet, har jag med afsigt sökt att undvika en fö föttande vidlyftighet, och hvad jag anfört torde i o la fall vara nog för att rättfärdiga mitt omdöme, NN It detta förslag, om än så välment, likväl förtjet ar att i sin belhet förkastas. Här vill jag äfven sluta; döck för att ej missfördå LäS, med den bestämda förklaring, att äfven jag ; Ser don nvua fastinlagaen vara hahäftadg —. . oo Slen