Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 1

Diskussion hos Ridderskapet och Adeln den 4 sistlidne Januari, i anledning af en af hr R. Cederschiöld väckt motion. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Cederschiölds motion bordlades och föredrogs i ofvan anförde plenum, då en diskvssion uppstod, som börjades med följande yttrande af: Friherre Raab, Adam Christ.: Då jag understödde syftemålet af hr Cederschiölds förra motion, nemligen den om förbättrad inrättning af fattigvården och att densamma måtta komma att utgå länsvis och icke socknovis, så anser jag det vara mig angeläget, att få förklara, det jag ingalunda kan biträda den sednare af hr Cederschiöld väckta motionen, som går derpå ut att, i händelse Rikets Ständer ej skulle bifalla hans förra motion, ett förändradt lagbud då må stadga, att den som olofligen gör tillgrepp för att frälsa sig från lifsfara, skall gå straflös. Jag ogillar motionen, först och främst derföre, att jag anser det skulle vara en ganska samhällsvådlig lära att införa: den att gifva brottslingen lagliga anledningar att undslippa straff, om han förstode att motivera sina brott genom uppgiften om en lifsfara, som vore omöjlig att bedöma. Sedermera ogillar jag motionen äfven derföre, att den innebär liksom en hotelse till Rikets Ständer, ett pockande att antaga det förra lagstadgandet, eller annars löpa fara att få antaga något ändå värre. Detia mitt yttrande anhåller jag måtte få åtfölja ill utskottet. Herr Hjerta, Lars: Afven jag instämmer med den ist värde talaren, deruti, att det torde vara något betänkligt att framställa ett sådant förslag, som herr Cederschiöld nu gjort, på det sätt som det framkommit, ehuru god afsigten än må vara; men jag tror, att man, till den värde motionärens ursägt, icke bör betrakta detta förslag isoleradt, utan i sammanhang med det förra af honom väckta förslaget, och det ir med anledning häraf jag anser några ord påkaljade af de anmärkningar, som mot den förra motionen gjordes af några talare inom detta hus. Det förefaller nemligen , som skulle dessa anmärkningar utgöra ett bidrag till beviset för den satsen, att man ända hittills hos oss har ansett fattigvårdsfrågan såsom en långt mer underordnad angelägenbet, än den i sjelfva verket är och förtjenar att