Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 1

Damen med ljuset tystnade nu, vek med en mycket ferm rörelse upp snibben af sitt förklide och to:kade sig om näsan med dess afvigsida, och vände sig om, för at gå ut, men ställde dervid några ord till flickan vid pianot, som reste sig upp, så att ljusskenet föll rakt på hennes ansigte. Och — min glädje och öfverraskning var nära att ge sig luft i ett utrop; jag igenkände samma friska och leende drag, samma b!å ögon och ljusa hår, hvaromkring ala mina tankar sv:fvat sedan fyra dagar. Det var ju den unga flickan i skogen, och der i eldskenet på go fvet sträckte sig ju den lilla hunden fredligt bredvid en snöhvit kamrat, fyra gånger så stor som han sjelf. Jag trodde mig drömma; oeh Gul vet huru änge jag skulle stått der orörlig, om ej, et tycke ifrån mg, en basröst bäfuigt och vredsadt utropat: S2 så för tusaa djr! nu de satans svien inne igenln Jag spratt till och trodde först att det kunde älla mig, men en stor sugga i fullt galopp, öljd af en talrik familj större och mindre griar, hade så när sprungit omkull miz, och amma röst fortsatte, skrikande af alla krafter: Anders Petter! Anders Peter! spring allt vad tygen bålla; de förb— svinen rota allleles upp gården! Så rör på benen, din drumnel. Hvad har den der kanaxljen Kärr-Olle jort bela dagen, som ändå inte lagat grinden? )et är väl tionde gången de säkramenskade jestarne äro innel Den talande närmade sig nu, och af destora rå mustacherna och den militäriska hållningen örmodade jag, att det var öfversten sjelf. Jag rog mig alltså några steg tillbaka och låtsade om j:g lust nu anlände, gick emot honom och resenterade mig såsom den blifvande preceporn för hans son. Vi skakade hand, jag välkomnades, Anders etter tillkallades att taga hand om mina s2er, och jag infördes till fruntimmerna. Ofverstinnan, som jag sett insvept i den stora alen, hade ett mildt och intagande ansigte och ad mig så hjertligt vara välkommen, att hon enast vann hela mitt hjerta. En lång, siratlig am, utsökt väl klädd och utan tvifvel en sköret ci-devant, presenterades som öfverstens kuin och kallad s af den unga flickan, hans doter, och af den vackra brunlockiga gossen, för tant Ebbar.