Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 1

Grefven hade sökt göra troligt, ati den nu förevarande frågan egde sammanh:ng med det nya straffsystemet, och till bevis derför åberopat ständernas skrifvelse, som handlar derom, att länsfängelse äfven skulle användss för strafffånge, för en tid icke öfverstigande 2 år. Då fanns i hya srafflagsförslaget icke utsatt någon straffsestämmelse af 2 års fångelse, hv-remot den nuvarande lagen innehåller flara sraffbestämmelser på 6 månader, 4 och 2 år. Meningen hade varit att få fåstniogsfångar insatta i linshikte. Frih. Tersmeden androg åtskilliga redsn anförda skäl till försvar för utskottets utlåtande och hemställde hvad utsk. skulle vidtaga för åtgärd när Bondeståndet återremitterade utl. för att få ökadt anslag till häradshäktena, men adeln för att få bort samma anslag. Utsk. kunde då icke annat än vidblifva sin mebing. Hr Fåhreus talade för bifall. Efter tagen kännedom om Götheborgs länsfångelse hade han kommit till den öfvertygelsen, att om våra förfåder hafi för afsigt att moraliskt och fysiskt förstöra sina efterkommande, så kunde de sldrig påfunnit något bättre medel, än gemensamhetsfängelsers inrättande. : Grefve Sparre, E., förklarade, att hvad han anfört om cellfängelset här i Stockholm blifvit för honom berättadt af predikanten ders:ädes. Han erinrade äfven om ett temligen grundadt rykte angående nära förbindelse melias fångarne derstädes och åberopade såsom bevis för de nom fängelset rådande oordningsr en af styres-. männens (grefve Horns) vitsord. — Tal. hade inom lagutsk. sett hr Gynther i minoriteten just i frågan om cellsystemets inskränkning, vid bvars diskuterande de fleste talare hade yttrat sig om de stora kostnaderna. — Fängelssorganisationen bar undergått flera förändringar på de sednaste åren. De nyaste planer, islaren hade sett, frånginge isoleringssysteraet. He Munck af Rosenschöld uppläste ett skriftligt anförande, hvaruti han utförligen beskref ett besök på Smedjegården, der han biaod andra menskliga varelser träffat en tryckfrihetsfånge. Hr Cederschjöld ytirade sig för anslagets beviljande till länsfängelser, och orstalade,till bevis för sådanas nödvändighet, en historia om en gosse, som blifvit arresterad, fastän alldeles oskyldig, och fått sitta i häkte 6 veckor, derunder han farit mycket illa. Genom härefter anställd votering beslöts återremiss med 420 röster mot 61.