Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 2

denna behandling,. I denna mening anses således fångars förande till fots innebära någon slags bestraffning, eller åtminstone förnedring, hvilket åter strider emot innehållet af den förut citerade meningen. Följaktligen har Utskottet låtit en inkonseqvens komma sig till last uti sitt räsonnemang i ämnet. I öfrigt tror jag en fånge under färd i bondvagn på våra esomoftast höstoch vintertiden knaggliga vägar kunna få lika goda intryck, som under en promenad till fots. Härförutan synes mig det föreslagna sättet för fångars transporterande stå mindre väl tillsammans med de filantropiska åsigter, som på sednare tider i allmänhet, och äfven i förslaget till ny kriminallag sökt göra sig gällande, utan vore det snarare i mera öfverensstämmelse med dessa åsigter, om Utskottet föresloge, att fångar borde transporteras på fjäderdynor i täckvagnar, på det de, utan någon störande inverkan utifrån, måtte uteslutande upptagas af samvetsförebråelserna för begångna förbrytelser. Utskottets nu afgifna förslag anser jag imedlertid alldeles olämpligt, och tillstyrker derföre afslag å betänkandet. Hr Thorn: Försigtigtvis har allm. Besvärsoch Ekonomiutskottet icke uppgjort, eller åtminstone icke framlagt någon kalkyl öfver kostnaderna för det af Utskottet föreslagna fångforslingssätt. Den tidsutdrägt och den ökade bevåkningspersonal, som dermed är förenad, skulle ock otvifvelaktigt verka derhän, att, på sätt äfven sammansatta allm. Besvärsoch Ekonomisamt Statsutskotten vid 1340— 41841 och 1844—1845 årens riksdagar antagit, samma sätt för fångars transporterande skulle erfordra ful!t lika stora kostnader, som dem, hvilka åtgå för det nu brukliga transportsättet. För ådagaläggande åter af olämpligheten utaf Utskottets nu afgifna förslag, anser jag tillfyllestgörande att åberopa, hvad af de nyssnämnda sammansatta Utskotten vid berörde riksdagar blifvit i frågan yttradt. Härvid vill jag dock fästa uppmärksamheten derpå, att fånge forslas i vagn, icke för hans egen beqvämlighets skull, utan derföre att detta fortskaffningssätt är, med afseende å landets säkerhet och statens kostnader, det lämpligaste. — Utskottet har föreslagit, att fångars transporterande till fots skul!e företrädesvis och till en början användas för dem, som blifvit dömde till fästningsarbete; men jag hemställer, huruvida icke åsynen af en hop fångar, framsläpande sig med möda, under 45 å 20 graders köld, eller i oväder på djupa vägar, skulle väcka vedervilja hos enhvar, äfven om man icke är så ömhbjertad, att man, på sätt en föregående talare yttrat, önskade se fångarne åkande på fjäderdynor. Enligt Utskottets förslag, komme dessutom icke någon skilnad att göras emellan de gröfsta och mindre grofva brottslingar. Till fästningsarbete dömes nemligen t. ex. för edsörebrott, för begagnande af lifsfarligt vapen i oträngdt mål, och för förbrytelser emot tryckfrihetsförordningen. Man skulle ju således, vid tillämpning af Utskottets förslag, kunna någon gång få se en eller annan af våra litteratörer vandra, sammanlänkade med de största förbrytare, till någon af rikets fästningar! — På grund af hvad jag åberopat och anfört, tillstyrker jag afslag å betänkandet. Hr Palmer instämde. Hr Gustafsson: Anskönt jag, i min egenskap af ledamot uti allmänna Besvärsoch Ekonomiutskottet, icke reserverat mig emot Utskottets ifrågavarande betänkande, vill jag dock icke uppträda till detsammas försvar, ty jag kan icke annat än anse det af Utskottet föreslagna fångföringssätt, såsom mindre användbart, böra förkastas. Ja! jag kan icke ens bestrida, att ju Utskottet till någon del gjort sig förtjent af de skarpa anmärkningar, som blifvit inom Ståndet riktade emot detsamma med afseende å det sätt, hvarpå det behandlat förevarande fråga. Dock tror jag mig böra upplysa, att majoriteten inom Utskottet synnerligen fästat sig vid de särdeles dryga kostnader, som nu äro förenade med fångforslingen, och för att, om möjligt, tillvägabringa någon minskning i dem, föreslagit fångars transporterande till fots, dock blott att försöksvis användas. Imedlertid är jag, på sätt jag redan antydt, af den tanke, att förslaget bör förkastas. Hr Hörnstein: Hufvudmotivet för Utskottets förslag har otvifvelaktigt varit att söka åstadkomma minskning uti de till fångforsling nu utgående dryga utgifter. Då detta önskvärda mål till någon del genast kunde vinnas på det sätt hr Ekholm föreslagit, så torde åt hans yttrande om räkningarnes uppgörande för närvarande böra egnas en förtjent uppmärksamhet. Det är nemligen bekant, att staten utbetalar mycket större belopp i skjutslega, för fångar, än dertill verkligen användes. Jag anhåller fördenskull att få, såsom egen motion, upptaga hr Ekholms, i hans afgifna yttrande i ämnet framställda, nyss antydda förslag till åstadkommande af nedsättning uti det till skjutslega för fångar utgående belopp, så framt hr Ekholm icke skulle vara sinnad att sjelf uppträda såsom motionär af förslaget. Och på det ämnet må, med hänseende till den sålunda väckta frågan, komma återigen under Utskottets pröfring, förenar jag mig med de talare, som yrkat återremiss å betänkandet. Hr Östberg: Utskottets ifrågavarande förslag afser hufvudsakligen besparing i de för fångars transporterande nu utgående dryga kostnader. För ernpående af en minskning i dessa, har hr Ekholm redan uppgifvit ett medel, men då jag äfven har mig bekant ett sådant, anser jag mig böra yppa detsamma. Det är nemligen kändt, att fångar, så vidt möjligt är, fortskaffas endast med de så kallade ordinarie fångtransporterne. Exempelvis vill jag nämna, att till Stockholm dagligen införas fångar, oaktadt de ordinarie fångtransporterne framgå en å två gånger i veckan samma vägar, å hvilka sålunda extra fångtransport eger rum. Om till Södertelge en fånge införes på morgonen och en annan på aftonen samma dag, hvilka begge skola till Stockholm försändas, så forslas de oförtöfvadt dit hvar för sig, och detta, om än ordinarie fångtransport till Stockholm är att inom några dagar förvänta i Södertelge. Det är uppenbart, att vid ett sådant förfarande kostnaderne för fångforsling skola blifva vida större, än nödvändigheten fordrar. På det Utskottet alltså måtte blifva i tillfälle att fästa afseende å de förhållanden, så väl hr Ekholm, som jag angifvit, beträffande den nu brukliga fångföringen, samt de medel, som sålunda stå Utskottet till buds, för åstadkommande af nedsättning i fångforslingskostnaderne, anhåller jag om återremiss af det nu föredragna betänkandet. Hr Billström: Det af allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet afgifna förslag till förändrad fångforsling kan svårligen leda till någon besparing i de för sådant ändamål nu utgående kostnader, helst om förslagets användande inskränkes endast till fästningsfångar, hvilka jemförelsevis utgöra blott en ——— —— As