Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 1

SMER. OS TESS BISFRASTEIg VER: ) från fångpredikanter, vittnande om angelägerheten af förbättring. Hr Rääf hade yrkat minIdre anslag till häradsfängelser; Bondeståndet tvärtom mera; och S:atsutskottet hade i sjelfva I verket icke iillstyrkt mer än det en gång förut Jbestämda anslaget: 400,000 rdr. — Förslaget till förändrad reglering af domsagorna vore inlgenting annat än ett förslag, uppgjordt för att hafva någon ledning rär domsaga blir ledig. Af 3—6 domsagor, som nu äro lediga, komme troligen blott 4 eller 2 att styckas, — Häradshäkten af trä äro säkrare, än hvarje annat, dock med vilkor att de byggas med dubbla väggar, hvilkas mellanrum fyllas med sand eller sågspån. Deita förtager möjligheten för fån ar i serskilda celler att kommunicera sig med hvarandra, och den utfallande fyllningen förråder hvarje åverkan på våggarne. I ett seinare anförande tillade h. exc., att antingen den nya eller den gamla lagen blefve gällande, måste ransakningsfängelserna användas till straff fängelser för vissa fall; och detta vore mest bändelsen efter den gamla lagen. Skulle dermed icke fortfaras, så måste särskilda ströfffängel-er uppföras. Då K. M. icke användt de år 4841 anslagna 4,300,000 till annat än vanliga fingelser med celler, vore det säkert, att han skulle göra detsamma med de 600,000. Att kostnaden för de hittills uppbyggda fängelserna varit så stor, kommer sig deraf, att de första undergingo många förändringar, äfvensom if misstag, som begingos, i Stockhulm i afseende på grunden, och i Carlstad i afseende på vattenullgången, hvilken måste beredas genom en särskild vattenledning. — Ingenting vore mera produktivt, än att förbättra brottslingar, och tal. lade på deras samvete, somjyrkade återremiss jemte deraf föranledt dröjsmål med de nya fängelsernas uppbyggande, de hundratals brottslingars öde, hvilka derigenom skulle gå för!orade. Hr von Troil, E., yttrade att hr Rääfs påstående, att det nya straff;systemet -ingenstädes år antagat, vore ett misstag. Det är antaget i England. För samme talare, som velat hafva andlig man tillledamot i lagberedningen, borde fångpredikanternes vitsord gälla, och de vid våra cellfängelser anställda hafva redan afgifvit fördelaktiga berättelser om cellsystemets verkningår samt hafva goda utsigter för fra atiden. Likaså längta fångpredikanterne vid gemensambetshäktena efter cellfängelsers inrättande. Frigan om bhäradsfängelsers inrättande på kronans bekostnad är icke ny. Kronohbäkten finoas redan i Nora, Sundsvall, Alingsås, m. fl. ställen, för awt minska afstånden mellan för långt från hvarandra belägna linsfängelser. De bäradsföngelser, som, nu till en början skulle inrättas, borde bli hufvudsakligen lika med dessa kronohäkten. — Visserligen äro länsbäkten nödiga, men åtskilliga kronohäkten äro nödigare, t. ex. i Msrks härad, som med sina 30,000 invånare behöfver blifva en egen domsaga, och som har 47 mil fill länsresidenset. Domaren derstädes har begärt att häkte måtte inrättas. Fångar transporterss ej blott till länshäktet, utan äfven flera gånger deremellan och ransakningsstället. Stwundom draga ransakningarne ut lång tid, och fångarne kuanabehöfva forslas en gång i månaden... Med Hapsrinda är samma förbållande. Likaså med Tjust härad, som har 47 mil till Calmar, och med Sunnerbo härad i Kronobergs län. Flera sådana ställen finnas, och anslaget komme i början att användas blott till de mest nödvändiga. — Det kan icke nekas, att häradsfängelsermis uppförande och bevakningen vid-demkommer att kosta betydligt; men besparing uppkommer i stället å skjutsen. Fångtransporten kommer att blifva kortare ochatt ske blott en gång, när ransåkningarne hållas i bäktet. — Hutruvida häradsfängelserna skola användas till s:rafffängelser, kommer att bero på särskildt beslut af Kongl. Moj:t-för hvarje särskildt fell. — I Haparanda: har det händt, att:en person, som varit dömdtillsett par riksdilers böter och för bristande tillgång måst afcjenå dem med fångelse, måst skjutsas med 2 hästar 23 mils väg ill länshäktet och förses med tärpenningar för återfärden. Häradshäktena skulle icke hafva de yitre väggarne;, utan blott mellanväggarne dubbla; för rymning skyddas häktet af ett högt plant, som omgifver fängelsegården. Det är just felet hos de gamla: häktena, att de icke bafva något sådant plank. — Återremiss skulle föranleda eit års uppskof med de nya föngelsernas uppförande. I ett sednare anförande yttrade hr von Troil, i anledning af ett uttryck af frih. J. Ceder ström, att denne Hadö fullkomligen rätt deruti, att orsaken till brotten vore näringsoch försvarslösbetsförfattningarne; men frib. syntes bafva glömt, att dessa nu blifvit förändrade, så vidt förhållandena medgifvit. Osedligheten kunde dock icke upphöra med ens; men fängelsernas förbättring: vore af wvigt, såsom bidrägande till dess afbjelpanide. Eno talare håde trott cellsystsmet icke vara sl hd MAN mtl vt ms RR AS KR