Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 1

— — — — VV VV VHrHei-rS emm 3n vänliga ögon: Hvad gör Spångberg bär? Och alla dessa andra vaktmästare? tillade jag, upptäckande ännu en konnäsans, en vaktmäare i bofrätten, och ännu en, anställd Gud vet var. Kors, det kan väl notärien förstå, muttrade Spångberg, lika lite afeble som vanligt. Di vill in vid riksdan, vet jag; bm, folk sprihger som di vore galna.v . na Jag ämnade just, med fara att bli ännu mera snäst af. den förgrymmade Spångberg, fråga om vägelt dit gick genom L:; sal, då gåtan löstes i det sammå L. sjelf inträdde; och jag på allas ansigten såg att just han var målet för deras tåliga och underdåniga väntan. Han var åtföljd af egaren till den granna vagtren, hvars artiga bugning vid dörren besvarades med denna beskyddarevärdighet; som jag tror är lika-svår att helt och hållet dölja, som supplikantens kall-grinn. Vill du också bli någonting i B—utskotte:? frågade IL. skrattande, när han vände sig om och fick se mig. Men du har väl ändå inte kommit hit i täckvagn, för att ge mera eftertryck åt din önskap, förmodar jag, eller hur? tillade han, ännu skrattande, Hvad menar du? Den som nu gick ut.. Var i dag endast ombud för sin son) afbröt ban, Nu stod allt klart för mig; EL. hade blivit sekreterare, och med detsamma neddoppad i en hel sjö af ansökningar, och öfverhopad af hela denna vaktmästarskara, som nu väntade att få framföra alla sina meriter, skäl och bevekande omständigheter för sina ödmjuka böner. Imedlertid, som jag beslutat eldrig mer förspilla min dyrbara tid och nedsätta min värdighet med uppvaktningar och suppliker, och genom detta hjeltemodiga beslut kände obehag vid andras bemödande i denna väg, så tog jag!