Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 1

— — SS ÄN utskottets alla medlemmar af det hedervärda ståndet; hade fått de amplaste försäkringar at de högvördige, och löften lika runda som deras egna magar; hvad gjordes honom väl mera behof? Och medlemmarne af de öfriga stånden? Ack, Gud vet hvad Bah gjort råed dem eller hvad de gifvit honom, Men at de insett bans förtjenster tager jag för afgjordt; Dessutom var han min hundratredje medtäflare, och hvem vet om af alla de5sa han var den ende med dessa ptramståendes meriter. Nedslagen och förtretad vandrade jag Drott ninggatan framåt utan något mål, då en hop folk, som alla tycktes bä mycket brädtom, inströmmade genom porten till t hus; der L., en af mina Bekanta bodde. Jag fäste just ingen uppmärksamhet dervid förr än K-rådet ; hvilken jag igenkänlde, Mycket skyndsåmt gick in, och straxt derpå stånnade en Vagn derutanför, hvars egare steg ur och äfven följde de öfriga. Jag vet icke Om det var nyfikenhet — men jag skulle ej tro det, ty karlar äro ju aldrig besvärade af denna eodygd: det hår itminstone blifvit ett axiom bland dem sjelfva — som kom mig att också gå in; jag behöfde endast följa strömmen, hvilken tog vägen uppför trappan och in i L:s sal, der jag vid mitt inträde i början inbillade mig att man ämnade hålla husförhbör eller något dylikt: en sidan mängd folk var der församlad; men på allas ansigten tyckte jag mig upptäcka denna egendomliga och utmärkande min at supplikant, hvilken jag sjelf så nyss varit iklädd, att jag genast borde känna igen den, så mycket imer som vid min ankomst i alla de blickar, hvilka vändes emot mig, helt tydligt stod att läsa: Se der ännu eny.. Jag begrep icke detta, och frågade en tjock och butter gubbe, som jag igenkände och hvilken stod närmast dörren, såg förargad ut och betraktade sina kamrater med ingenting mindre