RIESDAGEN. Frågan om anslag af 200,000 rdr om året till uppförande af cellfängelser, diskuterad hes Ridderskapet och Adeln. Sistl. onsdsg föredrogs det utlåt., hvaruti Statsutskottet hade hemställt att, på sä:t K. M. begärt, Rikets Stänter måtte, för uppförande af fängelser efter callsystemet, utöfver hvad vid 1840—18414 årens riksdag dertill anslagits, anvisa ett ytte-ligarå belopp af -600 000 rdr, att atgå med 200000 rdr under hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850; dock att de å äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning af redan påbörjade fångelsebyggnader; utan hinder af den vid 4840—4844 årens riksdag stadgade fördelning emellan lins-, stadsoch häradsfängelser, rikets nu församlade Stinder medgifvit, böra, i den mån desse medel blifvit till andre än vid ofvannämndriksdag bestimda ändamål använde, af nu anvisade belopp varda godtgjorde, så att dan ursprungliga fördelningen blifver beståsnde. Häremot hade hr Rääf reserverat sig. Han började också det mot utlåtardet -rigtade anfallet i ett skriftligt anförande, Bvaruti han förmenade, att man af utlåtsndet kuade draga den slutsatsen att de fängelser, till hvilka medel nu vore i fråga att beviljas, skulle begagnas till stra ff-fängelser. Hir2dsfingelserna vilte hr Röäf icke skulle bekostas af stiten. Att bygga dem af trä skulle dessutom underlätta kommunikationea fångarne emellan och deras rymning. Från e!t med den köngl. prop. följande memorial af just.-statsministern ang. förändrad reglering af domsagorna i riket, hemtade hr Rääf imae till en ironisk skildring af vår tids lagstiftningsprinciper. Han talade om häradshöfdingarnes förlorade vist: hurw de icke mer få mottaga trooch huldhetseden, som i stället aflägges till ordföranden i socknenämnd, som tilika kan vara bränvinsbrännåre; huu papperet ill de små protokollerna skall före inbindninsen pagineras och genomdragas, samt alla ransakningsprotokollers rigtighet bavittn:s af parterna, till säkerhet för ijufvar och skälmar mot redliga domare; huru det vore föreslaget att nrätta en advokatkorps, som naturligtvis skulle öröka processernas. mängd. Hr Rääf slutade ned yrkande på återremiss, för att få halfva anslaset tillstyrkt, endast till påbörjade fångelsers fullordan, utan utsträckning till häradsfängelser. Hr Edenhjelm, G., ansåg häradsfängelser vära n olycka för landet; ty itrakten omkring dem olefve befolkningen alltid förderfvad genom beöringen med fångarne, hvarå han anförde exgmvel. Transportkostnaden vore visserligen dyr wu, men kunde lindras, om fångforslingen .uppätes på entreprenad åt fånggevaldigerne. Allt vad som (kunde offras, borde : anslås till länsängelsernas :ombyggnad; ty det vore en skans lal att se de garhla. Tal. beskref! döt ig